Kärlek

Hej Anonym!

Och innan jag börjar ska jag som vanligt påpeka att i sådana här frågor finns nog inga rätt eller fel svar. Bara andra människors åsikter och egna erfarenheter. Så ta min personliga åsikt för vad den är; bara en persons åsikt <3

Nä, jag tycker inte att det är något fel på dig. Däremot tycker jag att det är helt normalt att bli smickrad av andras uppmärksamhet. Se, fastän vi skulle vara superlyckliga i våra kärleksförhållanden, så kan vi sällan låta bli att bli glada över att även andra ser oss, uppskattar oss. Det är nog så vi människor är funtade, hur mycket vi än försöker trycka ner de känslorna.

Och orsaken till att så många kulturer i så många århundranden försökt trycka ner sådana känslor är kanske också mänskliga. Så där allmänt skulle man kanske kunna knippa ihop de orsakerna under rubriken svartsjuka. Men det är mer komplicerat än så. För att ta bara något exempel, så innebar nämligen svartsjuka för inte alltför länge sedan en rädsla för att förlora hemman, ägodelar, aktining och stolthet. Vad man hade för rykte betydde mycket mer förr, samt att allt som kunde splittra en familj var farligt. Folk skiljde sig helt enkelt inte, så strävan var såklart att ingen otrohet skulle förekomma, vilket i sin tur redan skuldbelade den som ens lade märke till uppskattning från andra än den egna hustrun/mannen. Klart att det här går djupare än så, men för att nu ta ett exempel på varför den som blir uppskattad kan få dåligt samvete för det.

Men idag är det dels inte lika självklart att stanna med en och samma person livet ut. Vi är miljoner gånger friare i våra kärleksliv, vilket bland annat gör att vi faktiskt kan fundera på allvar ifall gräset är grönare på andra sidan staketet. Vi får fundera på om vi gjort rätt val av man/kvinna, ja vi får till och med kräva tusen fler saker av våra äkta hälfter än bara att bli försörjda eller få varm mat på bordet. Därför kanske vi också reagerar på uppmärksamhet genom att faktiskt fundera på hur det skulle vara att vara tillsammans med den som gav den här uppmärksamheten. Vi är troligen också betydligt snabbare numera med att bli missnöjda med det vi har och vilja ha mer, så då blir vi såklart också snabbtare på att fundera på andra möjligheter.

MEN, är vi tillräckligt nöjda med det vi redan har, och vi vet att vi har en gräns i vårt förhållande för vad som är okej (tex vissa par har en "överenskommelse" om att inte flirta med andra, medan andra par anser att samlag är gränsen för otrohet, och en tredje grupp har öppna förhållanden osv), så går vi inte över den. Kanske du nu är tillräckligt nöjd, belåten och kär för att inte agera på den här främmande killens uppmärksamhet? Då kanske du anser att det är okej att vara lite förtjust en stund, men inte faktiskt göra något åt saken? Alla har vi även våra egna gränser för vad vi tycker att är okej att göra när man redan har ett förhållande, och vad som inte är det.

Därtill lever vi idag i en kultur där folk anstränger sig otroligt mycket för att få andras uppmärksamhet. Det gäller inte bara på kärleks- eller sexplanet, utan all sorts uppmärksamhet - speciellt av våra jämlikar. Som vi sminkar oss, som vi tar selfies, som vi köper dyra kläder och tillbringar tusentals timmar på gymet, som vi reser, som vi utbildar oss, som vi springer på evenemang... en stor del av det är för att bli sedda och bekräftade, "du duger!" Klart att vi blir glada då om någon uppskattar oss, så som vi kämpat för att få den uppmärksamheten.

Men samtidigt så är det ju inte riktigt okej att vara glad för det, så då är det lätt hänt att vrida det till attraktion eller förälskelse, det är helt enkelt mera politiskt korrekt i våra ändå så gammalmodiga hjärnor. Vi lever ändå i ett slags rädsloblandat trots mot traditioner och förväntningar, är tex rädda att kallas horor om vi visar att vi blir glada för att personer av motsatt kön sett oss.

Slutligen, så kan du inte rå för att den här killen uppmärksammat dig. Du kan välja vad du gör åt saken, men du behöver nog inte ha dåligt samvete för vad han tycker om dig.

kram, Liselott