Det som inte får hända har hänt... Jag har blivit kär i min bästa tjej-kompis. (så här har jag känt kanske 2,3 månader tillbaka) Jag känner mej väldigt förvirrad... Jag vet inte vad jag vill. Vet inte hur jag skall beskriva det, jag känner mej förvirrad, vilsen, kluven.
Jag har länge funderat på min sexuella läggning. Där känner jag mig också förvirrad. Jag vill inte ha nån slags stämpel i pannan att jag är hetero eller lesbisk, utan skulle anse mej mer öppen för alla. Isåfall bisexuell. Men vill ändå inte stämpla mig så. Jag har endast haft ett oseriöst förhållande med en pojke tidigare och hånglat med pojkar, så det här är nog första gången som jag påriktigt har känslor för en flicka.
Iallafall tror jag att jag är kär. Jag blir så glad av henne, hon gör mig glad, Hon är så underbar och vacker och jag vill vara med henne ofta. Tänker på henne hela tiden och hon får det att pirra i min mage. Ibland skulle jag bara vilja kyssa henne. Jaa, hon är bara så perfekt.
Men dessutom gör hon mig också förvirrad. Inte vet jag vad hon menar men ibland får hon mej att tro att hon också skulle ha känslor för mig. Tex att hon RÖR vid mej eller säger saker. Som en gång då hon sa att "tänk om vi vore ett par". Inte vet jag om hon är oseriös eller om det faktist är "tecken". Men hon talar ju nog om pojkar, vilka hon tycker är snygga och vem man skulle kunna tänka sig att vara med och sånt, men iochförsig gör ju jag det också men. Så inte vet jag.
Jag vet inte vad jag skall göra. Om jag skall prata med henne om det och riskera vänskapen. Löns det att ta risken? Isåfall tror jag nog att jag prioriterar vår vänskap...
Har nog någongång tänkt att jag skulle berätta för henne. Men det skulle kännas så konstigt att göra det. Typ pinsamt.
Eller om jag skall försöka få mina tankar och känslor att svalna.. För jag är en sån som har haft lätt att fastna för människor. Kanske jag bara inbillar mig och tror att jag är kär i henne? Ser henne som en ersättare för en pojkvän? (eftersom att jag har svårt att knyta starka band till pojkar och så..) För att hon och jag har blivit så bra vänner, för att jag har kommit henne nära, för att vi är så lika, så därför kanske jag överreagerar och tror att det är kärlek?
Jag vet inte.... Iallafall så vet jag att jag också är en vän av väldigt stor betydelse för henne.
Vad skall jag göra? Eller vad skall jag inte göra? eller kanske jag inte borde göra någonting alls. Avvakta ännu en tid och se hur det blir..
Ursäkta för min flummiga fråga. Men tack decibel att ni finns. :D The girl in the white dress
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Hej, jaaaa det var en svår fråga det här. Men efter att jag vänt och vridit på det av och an en stund så tycker jag nog att du ska avvakta, vänta och se. Det låter som en feg lösning. Men som du också skriver, er vänskap betyder välldigt mycket för er båda. Jag skulle inte riskera en sån fin vänskap. För jag tror ju att er vänskap kanske skulle lida av att du bekänner dina känslor för henne om hon inte alls känner likadant. Det finns stora risker att det kan bli spänd stämning mellan er efter en sån sak.Men sen å andra sidan, tänk om hon tänker likadant....Men du får åtminstone ha kvar henne som vän. Sen är det också normalt att man kan känna sig lite vilsen i tonåren, man vet inte riktigt var man hör hemma, man kan ha känslor för både killar och tjejer. Det är helt ok och normalt. Vi har ju skrivit en del om olika sexuella dragningar om du inte redan läst det så kolla HÄR Det är svårt med känslor, vad är på riktigt och vad är något övergående? Jag tycker du verkar vara en mycket mogen och vettig person med vettiga tankar och funderingar, fortsätt på samma linje så tror jag nog att det ska lösa sig så småningom <3
Kram från ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar