Kontrollerande tjej

Hej,

Det är inte direkt någon lätt fråga du ställer - men det absolut största och kanske svåraste skedet har du redan gjort - nämligen det att själv bli medveten om sitt eget beteende och sin egen rädsla. I många förhållanden är det just det som sedan leder till problem, att man saknar den självinsikten. Nu verkar du ju själv känna till att du är kontrollerande och du vill ändra på det, så då tror jag att du har alla möjligheter att lyckas. Och det är någonting som kommer att göra saker enklare för er båda.

Jag känner inte till någonting alls om ert förhållande, t.ex. hur länge ni har varit tillsammans, om ni bor tillsammans, om det finns någonting i ert gemensamma förflutna som ger dig orsak att vara orolig eller kontrollerande o.s.v. Jag vet inte heller någonting om vilka saker det är du försöker kontrollera, men om jag utgår ifrån att ert förhållande är "helt normalt", d.v.s. att du vet om att du själv "överreagerar" så finns det några saker du kan tänka på som kanske på sikt kan göra det lättare.

Jag kan börja med att konstatera att det att man känner svartsjuka inte nödvändigtvis behöver vara konstigt eller "fel". Det är ganska självklart att om man tycker om den andra så är man mån om att få behålla den personen, och att man vill känna sig säker. Det är alltså inte alls konstigt att man kan känna svartsjuka om man upplever att ens förhållande "hotas" på något sätt. Då kan man fråga sig om man har någon anledning att vara svartsjuk och om den andra personen har visat tecken på att hen inte är pålitlig. Man har aldrig rätt att bestämma över eller begränsa den andra personen bara för att man själv är svartsjuk, men alla människor har rätt att säga var de egna gränserna går och sedan handlar det om att hitta en kompromiss som båda kan vara nöjda med. Det bästa är ju om man i ett så tidigt skede som möjligt i ett förhållande kan komma överens om gemensamma spelregler, t.ex. vad man är bekväm med och vad man inte är. Olika människor har t.ex. olika inställning till var gränsen för otrohet går och det är bra om man känner till hur man själv och ens partner ser på den saken för att undvika konflikter eller missförstånd. Om han t.ex. tycker att gränsen går vid att man har sex med en annan och du tycker att gränsen går vid att han inte får titta på någon annan så kommer det antagligen att leda till en konflikt eftersom det inte är rimligt att han går omkring och blundar för att du skall vara nöjd.

Mitt bästa "tips" på hur du kan sluta vara kontrollerande är att du helt enkelt inser att du aldrig kan äga en annan person. Din partner är förhoppningsvis tillsammans med dig för att han VILL vara det. För att han tycker om dig och har valt att dela sin tid med dig. Det är ingenting man kan ta för givet utan det är en gåva, och då kommer han förhoppningsvis att fortsätta att känna på det sättet så länge det är meningsfullt för honom. Samma sak gäller ju andra vägen också - han äger inte dig utan får njuta av dig så länge förhållandet känns meningsfullt för dig. Om någon av er blir för kontrollerande eller börjar ställa orimliga krav på den andra så kanske förhållandet fungerar en tid - men det kommer hela tiden att äta av energin och minska lusten att vara tillsammans och då kanske man antingen tröttnar på varandra snabbare eller blir mer benägen att titta omkring sig efter andra förhållanden som kanske fungerar bättre. Så om du är orimligt kontrollerande så kommer han förr eller senare att känna att han inte får vara den han är, och i något skede kommer han kanske att börja drömma om ett liv med en partner som faktiskt tycker om honom som han är.

Att lita på en annan person handlar alltså ganska långt om att man är medveten om att man inte är oersättlig, men att man försöker vara den bästa partner man kan vara. Det betyder ju inte att man själv heller skall gå med på saker som inte känns rätt eller är över ens gränser, utan att man är sitt äkta jag och hoppas att det räcker för den andra personen. Och OM det inte skulle göra det, om den andra personen träffar någon annan eller tycker att man inte räcker till så innebär det inte att det är DIG det är fel på utan helt enkelt att den personen vill ha någonting annat som inte är du.

Jag vet inte alls vilken typ av konflikter ditt kontrollbehov ger upphov till, men anta till exempel att din pojkvän skulle vilja fara ut och festa med sina vänner och att det är någonting som du instinktivt inte vill eftersom du är rädd att han skall vara otrogen eller träffa någon annan. Börja med att fråga dig själv om du har någon orsak att vara orolig. Har han tidigare gjort saker som ger dig anledning att vara orolig eller som har varit emot någon av era överenskommelser? Om han t.ex. tidigare har varit otrogen så är det inte alls konstigt att du känner rädsla för att det skall hända igen. Då är det någonting ni behöver diskutera och hitta ett sätt att hantera. Han behöver ju också förstå att skulle det hända igen så kommer du inte att finnas kvar eftersom han inte förtjänar dig, din tid och din kärlek. Om han däremot aldrig egentligen har gett dig någon anledning att vara orolig så skall du försöka lita på att DU är den bästa han kan vara med, och lita på att han är mån om ert förhållande. Om han trivs som ni har det just nu har han ju ingen anledning att söka efter någonting annat utan det är dig han VILL komma hem till.

Väldigt förenklat: om du håller i en annan person för hårt så är risken större att personen kommer att söka efter någonting annat. Du vill ju känna att han är tillsammans med dig för att han VILL vara det, inte för att du förbjuder honom att tala med andra eller fara ut med sina vänner. En person som befinner sig i ett förhållande där man är lycklig är oftast inte mottaglig för att bli intresserad av andra. Om du vet att du har gjort ditt bästa för att vara en så bra partner du kan så finns det ingen anledning för dig att vara orolig för då har du gjort allting DU kan, och resten är upp till honom.

Oftast är det en process som kan ta lite tid att sluta vara kontrollerande, men du är på rätt väg genom att du har medgett att det är ett problem. Jag hoppas att du har någon som du kan diskutera med - i bästa fall din partner men tveka inte heller att ta upp saken med t.ex. en psykolog om det skulle behövas. Svartsjuka och kontrollbehov är definitivt någonting man kan lära sig att hantera.

Många kramar,

Tessi