för bara några veckor sedan sa min bästis att en kille hade frågat henne efter mitt nummer och han började sms:a, vi hade något på gång ett tag och jag miste nästan min oskuld till honom (så här efteråt är jag glad att jag sa nej i den stunden), han har varit tillsammans med en av mina närmsta vänner men hon tog det bra. dock varnade hon mig för honom (som otroooooligt många andra också har gjort) eftersom han varit otrogen mot typ ALLA han varit itllsammans med (inklusive min vän) men jag struntade i det för jag blev så glad då jag tänkte på honom och tänkte på honom hela tiden. för någon dag sedan fick jag ett sms av honom där han skrev att han var arg på mig för att jag hånglat med en annan kille på faggen. men jag var inte ens tillsammans med den här "första" killen då, eller hade något på gång med honom alls, så jag fattar inte vad han var arg på och jag försökte fråga men han svarade aldrig. han skickade iaf förlåt någon dag efteråt och jag förlät honom men sen dess har vi inte pratat alls, inte ens sms:at och det har ju gått flera dagar. ändå är jag inte ledsen, snarare glad fast jag trodde jag var kär i honom ett tag. varje gång jag är tillsammans med någon eller är "på g" så tkr jag om han i några dagar, sen orkar jag inte med "tjatet" längre. med det menar jag att umgås med honom vareeeenda dag, och att han smsar och ringer varenda dag. det är inte ett liv jag orkar leva, för jag har aldrig älskat en kille så mycket för att jag ska vilja att han gör det. är det bara så att jag är en "singel-brud"? kan jag ens bli kär? jag måste iaf medge att jag alltid gillat singel livet mer, då får man liksom va med vem man vill när man vill och ingen blir pissed off, men fast jag kan få nästan vilken kille jag vill på fyllan på något fest, så längtar jag ändå ibland efter den där mysiga muskulösa killen att krypa upp till och känna hur hjärtat rusar iväg och jag inte kan sluta le för att jag älskar honom så mycket.. men som det är nu känns det som att jag aldrig kommer få känna den känslan
S
Hej S!
För det första vill jag säga att den känslan, att hjärtat rusar iväg, kommer du att få känna en vacker dag, det är säkert!
Du berättar att du bara har haft tre seriösa förhållandet och jag tycker inte att det är så bara, …det är nog flera som inte har hunnit med några alls i din ålder.
Den första pojkvännen, (inte den andra eller tredje heller) som man har brukar sällan vara den personen som man sedan senare i livet gifter sig med…ja, det händer ju också, men det är mera liksom att man i tonåren prövar sig lite fram. Man börjar bli intresserad av killar och kan ofta bli förtjust i någon, kanske t.o.m. i flera på samma gång. Man lär sig känna sig själv där med samma som man umgås med någon annan. Det betyder inte att man ska ha sex med den andra (bra annars att du inte har haft för bråttom med det, för oskulden, det är en sak som inte lönar sig att ge till vem som helst, det är något så speciellt), utan att man lär känna andra människors personligheter och hurdan man själv är. Hurdana människor man kommer bättre överens om saker med osv. Du behöver inte ha bråttom med att börja sällskapa om du inte känner för det, men det är förstås inte heller bra att man som singel strular omkring med flera personer för då kan man tappa andras respekt.
Det där med kärlek, det är lite annorlunda…det är något som utvecklas från förtjusning till en djupare känsla. Väldigt svårt att beskriva i ord, men att vara förtjust i någon är kanske en känsla som varar i början då man träffar någon ny, men sen om den personen inte känns så intressant då man har träffats några gånger, slutar intresset liksom, men om man blir riktigt kär omvandlas förtjusningen på något sätt till kärlek, en djupare känsla som två personer har för varandra. Det kan ju bara vara så att du helt enkelt har blivit förtjust, men känslorna har inte blivit desto djupare för någon som du har sällskapat med tidigare –och det är inget fel med det. Det är bara bra att de djupaste känslorna ”sparas” för den rätta.
Det som du berättar låter alltså helt normalt. Njut nu bara av singel-livet för en vacker dag hittar du nog den personen, vars armhåla du vill krypa under och då är det kanske lättare för dig att skapa något seriöst eftersom du redan känner dig själv så pass bra att du vet hurdan person som passar dig bäst.
Hälsar ungdomsinformatören Jenny
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar