Kär

Hej!

Ursäkta att det tagit så länge för oss att svara, här är mer rusning på frågor än någonsin tidigare - 212 st på 19 dagar! Och tack för berömmet, annars, skönt att höra att vi har kunnat hjälpa dig till och med flera gånger <3

Men nu ska vi svara lite - även om det här ju såklart också hör till de grejer som det inte finns något korrekt svar på. Vi kan inte säga "jo, ta risken" eller "nej, det är inte värt risken"... för det beslutet måste nästan du göra själv. Det är ju alltid så med kärlek, antingen vågar man ta chansen eller så inte.

Däremot kan vi ju berätta ett par historier om hur det gått när vi haft känslor för kompisar:

en kompis var en av oss ihop med för en vecka när hon var 14 och har sedan dess fortsatt vara jättejättebra kompis med honom i många herrans år.

en kompis strulade en av oss bara med och det spelade ingen roll för vänskapen - vänskapen var likandan efter detoch det blev liksom en tyst överenskommelse om att det där glömmer vi och fortsätter vara bara kompisar.

en kompis blev det bara bättre vänskap av det hela efter att en av oss hade varit ihop ett längre tag med honom - "vi visste liksom mer om varandra och stod varandra närmare även efter att det tog slut"

och en kompis har en av oss varit ihop med i 15 år :D

Så vänskap är oftast en riktigt bra grund för ett kärleksförhållande eftersom man redan vet att man trivs ihop, har kul ihop, har mycket att prata om, är rätt avslappnade och "sig själva" med varandra. Och kan man bara prata om det som händer både i känsloväg och mellan personerna ifråga, så brukar det inte blir stelt, konstigt eller till och med slut på vänskapen. Och fastän det skulle bli stelt och konstigt, så brukar det nog gå över rätt snabbt bara man låstsas vara som vanligt igen - snart tror faktiskt båda två att allt är som vanligt igen.

Som sagt, du måste själv bestämma vad du ska göra :)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena