Kär men vet inte vad jag ska göra

Hej och tack för din fråga,

nu är det ju så att det går att vara troende muslim och troende kristen på många olika sätt. Är ni moderna troende går det helt bra att vara ihop, dejta och hångla om ni vill. Det är ju sådant som ni behöver prata om med varandra. När det gäller mera konservativa kristna, muslimer och judar också för den delen och om en själv eller ens familj förväntar sig ett visst beteende t.ex. att kvinnor ska använda scarf över huvudet eller att pojkar och flickor inte får röra vid varandra sexuellt eller på annat sätt före de är förlovade eller gifta så blir det knepigare. Ibland kan det också vara så att även om familjer tillåter kärleksrelationer över religionsskillnaderna så ställs det högre krav på paret sen om de t.ex. förlovar sig eller gifter sig. Det kan vara stor skillnad inom samma religion också, fast båda skulle vara kristna eller båda muslimer eller judar. I somliga familjer går det att prata om att behöva p-piller och ta ansvar för kondomanvändning, eller om hur intim det går att vara med sin kära. Gå hand i hand? Pussas? Kramas? Smekas? Smekas under kläderna? Samlag? 

Diskutera med varandra om hurudana traditioner ni har i era familjer. Varje ny generation utmanar sin familj på nåt sätt och det är bra att komma ihåg att som tonåring i Finland har du rätt att rå om din egen kropp och dina egna val men att skyddsgränsen för när man får ha sex är 16 år. Att hålla ihop och vara ett par behöver inte heller innebära t.ex. samlag, vilket också är bra att minnas. Var och en är klar för det då man vill ta ansvar över att skaffa preventivmedel och lyssna på vad en själv vill och vad den andra vill och prata om allt, verkligen allt som har med den egna kroppen och sexualiteten att göra. Före det - vänta. Och framför allt - prata. 

En bra förening och nätsida om religioner, ungdomar och dialog här i Finland heter Ad Astra du kunde ta kontakt med dem också och kolla in deras material. Och om nåt trasslar till sig, fråga igen om råd och hjälp av någon. Också utan religionstillhörighet eller tro kan det vara svårt för föräldrar ibland att inse att barnet blivit så stort att det vill sällskapa. Här har föräldrar mycket att lära sig och mogna kring. 

Lycka till - Monika