lessen

Hej!

Vojdå vännen, beklagar om du är ledsen. Hoppas att det värsta redan lagt sig, men vi ska ge dig alla tips vi kan i alla fall. Lite har vi väl ändå hunnit lära oss av att själva ha blivit dumpade - eller ha tröstat vänner som har blivit dumpade.

Att pojkvännen gör slut är något av de mer jobbiga sakerna man kan råka ut för här i livet, ja. Mycket för att det är så komplicerat och innehåller så många olika känslor ihopblandade med varandra. När han just gjort slut, så kan man vara chockad ifall det ändå kom oväntat, och chock kan göra att man gör konstiga saker, tex blir arg eller alldeles tom i huvudet för en stund. Sedan blir man såklart ledsen för att han tydligen inte tyckte så mycket om en i alla fall, eftersom han gjorde slut, och det kan kännas förfärligt. "Jag dög inte, jag räckte inte till". Speciellt om man själv ännu var väldigt kär i honom blir avslaget så mycket hårdare. När någon gör slut så börjar man också sörja det man hade tillsammans, sakna honom och dessutom sörja allt det där som man skulle ha kunnat dela ännu, men som man nu inte kommer att få uppleva. Att tänka "Vad gjorde jag för fel?" eller "Vad är fel med mig?" är också vanligt. Ibland gjorde man eller var man fktiskt fel på något vis, men det kan vara tufft att lära sig den läxan när det hela fortfarande är färskt och smärtsamt ännu. Och oftast så var man/gjorde man inget fel, det bara inte funkade. Att kunna acceptera det är dock också svårt, för man vill ju oftast så gärna att det här skulle ha varit The Big One, en stor kärlek, en på miljonen.

Att bli dumpad kan dessutom vara en smäll mot stoltheten, "vad ska andra tänka om mig nu när han inte vill ha mig?". Man kanske inte vill att folk ska tycka att man är misslyckad som blivit dumpad, att man inte var bra nog eller att man inte lyckades få förhållandet att funka. Sårad stolthet kan göra att man blir både arg och har lust att hämnas på honom, såra honom tillbaka, så risken finns då att man säger eller gör något elakt så att det ska ta sjukt i honom också.

Allt det här är bra att veta och tänka på när man just blivit dumpad, för alla de här tankarna och känslorna kan lägga många krokben för "återhämtningen" på vägen mot att bli glad igen. Det viktigaste man måste intala sig själv i det här läget är ändå att man är bra och värdefull oavsett vad den här ex-pojkvännen än tycker och säger. Han bestämmer inte om man är värd att älskas, han var bara en person och han får ha sin åsikt utan att man själv ska behöva "köpa" den åsikten och börja tro på den.

Så när man just blivit avvisad, så ska man absolut inte hacka ner på sig själv, inte intala sig att allt var fel med en själv, inte tro att allt man gjorde var fel och att man inte dög. Istället så ska man jobba på sin självkänsla och försöka tycka om sig själv i alla fall. Som att krama sig själv och trösta sig själv. Så allt vad man försöker göra för att bli glad igen ska vara FÖR ENS EGEN SKULL! Gör absolut inte saker med tanke på honom! Tex så ska du inte fara ut och festa eller skratta och ha kul när han ser dig så att han ska se att du kommit över honom och kan ha kul utan honom. Du ska ha kul för din egen skull, med det enda målet att DU ska börja må bra igen. Fundera inte på honom överlag, inte på varför han gjorde slut, inte på hur han mår nu, inte på om du någonsin kommer att få honom tillbaka. Försök att över huvud taget inte tänka på honom alls, bara på dig själv. För risken när man tänker för mycket på honom är att man börjar hitta förklaringar till varför det tog slut som kanske kunde gå att ändra på ifall ni försökte på nytt, att man försöker ändra på sig själv eller håller hoppet vid liv att han ska vilja ha en tillbaka - och det är bara du själv som lider av det. Du straffar bara dig själv, skadar dig själv, om du försöker hitta sätt att få honom tillbaka.

Vi förstår att man gärna vill ha kärleken tillbaka, men det kommer inte att gå eller bli bra, om du inte först går igenom sorgen och försöker komma över den. Blir man tex ihop igen inom en vecka, så är oftast allt fortfarande så blödande eller irriterat att det bara blir värre igen efter en stund. Inga problem eller orsaker till varför han gjorde slut kan gå över på en vecka. Kanske är situationen helt en annan om ett halvår, då ni båda växt och allt lugnat ner sig. Men nu ska du alltså bara koncentrera dig på dig själv.

För det första tycker vi att du ska pyssla om dig själv genom att göra saker som du mår bra av. Det kan vara en hemmaspa-kväll då du skämmer bort dig själv med avslappnande bastu, uppfriskande ansiktsmask, uppiggande nagellack - om det är sådant du njuter av. Att kicka igång lite lycko-hormoner (endorfiner) tex genom att dansa vilt eller springa några kilometer är också bra för själen - beroende på vilket som är ditt älsklingssätt att skaffa dig endorfiner. Gör helt enkelt mer av det du tycker om, om det så är att scrap-booka eller skrinna eller leka med hunden! Försök alltså att skämma bort dig själv och pyssla om dig själv. Det ska dock helst inte vara sådant som du får dåligt samvete av, som att vräka i dig godis eller se på film hela natten så att du är trött dagen efter. Men gärna sådant där du slipper tänka på ditt eget liv en stund - eller inte hinner tänka på dig själv. Så se riktigt bra filmer eller hör på en riktigt bra talbok på mp3-spelaren eller gå på zumba - då varken kan eller hinner du älta och välta dina egna tankar. Ta paus från ditt liv, alltså.

Så, hoppas att det här var till någon hjälp! Det viktigaste är ändå att du minns att:
1) det är en inställningsfråga. Vill du vara ledsen, så blir du bara mer ledsen och då finns risken att du gräver ner dig i ledsamheten och har svårt att ta dig upp ur den sedan. Ja, man får sörja, men släpp inte helt efter och låt dig själv falla. Behåll greppet om verkligheten!
2) Att den enda som kan göra dig lycklig är du själv. Ingen annan kan göra dig lycklig om du inte gör dig lycklig inuti först - din lycka är inte beroende av någon annan.
3) ha inte dåligt samvete när du har roligt heller, er kärlek var precis lika mycket värd fastän du skrattar en stund och mår bra ändå.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna