Kär

Hejsan!

Tack för din fråga. Det är ett rätt vanligt (och jobbigt) problem att ha svårt att komma över någon, speciellt när man gillar någon som man aldrig riktigt fått ett avslut med, eftersom man aldrig heller fick en riktig chans med den personen. Så huvudet lämnar liksom att fantisera en massa om hur det skulle kunna vara, och man kanske målar upp en bild av personen som lite mer fantastisk än vad den kanske är eftersom man inte har kunnat komma nära nog att också se de lite sämre sidorna som varje person bär på.

Jag läser också att du egentligen inte frågar "hur får jag honom att gilla mig?", utan "hur får jag mitt hjärta att sluta hoppas?", så du verkar redan ha kommit en bra bit på vägen med diverse insikter.

Det som gör den här typen av förälskelse så seg är att den får leva på drömmar. Även om du säger att du vet att han inte tycker om dig tillbaka, så finns det ofta en liten del av hjärnan som tänker: "Men tänk om jag har fel? Tänk om något ändras? Jag undrar hur det skulle vara om vi var tillsammans." Den lilla gnistan bidrar till att hålla känslorna vid liv.

Du skrev också att du faktiskt trodde att du hade kommit över honom. Det visar på att dina känslor faktiskt kan bli svagare. Det var kontakten med honom som väckte dem igen, denna gång. Det betyder inte att du är "fast" för alltid, men det triggades igång igen av att se honom den här gången.

Försök att inte döma dig själv för att du fortfarande tycker om honom. Du har inte valt de här känslorna. Ju mer man försöker tvinga bort en förälskelse, desto mer tänker man ofta på personen. Försök acceptera att det är vad det är i nuläget.

För det andra: försök skilja på honom som faktisk person och drömbilden av honom. Du beskriver honom som snäll, rolig, artig, ljuvlig och snygg. Det är säkert egenskaper han har. Men när vi är kära fyller hjärnan ofta i resten också som positivt och personen blir nästan perfekt. Ingen människa är bara sina fina sidor. Det betyder inte att du ska försöka intala dig att han är dålig – bara att komma ihåg att han är en vanlig människa, inte den enda personen som skulle kunna göra dig lycklig eller som har dessa egenskaper.

Fundera på hur mycket kontakt du behöver ha med honom. Om varje samtal eller varje gång ni ses gör att du känner att det triggas igång igen, då kan lite mer avstånd faktiskt hjälpa. Inte för att vara elak mot honom, utan för att ge dig själv en chans att läka så att du ”står lite stadigare” nästa gång du ser honom.

Sen det som jag skulle säga är viktigast, är att ge plats för annat du tycker om att göra, och spendera mer tid med andra människor du har kärlek till, såsom dina kompisar. Inte för att söka att "ersätta" honom med någon, utan för att fylla livet med människor, intressen och upplevelser som får dig att må bra. När en person tar väldigt stor plats i tankarna kan det också bero på att det helt enkelt finns mycket utrymme för dem att vara där, så om du använder den kärlek som du så tydligt har i dig och som vill ut på andra människor, vänskapligt, så kommer du så småningom finna mindre behov efter honom. En sak som kan hjälpa är att sysselsätta dig med att planera inför något som du ser fram emot – kanske planera en liten roadtrip med några kompisar, eller något liknande? Att komma sig bort och få sig en liten ”change of scenery” kan hjälpa ge nya perspektiv på livet när man behöver det.

En sak jag också undrar över är hur säker du är på att han inte tycker om dig tillbaka. Är det något han har sagt eller visat tydligt? Eller är det en slutsats du har dragit själv? Jag frågar inte för att ge dig falskt hopp, utan för att det kan påverka hur man går vidare. Om man faktiskt vet att känslorna inte är besvarade blir det lättare att sörja och så småningom släppa taget. Om man inte vet, utan bara gissar, kan ovissheten ibland hålla förälskelsen vid liv.

Och kom ihåg, man behöver inte sluta tycka om någon över en natt för att gå vidare. Låt dig själv sörja det (men begrav dig inte i det). Dina känslor är okej, fast det är jobbigt just nu. Det här är något som tar tid, och oftast händer det gradvis. En dag märker man att man inte tänkt på personen på hela förmiddagen. Sedan går det en hel dag. Sedan en vecka. Känslorna försvinner sällan med en smäll – de blir bara lite mindre högljudda och dämpade, tills man en dag inte hör dem längre alls.

Ta hand om dig själv tills dess, och satsa på dig själv och andra fina människor i ditt liv, ge dig själv kärlek <3

Kram!
Kix