Jag och min pojkvän har varit tillsammans i nästan 1 år. Och i början av förhållandet så var allt jättebra , inga onödiga bråk, Jag kände mig både sedd och prioriterad som man skall få känna sig. Nu på senaste tiden så har förhållandet blivit sämre och han prioriterar mig nästan inte längre alls. Vi har bråkat ofta och varje gång vi bråkat så får han mig att känna att det bara är mitt fel, han kan aldrig stå för vad han själv gör för fel, och har aldrig fått ett förlåt av honom efter vi bråkat det är alltid bara jag som ber om ursäkt.
I början när vi började vara med varandra så kände jag mig prioriterad i hans liv, han ville hitta på saker med mig, han gav mig komplimanger, han visade helt enkelt att han brydde sig om mig. Men det där har ju ändrats idag, Nu vill han typ nästan aldrig hitta på något med mig, han spelar mest på datorn tiden jag är vi hans och då känns det lite onödigt att jag ens är där, fast jag har åkt till hans för att vara med honom.Då är han uppe sent och sover jätte länge på dagen, och förstår ju att man är trött ifall man är vaken hela nätterna men ifall jag väcker honom då klockan börjar vara 15:00 och att jag skulle vilja att han skulle vakna så blir han arg på mig och säger jag ska fara hem, då jag bara försökt väcka honom. Jag menar det är inte så jätte roligt för mig att sitta och bara vänta på att han ska vakna , det skulle vara en annan sak iaf det bara skulle va nångång det är såhär men det är såhär nästan varje helg jag är med honom.
//Anonym
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack så mycket för din fråga, jag kan förstå att du upplever att situationen just nu är jobbig. Det är självklart viktigt att man i ett förhållande ska få känna att man är viktig och värdefull, att den andra lyssnar på en, och att man får tillbaka åtminstone lika mycket som man ger.
Det är ganska vanligt att den första perioden av förälskelse känns väldigt ”perfekt” eftersom människor under nyförälskelse ser varandra i ett ”rosa skimmer” samt försöker vara så bra som möjligt. Men ingen människa orkar vara så för alltid, så när det nyförälskade skimret börjar gå ur relationen (och det gör det i alla relationer) så börjar man mera se vem personen är ”på riktigt”. Och ibland kan det vara en stor omställning. Ibland märker man kanske att man inte har så mycket gemensamt mera efter att förälskelsen gått ur, och så går man olika vägar. Det betyder inte att det man haft inte var fint, utan bara att det inte var helt rätt, i alla fall inte just nu. Andra gånger när förälskelsen går ur så börjar man bygga en mera ”djup och äkta” kärlek till varandra, för den som man är på riktigt.
Jag tycker inte det låter riktigt okej att han aldrig ber om ursäkt, att bara du gör det. I de flesta fall så är man ju nog två om ett gräl. Vissa människor kan ha svårt att be om ursäkt, och inte riktigt vara mogna nog att ha lärt sig det trots att de kanske skäms – men fastän det kan vara en förklaring så är det ändå inte riktigt okej. Har du provat säga till honom att du tycker det är orättvist när du alltid ber om ursäkt men inte han, och vad säger han då..? För det KAN inte vara ditt ”fel” varje gång, det skulle vara hemskt konstigt.
Utgående från din beskrivning av hur det är när ni hänger tillsammans så förstår jag riktigt bra att du inte känner dig speciellt prioriterad just nu. Spela på datorn kan han ju liksom göra när du inte är med, och vara med dig istället när du ÄR med, åtminstone större delen av tiden. Visst, det är säkert hans hobby och han behöver kanske spela vissa tider ifall han spelar online med andra, men han borde ju nog tänka på hur du känner också ifall han ska ha en flickvän, och försöka kompromissa och ”make it up to you”.
Känner du alls att du får något ut av det här förhållandet mer? Tror du att det ännu kan ändras, och vill du ge det mera chanser?
Jag antar att du har försökt prata med honom om det här redan, eftersom du skriver att ni har grälat.
Jag kan ju inte säga vad du ska göra och inte med din relation – MEN om jag var du så skulle jag antingen göra slut eller så skulle jag säga ifrån en sista ordentlig gång, att ”om det här inte ändras nu så då kan jag tyvärr inte vara med dig mera, eftersom jag lägger min tid och mina känslor i det här förhållandet men inte känner mig prioriterad tillbaka. Ifall du inte kan förstå det så har vi kanske för olika värderingar i livet för att kunna vara tillsammans”.
Jag förstår ifall det känns jobbigt att göra slut eller att sätta ett ultimatum, för du tycker ju säkert ändå om honom eftersom du är med honom. Men nog skulle du ju vara värd någon som skulle återgälda all den kärlek som du har att ge! Någon som vill ungefär samma saker som du!
Jag önskar dig lycka till, oavsett hur det går i framtiden med den här relationen.
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar