Känner mig usel...

Hej igen Olyckliga tjejen!

Nämen vojdå att det känns som att du fastnat fast i vissa beteendemönster ):. För så tolkar vi det du skriver i alla fall: som att du nu känner att du inte slipper framåt för att du inte vågar något. Att allt känns så gigantiskt stort och betydelsefullt och samtidigt hopplöst - och kanske är det därför som du "låser dig" och inte ens får upp munnen i närheten av de här killarna som betyder något för dig?

På sätt och vis är det här fullt förståerligt och naturligt, att det blivit så här. Säkert blir det så här för väldigt många i din ålder. Se, du har (såklart) inte hunnit skaffa dig så mycket erfarenhet av kärleken ännu. Och sådant som man inte känner till, inte upplevt, inte har kunskap om - men nog fått huvudet fullproppat av hur det borde vara, tex från kärleksfilmer - så blir man lätt osäker och nervös och nästan rädd för. Och reaktionen på rädsla brukar ju ofta vara att man blir alldeles som förlamad, får hjärnsläpp och handsvett och kanske helst skulle vilja springa och gömma sig. Samtidigt har du troligen, precis som många andra unga, alltså en massa förväntningar om hur kärlek borde funka, hur man borde bete sig när man flirtar, hur man borde tolka personens reaktion mot en själv osv. Klart att vem som helst blir förvirrad av det här... och i slutändan känns det då oftast som att man misslyckats, som att man gjorde allt fel, som om man sumpade chanserna eller gjorde bort sig.

Vi tar ett simpelt exempel. Säg att du sett en massa häftiga basketmatcher på TV och drömmer om att bli basketstjärna och scora fantastiska poäng och om hur publiken ska hurra. Det är ungefär som att hitta den stora kärleken och ha århundradets kärlekssaga, precis som i filmerna. Men när du kommer till första basketträningen kan du inga regler, får knappt ordning på dina egna fötter och har ingen aning om hur du ska få bollen i korgen. Samma är det i korridoren i skolan när du möter den där killen du har ömma känslor för. Du har fantastiska bilder i ditt huvud om hur det borde gå till - nästan så att du hör den romantiska musiken och ser strålkastaren som lyser upp honom - men så får du alltså hjärnsläpp och inte ett vettigt ord kommer ur din mun, du stelnar paralyserad och chansen går dig förbi. Skulle du se honom som bara en annan nybörjar-basketspelare, lika dålig och nervös och osäker som du, lika vardaglig och ofarlig, så skulle du kanske inte vara lika rädd längre. Och inte ha så höga förväntningar på dig själv heller att du skulle bli så besviken. Då skulle det vara lättare att se på honom som en vanlig människa, fast en rätt gullig sådan, och då kanske du inte skulle bli så nervös? Dessutom: när man just börjat spela basket, så sparkar man ju sig kanske inte heller i huvudet bara för att man inte kan dribbla bollen så bra som på sport-TV. Man tillåter sig själv att vara ofullkomlig och är helt inställd på att man är på träning för att lära sig. Så försök mera att se det som att du själv faktiskt är en nybörjare på kärlek, du är här för att lära dig hur det går till.

Slappnar du av lite, så ska du se att din hjärna funkar - och att du kanske själv vågar vara modig också. Kanske till och med själv vågar gå fram och prata med den här killen. Försök över huvudtaget att inte tänka, analysera och (över)reagera så mycket. So what att han talade med sitt ex. Det betyder inte att alla dina chanser är förbi och döda för evigt, det betyder bara att han just då hade uppmärksamheten åt ett annat håll. Så fånga hans uppmärksamhet. Visa att du lagt märke till honom och att han är intressant. Redan något så litet kan verkligen uppmuntra honom att se om han kan få mera uppmärksamhet av dig, och mera och mera och mera :D

Så låtsas att du är en nybörjar-basketspelare nu och så går du och talar med honom :D

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna