Lesbisk

Hej!
Tack för att du vågar skriva om något som kan kännas både viktigt och svårt.

Det första jag vill säga är att det är absolut inget fel på dig, oavsett vad någon runt dig säger eller inte. Din läggning är en del av vem du är, och i den bästa av världar så skulle den inte behöva förklaras eller försvaras. Att känna kärlek och attraktion till någon är en fin sak, oavsett den andra personens kön eller genus – det är ju att känna positiva känslor för andra. Samtidigt är det också helt okej att känna sig osäker på om, när och hur man berättar för andra – särskilt om man vet att de kan reagera negativt pga. oförståelse eller fördomar.

En väldigt viktig sak: du måste inte komma ut för någon om det inte känns tryggt för dig att göra det. Att du vet att dina kompisar inte helt förstår bisexualitet eller homosexualitet gör situationen känslig, och då är det faktiskt okej att sätta din egen trygghet först om du vill göra det. Men å andra sidan förstår jag riktigt bra också att du vill kunna leva din egen sanning – öppet – för det har du också rätten till att få göra precis som alla andra!! Om man inte känner att man får uttrycka helt vem man är till fullo, sexualitet och allt, kan det lätt kännas som att man börjar trycka ner delar av sig själv, som att man inte lever helt i sin sanning, och det kan också göra ont. Och du känner kanske också ett behov av att ge dina vänner chansen att lära känna dig på riktigt, hela dig.

Om du ändå funderar på att berätta, kan det hjälpa att tänka i steg:

- Finns det en person i kompisgruppen som känns lite mer öppen eller snäll? Det kan kännas lättare att börja med bara en person, någon som du litar på.
- Du behöver inte säga allt på en gång. Du kan till exempel säga något som:
”Jag håller på att förstå mig själv bättre när det gäller vem jag tycker om. Men jag är nervös för hur det ska tas emot av andra.”
- Du behöver inte använda etiketter om det känns tryggare att inte göra det just nu. Det är okej att säga det på ditt eget sätt.

Det är också viktigt att förbereda sig mentalt på att deras reaktion säger mer om dem än om dig. Om någon reagerar dåligt betyder det inte att du har gjort fel – det betyder att de inte är redo eller trygga i frågan.

Det kan hända att dina vänner kommer behöva lite tid att fundera genom vad det här betyder, lära sig, och anpassa sig. Kanske är det så att de uttryckt sig homofobiskt tidigare (?) för att de har hört att andra har gjort det och bara apat efter, och inte gett hemskt mycket riktig eftertanke till vad exakt de säger och vad det egentligen betyder, för att de inte har tänkt genom saken ordentligt eftersom de trott att det inte rör dem (säger absolut inte att det är rätt att uttrycka sig hur som helst ändå – det är bara en eventuell förklaring som ibland är fallet i er ålder). Men om en av er visar sig faktiskt vara queer, så då rör det ju plötsligt dem och de tvingas tänka efter om de vill bevara vänskapen.
Men om du känner att dina kompisar inte kan acceptera dig som du är, då är det väldigt smärtsamt – men det kan också vara ett tecken på att de kanske inte är de personer som kan ge dig det stöd du förtjänar på sikt? Är de i så fall vänner som du verkligen vill ha? Det finns människor som kommer att tycka om dig precis som du är.

Försök också att ha någon trygg vuxen eller stöd utanför kompisgruppen som du kan tala med. Att fundera på dessa saker ensam kan bli tungt. Du kan också kolla in föreningen Regnbågsallians – de ordnar ibland olika evenemang av olika storlek på svenska i Österbotten, där man med låg tröskel kan joina in. Det kan kännas skönt och befriande att få umgås med andra hbtqia+ människor av olika de slag, och få en community kring dessa saker.

Du är inte ensam, och du är så otroligt fin och bra och värdefull just precis för att du är den som du är. Ta det här i din takt, på ditt sätt. Oavsett om du vill berätta nu eller inte, så är det okej.

Kram, Kix