Kär? Ångest och övertänkande

Hejsan!

Tack för din fråga, jag kan förstå hur din situation känns knepig.

För det första vill jag bara säga att jag tycker det är väldigt fint att ni båda har haft så fin vänskap under det här halvåret, och kunnat prata och lyssna på varandra samt ge varandra hjälp och stöd. Oavsett hur det går nu framöver så kommer det alltid ha varit en värdefull sak som tog er båda framåt i stunder när ni behövde någon. Men jag hoppas ju förstås att vad det än är som pågår nu också ska gå att redas ut.

Kom ihåg att man ska vara lite försiktig med att anta att det är en själv som har gjort något fel när en annan inte svarar som den brukar. Visst, ibland kan det bero på något missförstånd eller att den andra är sur på nåt, men ofta är det också bara det att de har en dålig dag/period. Det är jättebra att du har frågat om det är nåt. Då har du gett hen chansen att ta upp det till diskussion, och gjort rätt från din ända av saken.

Det jag undrar, som lämnar lite oklart i texten, är om personen vet att du också börjar få känslor för hen? Du skriver att hen mer och mer vartefter tiden gick visat att hen var intresserad. Men kanske det blivit någon oklarhet i er kommunikationer som gör att hen tror att du inte är intresserad tillbaka, och att hen kanske tror att hen inte kommer att få dig intresserad så det blir jobbigt att prata? Om hen tror att du inte är intresserad på samma vis så kanske hen börjar ”ge upp” de tankarna och vill försöka gå vidare. Det här kan jag ju inte säga säkert så här på distans förstås. Men jag tror det skulle vara bra att lägga alla kort på bordet om hur du känner. Ni har ändå talat med varandra i ett halvt år nu, så det är ganska mycket och det kanske börjar vara dags att ha ”the talk” om vad ni är för varandra, så att det inte blir missförstånd. Bäst skulle det kanske vara om ni kunde träffas och prata, men jag vet ju inte om det finns förhinder för att det ska vara möjligt...

Oavsett om du vill berätta för hen om dina känslor för hen eller inte, så tycker jag att du ska ta upp din oro om hur hen kommunicerar just nu. Du kan säga nåt i stil med det här (men i dina egna ord förstås)  ”Jag upplever att du inte riktigt skriver och svarar på samma sätt som förut, och det gör mig orolig eftersom du betyder så mycket för mig och är viktig i mitt liv. Jag börjar undra om det är jag som har gjort något, eller om det har något att göra med det där grälet vi hade förra veckan..? Eller övertänker jag bara? Jag skulle bli glad om du berättade för mig ifall det är något.”

Försök att uttrycka dig så att du berättar om det hur du upplever det och känner kring situationen, inte så att du säger åt henne att ”du gör så här och så här”, eftersom folks upplevelser av vad som händer kan vara väldigt olika ibland och den enas perspektiv är inte nödvändigtvis mera rätt än den andras.

Sen tycker jag också det är jättebra det du skriver där på slutet att du skulle vilja bli bättre på att inte övertänka. Det är ju dock en sån där sak som är lättare sagt än gjort :) Jag skulle rekommendera att du går och pratar med en sakkunnig om det, som bättre kan hjälpa dig förstå varifrån de här känslorna kommer från början, och vad man kan göra åt det. Exempelvis en kurator eller en skolpsykolog ifall du studerar. Ifall du överlag inte mår så bra så kan det hjälpa för den saken också, så att det inte faller så mycket på din vän. Det är bra att ha flera personer man kan prata med om sina djupa tankar. För vissa kan det också hjälpa att skriva ner det man känner och tänker exempelvis i en dagbok.
Ofta när man känner sig osäker så bottnar det i ens självkänsla. HÄR har vi på Decibel infotexter om självkänsla och självförtroende, ifall du vil läsa på mera om det :)

Nu blev det här en ganska lång och lite rörig text, men jag hoppas att du fick något ut av den ändå! Hoppas er situation bara beror på något enkelt missförstånd och att det är lätt att reda upp. Våga prata om det!

Kram, Kix