Kär i Emma

Hej Linn!

Å vet du det är helt naturligt att falla för någon som man bara sett genom TV-rutan (eller dator eller filmduk osv). För se, vi dras ju alla till olika typer av människor, det "klickar" både utseendemässigt och enligt personlighet - och hjärtat kan inte göra skillnad om det är irl eller inte. Hjärtat gör väl inte ens alla gånger skillnad på kön, oavsett vilken sexeull dragning man annars har. Och kanske är det inte heller alla gånger enbart romantisk kärlek man känner, utan också lite mera "sådan skulle jag vilja vara" eller "henne skulle jag vilja vara kompis med". Det händer oss alla nu som då under livet, och inte alls bara i början av tonåren då de flesta i något skede är döförälskade i någon kändis, musiker osv. För att vara lite personlig hände det en av oss senast med Bella i Twilight (fast tyvärr gick det om av att ha sett filmerna för många gånger. Man kanske växer ifrån dem med tiden också...)

En tänkbar orsak till att det är lättare att falla för någon i en film, TV-serie, böcker osv är att man ofta får uppleva världen ur den personens synvinkel. Det får man ju inte tex med kompisar eller kärlekspartners. Men via duken får man inblick i personens känslor, upplevelser osv - och dessutom förstärks allt med passande musik och kameraeffekter och liknande, så att det blir mycket mera gripande och man använder fler sinnen för att leva sig in i den andras liv. Oftast är det mera karaktären än skådespelaren man faller för - vilket säkert är en orsak till tex att Johnny Depp-fans kan delas upp i de som bara gillar honom som Jack Sparrow och i de som gillar honom i allt annat än Pirates of the Caribbean eller bara i vissa andra filmer. 

Kanske händer det här också lättare när man instinktivt vet att man behöver lite romantisk spänning i livet? När det finns ett tomrum och sug efter Någon? Visst skulle vi säkert falla för samma karaktär även om vi var lyckligt kära och tillfredsställda, men inte lika hårt. När det gäller folk som är kära i kändisar, i främlingar, på avsevärt avstånd eller i "omöjliga att få"-personer, så brukar man också förklara det med att det samtidigt känns otroligt skönt att få vara kär, främst för att man är fri att fantisera om personen och får fjärilar i magen av det, men man behöver inte ta riskerna som kommer med kärlek irl. Man får njuta av förälskelsekänslorna och bli bekant med dem, men behöver inte oroa sig för att bli dissad, sårad, få sitt hjärta krossat, inte oroa sig för de "stora stegen" som första kyssen, inte utsätta sig för någon annans åsikter och bekräftelse. Utan man får vara vem man vill men ändå vara kär.

Hursomhelst är det här ju ingenting du behöver göra något åt. Så länge du inte blir ledsen av att det aldrig kan bli något mellan er, så är det lugnt. Som sagt, du kan ju njuta av känslorna - och har ju fördelen med att få "träffa" Emma när du vill bara genom att sätta på filmen igen. :D

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna