Nu har vi just varit på Kulturkarnevalen, och då träffade jag världens intressantaste kille nånsin. Vi kan kalla honom Person B. Jag hade också pratat med honom lite förra året, men nu stod vi faktiskt flera timmar och pratade, och jag tror jag aldrig har varit så genuint glad att vara med en person förr. Person A var med mig nästan hela tiden på Kulturkarnevalen, och var då också med "i bakgrunden" medans jag pratade med Person B. Hen blev svartsjuk, för att även om vi har gjort slut, så hade vi haft lite "benefits" kvar. Jag vägrar erkänna det för Person A, men det var nog mest för hens skull. I alla fall, hen kände sig som att hen inte var värt nånting, och att ingen ville ha hen. Och så känner hen ännu. Och jag hatar verkligen, att när jag en gång träffat en person som verkar både intressant, trevlig och psykiskt välmående, kan jag inte ens prata om det med någon, eftersom Person B bor i Helsingfors, och Person A blir så otroligt ledsen varenda gång jag lite vill prata om honom. Dessutom skulle jag jättegärna vilja ha mer kontakt med Person B, jag fick hans telefonnummer men jag har inte vågat skicka eller ringa åt honom, vad skulle jag ens säga? Han har släkt i samma kommun som mig, så han kommer hit ibland, men jag vet ju inte alls hur ofta det är, och om vi skulle ha möjlighet att ses då ens. Jag känner bara inte den där glädjen av att träffa någon person i vardagen, så såklart att jag blev lite fäst vid honom. Och jag vill inte verka desperat heller. Det är så jobbigt och jag vet inte hur jag ska vända och vrida mig för att få nånting att funka. Trollet
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för att du skrev in. Det är helt förståeligt att du känner dig överväldigad. Det låter som att du står mitt i en känslomässigt tung och knepig situation. Du försöker vara en bra vän åt Person A, samtidigt som du själv behöver få må bra och följa dina egna känslor – och båda sakerna är viktiga. Du ska inte behöva välja mellan att ta hand om en vän och att ha rätt till egna relationer och glädje.
Om Person A:
Det verkar som att du har tagit otroligt stort ansvar för hens mående. Du bryr dig, du stöttar, du lyssnar, och du försöker hjälpa. <3 Det är fint, men det är också mer än vad någon i din ålder ska behöva bära ensam, för det rör sig om tunga ämnen. Jag vet inte om din kompis redan får utomstående hjälp eller inte, men när en kompis mår så dåligt som du beskriver är det ett tecken på att den vuxna hjälpen måste in. Hen behöver stöd av någon som är professionell – till exempel en psykolog. Du kan fortsätta vara en vän, en vän som lyssnar, men du ska inte känna att du också behöver vara hens behandling eller hela trygghetssystem. Det sliter alldeles för mycket.
Att du påverkas av hens mående är inte konstigt – du är en kännande människa med egna behov, och du har dina egna gränser. Det är helt okej om du ibland behöver ta lite tid för dig själv också, eller spendera tid också med andra människor som får dig att känna andra sortens känslor än du känner runt person A. Det betyder ju för den sakens skull inte att du skulle tycka mindre om person A för hen är ju självfallet också en fin och viktig människa fast hen mår dåligt (det är ju inte hens fel liksom), men man behöver ha lite olika typer av människor och energier runt sig, alla person-relationer har sina egna unika saker de tillför.
Man brukar säga att man kan inte hälla från en tom kopp, och när man hela tiden ger åt andra så tömmer man sin egen kopp. Man måste ibland ta sig tid att också göra saker för sin egen skull, som fyller ens kopp. Det är inte att vara egoistisk eller att svika någon, för det hjälper ingen om man själv också börjar må dåligt.
Om Person B:
Vad fint att du har träffat den här personen, det låter som att ni klickade bra omedelbart! Det är helt naturligt att känna glädje och nyfikenhet när du möter någon som får dig att må bra. Och det är faktiskt viktigt att du får känna positiva känslor i ditt liv – särskilt nu när mycket är tungt.
Att skicka ett kort, enkelt meddelande till honom är helt okej. Det behöver inte vara något stort. Du kan skriva typ:
Hej! Hur e läget? Det var kiva att prata med dig på Kulturkarnevalen :)
Det öppnar dörren utan att kännas pressande åt nåt håll.
Det är också viktigt att förstå att du inte är ansvarig för Person A:s svartsjuka eller känslor. Ni gjorde slut, och du har rätt att gå vidare och vara intresserad av andra. Hen kan känna sig sårad – men det är inte ditt ansvar att offra din glädje eller dina möjligheter för att skydda varje känsla hen får! Det kan låta som ett hårt råd, men det är sist och slutligen sant att ni är två olika personer med olika behov, och du har också rätten att få leva ditt eget liv. Det gör inte dig till en dålig vän eller en dålig person, fast det kan kännas jobbigt att se att person A blir svartsjuk.
Om dig själv:
Just nu försöker du jonglera ditt eget mående, Person A:s depression, och dina känslor för Person B. Det kan säkert kännas som rätt många trådar i huvudet samtidigt. Finns det någon utomstående som DU kunde prata med om allt det här, för att reda upp dessa trådar lite? Exempelvis ett syskon, en förälder, en kurator, eller någon kompis som är lite utanför hela det här?
Ifall du inte vet vem du kan prata med om det så kan det också för din egen skull hjälpa att skriva om det, som en sorts dagbok. Att prata med sig själv är på så vis inte heller dumt – ibland får man riktigt bra svar på det viset också haha :)
Du gör så gott du kan i en knepig situation. Du är omsorgsfull och en fin vän. Du behöver inte ta mera ansvar än vad du redan gör, det är vuxnas roll. Hoppas A får den hjälp hen behöver snart och börjar må bättre <3
Kom ihåg att ta hand om dig och lev också ditt eget liv!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar