Iaf, efter honom har jag inte ens känt ett intresse för en enda kille. I början trodde jag det berodde på att jag inte riktigt hade kommit över honom, men det har gått över ett år sen det tog slut nu och han har ny tjej och allt och det gör inte ens ont i mig, jag kan inte ha älskat honom. Jag har aldrig älskat en kille i hela mitt liv. Jag har aldrig varit kär. Vad är det för fel?
Inte för att skryta, men det är oftast nåågon kille som smsar eller börjar prata på facebook med mig och så, och just nu är det en suuuuuper snäll kille som har sagt jätte många gånger att han gillar mig. Varför kan jag inte falla för honom? Varför kan jag inte bli kär?
Jag vill liksom vara singel, på fester är jag mer fri och det gör inget fast jag flörtar runt lite. Och det är ju skönt förståss, men jag vill också kunna bli kär. Jag vill hitta någon jag vill spendera varje minut med och som jag inte tröttnar på efter en vecka. Varför går det inte? Finns ens äkta kärlek eller är det något som bara vissa tror?
Ingen tro på kärlek.
Hejsan,
För det första, du är inte tråkig!
Egentligen är det ganska vanligt som du berättar. Alla gillar att någon ser upp till en och beundrar en, det är en skön känsla.
Men sen att få känslorna att växa vidare och faktiskt bli något, det är inte det lättaste. Ofta så är det lätt att bli förälskad, man kan känna dragning till var och varannan som kommer i ens väg, men att sen få det att utvecklas till kärlek kan ta sin tid, dessutom kanske man märker när det första skimret lagt sig att man inte passar ihop ändå.
Högst troligt så har du inte mött killen med stort K ännu. Fast du var ledsen och allt det när det tog slut med den där killen, så kanske det ändå inte var sådär jätte allvarligt. Men det är också en fråga om hur vi är som person. Vissa tar jätte allvarligt på allt vad de gör, medan andra tar det lite lättsammare. Du kanske hör till den senare gruppen, som glider fram genom livet sådär lite lagom ;)
Jag är helt säker på att det kommer att dyka upp dendär super killen som tar andan av dig, helt säkert! Men det kanske tar ett år, eller kanske tom 5 år eller så sker det nästa gång du far på dans. Man vet ju aldrig vad som händer. Men du har väl inte bråttom någonstans heller, eller vad? Låt det ta sin tid. Umgås med både killar och tjejer, skratta skoja, flirta om du känner för det osv njut av livet och låt den stora kärleken komma sen när det är dags.
Njut av att vara omsvärmad, och eftertraktad, det verkar som att du behöver få känna den känslan just nu i livet. Det gör gott för ens självförtroende.
Låt saker och ting hända då det händer, sätt inte tid och energi på att fundera när, hur eller varför.
Trevlig sommar hälsar ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar