Känner mig jobbig

Hejsan!

Tack för din fråga, jag tyckte inte alls din text var krånglig, tvärtom tyckte jag den var bra formulerad.
Kul att höra att du har hittat en mysig och snäll kille som du gillar, och som har sagt att han gillar dig med :) Han låter bra.

Det är faktiskt rätt vanligt att man speciellt i början av en kärleksrelation känner sig nervös över saken, speciellt ifall man inte haft så många sådana relationer innan. Jag tänker kalla det för relation här i texten nu fast du skriver att ni inte är tillsammans (ännu iaf), för enkelhets skull, och för att man kan prata om människorelationer oavsett vilken typ av relation det är.
Sällan är den här ångesten fast i så mycket konkreta saker, utan sitter mera i ens egen osäkerhet. Detta kan vara värt att komma ihåg, när du börjar känna så här. Stanna upp en stund och fundera: varifrån kommer känslan? Har han faktiskt sagt eller gjort något som antytt på att hans känslor för dig skulle ha ändrats, eller kommer det ur din egen osäkerhet på ifall du räcker till eller inte?
Jag tycker det är jättebra att du är så medveten om att du övertänker, det betyder att du inte automatiskt tror på allt som ditt huvud säger åt dig, utan har förmågan stanna upp och se på det hela lite utifrån fastän KÄNSLAN är jobbig.

Du säger att du innerst inne vet att du inte gjort något fel. Bra! Det du behöver göra nu är att lära dig att lita mera på den känslan, och låta de jobbiga tankarna bara passera förbi som moln utan att fästa dig vid dem. (Jo, lättare sagt än gjort, jag vet.)
När osäkerheten kommer så kan det kan vara väldigt frestande att skicka och fråga den andra om man gjort nåt fel, för att få den omedelbara bekräftelsen på att man inte gjort det. Det känns skönt att få bekräftelsen, men samtidigt så gör man också sig själv lite beroende av utomstående bekräftelse, istället för att lita på sig själv. Försök att istället (när du klarar av det) att stå emot att säkerställa dig den vägen, och istället försöka lära dig att kunna lugna dig själv inifrån (skriver mer om det i nästa stycke), för om man kan lära sig det så har man nytta av det livet ut. Jag förstår dock att detta inte alltid går, och att du ibland kommer känna att du ändå vill skicka åt honom och fråga, och då är ju det också helt okej!

Jag föreslår exempelvis att du provar göra så här när övertänkandet kommer:
- Fundera ifall dessa tankar och känslor faktiskt kommer från något konkret han sagt eller gjort. Om inte, så har denna känsla antagligen uppstått ”bara” ur dig själv och har inte så mycket med honom att göra. Så försök tänk på att han faktiskt säger att han tycker om dig och att han vill träffa dig, och försök att lita på honom när han säger så (för han har inte visat att han inte går att lita på).
- Tänk på något mysigt ni gjort tillsammans som känts bra, och försök att känna i din kropp och ditt huvud hur bra det kändes då.
- Aktivera dig med något annat för att försöka bryta tankeloopen – exempelvis gå ut och gå, chilla med en kompis, pyssla något, möblera om, gör någon sorts self-care rutin, och så vidare. Ifall du känner att ditt huvud är allt för ångestfyllt för att ens börja på med något av detta, så skriv! Skriv någon sorts dagbok om dina tankar, gärna old school med penna och papper. Att skriva är ett av de bästa sätten att ”få ut” sånt som bekymrar en, och gör att man lär känna sig själv bättre.
- Och beroende på hur det känts efter att du först gjort detta, så kan du skicka åt honom. Känner du dig lugnare igen så kan du skicka bara något vanligt, typ vad han gör. Men ifall du känner att ditt huvud håller på att typ explodera så är det nog förstås okej att också berätta hur du känner.
Tips: ofta är det bättre att skicka och beskriva hur man själv känner, istället för att fråga den andra om man gjort nåt fel och ifall den är arg på en. När man frågar på det sättet så kan det ibland av vissa uppfattas som att man anklagar dem för att verka sura eller nåt sånt, vilket vara förvirrande ifall man inte alls är sur. Så du kan typ (med egna ord förstås) skriva något i stil med ”Hej, vad gör du? Jag ligger i sängen och lyssnar på musik. Jag har idag en sån där dag när jag övertänker en massa och det är jobbigt. Jag börjar fundera ifall jag gjort något fel och ifall du är arg på mig, fast du inte alls har visat nåt sånt. Jag önskar att jag skulle kunna sluta tänka på det här sättet”.
När du berättar mera öppet hur du känner så ger du honom chansen att skicka följdfrågor till dig, och så får han chansen att lära känna hur du funkar lite bättre, så att det inte blir missförstånd i framtiden.

Jag kan också tipsa att du far och läser Decibels text om tips för självkänsla och självförtroende (länk HÄR), eftersom en ökad självkänsla också leder till att man litar på sitt eget värde mera och övertänker mindre i såna här situationer :)

Lycka till!

Kram, Kix