Love

Hej - Avicii :)

Vet du, min magkänsla med hela din fråga är go for it, girl! Det låter som att du gillar honom, han gillar dig, ni vill gärna båda två träffas mera, skriva mera, vara mera med varandra - så varför hålla tillbaka?

Jo, folk brukar fundera på huruvida det exempelvis är smart att ha ett förhållande när man är ung eller om det är värt att satsa på när sannolikheten ändå säger att det inte kommer att hålla (sällan ens tonårsromanser räcker livet ut). Men jag säger: äh struntprat ;)! Personligen tror jag att sådana argument oftast bara visar hur rädd och osäker man känner sig - men det är fullt naturligt och förståerligt att vara lite rädd och osäker inför kärleken. Det hör nästan till! Folk är ofta rädda för det som man inte kan något om och inte får någon garanti på förhand om, och som man samtidigt investerar känslor i. Men utan att våga, så kommer det aldrig att bli till något: man kommer aldrig att uppleva något och lära sig något av det, formas som människa, bli rikare på kunskap och erfarenheter...

Alla är nervösa när det gäller kärlek, alla är lite rädda att göra bort sig - och vem är nu riktigt "expert på kärlek" när man är mitt i tonåren? Vi är alla nybörjare i början och funderar alla hur man egentligen borde eller inte borde bete sig tillsammans med den man är kär i. Men det betyder också att man inte behöver lägga ribban så högt och ställa så stora krav på sig själv. Det lönar sig ofta att ta sekunden som den kommer istället och försöka se det som är istället för att försöka klura ut alla tänkbara analyser av hans beteende.

Så ja, försök ordna så att ni ska kunna träffas igen. Det behöver ju inte vara något märkvärdigt, det räcker med en glass på torget och att ströva runt på stan en stund. Eller cykla tillsammans ner till hamnen och sitta på en brygga och dingla med benen. Den stilen. Detsamma gäller ju egentligen all er kontakt, även när ni skriver till varandra. Det behöver inte vara något brilliant eller fantastiskt kul eller djupt eller något, det räcker med att vara den trevliga versionen av sig själv. Man behöver inte vara supersnygg och cool med läckraste håret och dyraste kläderna om man är varmhjärtad och gladlynt. För det är ju inte ditt hår han ska prata med. Samma sak gäller honom: försök se killen under ytan. Det spelar ingen roll egentligen vilken typ av kläder, dialekt, mobiltelefon, ursprung, hudfärg eller religion han har, det är bara yttre omständigheter och säger ingenting om hans hjärta. Han kan kanske göra dig väldigt lycklig - och det är ju allt som spelar någon roll, både för dig och för alla som bryr sig om dig. Ge honom en chans i alla fall. Även om det inte skulle hålla livet ut betyder det inte att det skulle ha varit bortkastat - jag tror personligen inte att kärlek någonsin kan vara bortkastad.

Så modigt bara nu, gumman! Ta för dig av livet och våga chansa <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott