Livserfarenhet av att vara singel

Hej Da single one!

Äschdå vännen, ja jag vet att det inte är en kul sits du sitter i nu, när dina kompisar har pojkvän, medan du ännu inte hunnit dit i livet. För se, hur tråkigt det än låter, och hur lite det än hjälper att höra, så kommer man oundvikligen att nu som då vara i otakt med sina vänner. Vissa gånger är det de som gör olika saker i livet före dig, andra gånger är det du som är först ute med en viss grej. Ändå kommer nog 99,9% av alla tjejer att gå igenom samma grejer, även om de gör det i olika skeden och vid olika tidpunkter i livet: första mensen, första kyssen, första sommarjobbet, första gången man gör slut, första gången i princip för allt. Så ja, klart att du kommer att få en pojkvän (eller flickvän ifall du senare märker att det är det du önskar)! Klart att du kommer att inte ha tid med kompisarna för att du chattar med honom. Klart att du kommer att bli kysst! NÄR det kommer att ske kan vi inte veta, vi är inte synska och kan se in i framtiden. Inte du heller. På samma sätt som att du inte kan se när du kommer att få ditt första sommarjobb, eller hur?

Däremot kan du ju tänka som så när det gäller både sommarjobb och pojkvän, att söker du inget, så kommer du inte att få något heller. Varken sommarjobb eller pojkvänner trillar ner i famnen på en bara för att man önskar det. Visst, man kan inte bestämma sig för att bli kär i en viss typ och ännu mindre kan man bestämma sig för att han ska bli kär i en tillbaka. Men man kan i alla fall "öppna upp" för möjligheten. Man kan exempelvis ta mod till sig och börja prata eller chatta med några killar. Man kan ge kärleken en chans att hända, genom att tex inte sitta inne på sitt rum alla kvällar och helger, utan röra sig ute bland folk istället.

Det kan också vara så enkelt som att inte ha stenhårda krav på hur snygg han måste vara eller vad han ska ha för fritidsintressen. Oftast finns de flesta prinsarna förklädda till helt vanliga grodor, alltså helt alldagliga killar som du till exempel ser i skolkorridoren varje dag. Men kräver du att de ska se ut som Justin Bieber, så får du nog leta läääänge. Eller vänta läääänge på att den snyggingen ska upptäcka just dig.

Så gå ut i livet och se dig omkring på alla grodorna. Försök att komma ut ur ditt skal, alltså var så pass modig att du vågar börja prata med de här grodorna - för som sagt, rätt som det är så visar de sig vara hur gulliga, omtänksamma, romantiska prinsar som helst.

Under tiden, så får du kanske ha lite tålamod med dina kompisar. För dem är också det här med kärlek och pojkvänner nytt och spännande och pirrigt, klart att de blir som uppslukade av det. Både av att vara med, tala med och tala om sina kärlekar. Visst kan du påminna dem om att det är alla flickvänners dödssynd att dissa sina kompisar framom pojkvännerna, att det inte någonsin är schysst eller okej att nonchalera eller försumma vännerna, oavsett hur kär man än är. Så någon gång kan de nog avbryta konversationen för att prata med dig också. Och så behöver de ju inte prata heeela tiden om sina killar heller. De är ju inga prinsessor som bara kan leva igenom sina prinsar heller - de HAR ju egna liv! Och skulle de inte ha några egna liv där det händer roliga saker: vad ska de då prata med sina prinsar om? De får ju slut på samtalsämnen! Och blir tråkiga! Det är ett vanligt misstag när man är nykär att fullkomligt gå upp i pojkvännen och anse honom vara universums medelpunkt, men det är till och med farligt för förhållandet i längden!

Hoppas det här var till lite hjälp. Your time will come, och då kommer det att kännas underbart - och fruktansvärt. För kärleken gör en nog nervös, rädd för att bli dumpad, osäker på om man duger och nojig också ;)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott