Det här skrev jag till er för några veckor sedan:
''Hej!
Jag skrev till er för några dagar sedan med rubriken: ''Sorgen tar över, fattar ingenting'' och jag gjorde som ni skrev att jag skulle: Jag konfronterade honom, eller iaf skrev och frågade varför det kom så plötsligt och vad han menar med ''break''.
Han sa att det beror på hans känslor, att känslorna nu det senaste inte varit så starka och att han därför kände att det va bättre att ta ''ett break'' än att bara fortsätta. Han förklarade ''att ta ett break'' som ett uppehåll några veckor och sedan se hur läget är då. Han frågade dessutom hur jag ser på det och så bad han om ursäkt att han chockat och gjort mig ledsen, skrev att det inte är lätt detta osv osv.
Jag skrev att jag accepterar att han vill ha ett uppehåll. Men nu är då frågan, några känslor måste han väl ändå ha när han ber om ett uppehåll? Annars hade han ju sagt som det är, att han inte mer vill träffas liksom? Jag saknar honom redan och kan bara hoppas på att han kommer sakna mig under dessa 3-4 veckor...hur länge ''några veckor'' nu är. Men sen en sak till, om han nu inte hör av sig, kan jag då skriva allmänt hur det är med honom...bara vanligt prat bara för att få det klart för mig så att jag inte hela tiden ligger på helspänn?''
Och nu är det så här,
för en vecka sedan bestämde jag mig helt enkelt för att höra av mig till honom då det gått 3 veckor av vår ''paus'', jag skrev och frågade allmänt hur allt var med honom och hur jobbet går, vardagligt bara:) han svarade och vi har nu smsat i en vecka. Jag tycker personligen att det blir bättre för varje svar jag får från honom, han ställer frågor nästan hela tiden och man märker att han vill prata med mig, dock svarar han väldigt segt. Det tar typ ett dygn nästan. Om jag svarar på morgonen så svarar han på kvällen oftast, vet att han jobbar och så men ändå. Fast, det viktigaste är väl ändå att han svarar?
Nu kommer vi till frågan:
Kan det finnas nåt intresse kvar hos honom med tanke på att han inte ''avbryter'' smsandet eller säger något i stil med ''Du, jag har tänkt och jag vill inte...'', han borde väl tillexempel inte ställa frågor till mig om han inte ville snacka med mig?
Å andra sidan, hur kommer det sig att det tar sån tid för han att svara på ETT sms?
Vågar jag fråga om han vill hitta på något snart, känns konstigt att vi inte har tagit upp någonting om vår ''paus'' utan just nu känns det som att vi börjar om från början.
Vad tror ni han tänker om det här?
Emilia
Hej igen, Emilia!
Hmmm... Din fråga har snurrat i mitt bakhuvud ett bra tag nu, alla möjliga tänkbara orsaker till varför han beter sig så där har poppat upp. Men vet du, när jag summerar dem alla, så känns det ganska negativt. Det känns lite som att han håller dig hängande i luften, ger mixade signaler och varken avslutar eller sätter igång något. Och den känslan gillar jag inte riktigt. Det här är bara min personliga åsikt, men ingen tjej borde tolerera att bli behandlad så där. Jag tycker att du har rätt till så mycket respekt och hänsyn av honom att han ger dig ett klart svar. Men nu sker allt på hans villkor och du suktar, trånar och hänger efter honom och väntar på hans minsta lilla vink. Ingen kille är värd det. Vaddå, vem tror han att han är?!?
Jo, ju mer jag tänker på allt du har skrivit, desto argare blir jag å dina vägnar. Han leker med dig! Kan han inte bestämma sig? Att vänta ett dygn med att svara på ett sms är sk*tstil så det bara rungar om det - så gör man inte åt någon som man är genuint intresserad av. Att han ändå genom att ställa frågor uppmuntrar dig till att fortfarande hänga efter honom är också sk*tstil - vill han inte satsa så kunde han nu dels säga det och dels sluta uppmuntra dig. För fastän han bara skulle vilja vara kompis eller fastän han är för snäll/väluppfostrad för att avsluta konversationen med dig, så vet han nog vad du känner och att hålla dig på kroken på det där viset utan att "ta" dig, så är riktigt ruttet och själviskt gjort!
Så mitt personliga råd är att du ställer honom mot väggen. Fråga vad det egentligen är han vill och hur han vill ha det, för nu tänker du inte svansa efter honom som en kärlekssjuk hundvalp. För vännen, ha lite stolthet, ha lite ryggrad och kräv att bli behandlad bättre än så här. Kanske skärper han sig om du skäller till lite - kanske han får upp ögonen för dig på riktigt om du visar lite styrka och integritet. Eller så säger han "mjäääe, näääe, kanske inte ändå..." och då vet du det. Då har du försökt allt, men kan konstatera att näpp, han var inte mannen i DITT liv! Då kan du gå vidare och ha en bättre chans att bli lycklig med någon som inte lindar dig kring lillfingret.
Upp med hakan, vännen! Du är värd att bli älskad rent och ärligt och inte något sådant där halvdant halvuselt som han sysslar med nu.
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar