Messed up ..

Hej vännen!

Ojsööötis, att du ska må så där dåligt :( . Men skönt att höra att det är lite bättre iaf. Det brukar gå i vågor, både livet, humöret och vad man tycker om sig själv, och ibland kan man råka ut för sämre perioder. Såsmåningom under livets gång inser man dock oftast att det faktiskt bara är perioder, att det kommer bättre perioder efter en stund. Och det är de man måste försöka klara sig fram till, orka kämpa till och övertyga sig själv om att det kommer att bli bättre snart - och inte låta sig själv falla handlöst ner i de djupa svarta vågdalarna. Kanske man kunde säga att ett av målen med livet är att få vågtopparna ännu högre och vågdalarna grundare, så att man summa summarum slipper högre upp? Och som med så många andra mål här i livet, så kan det ju inte vara hur lätt som helst att nå heller - i alla fall skulle det inte betyda lika mycket om man fick det "gratis". Inte kan man ju förstå hur det känns att vara lycklig och glad ifall man aldrig varit olycklig och ledsen. Även de mörka perioderna ger livet mening, innehåll och rikedom på livserfarenhet.

MEN! När man går igenom de mörka perioderna i livet, så borde man minnas en annan viktig livssanning - som man ju nog kommer ihåg när man har problem med matteläxan eller att få håret lockat: be om hjälp! Det är inte alls meningen att vi ska klara av att leva våra liv alldeles på egen hand utan minsta stöd, råd, lyssnande öron, tips, puffar i rätt riktning, förklaringar, tröst, kramar, förmaningar, fakta, perspektiv osv osv osv. Du ser ju redan på orden här hur många saker en annan människa kan hjälpa till med. Vi människor är inte menade att leva ensamma och det gäller allra mest då när vi mår dåligt! Så jättebra att du hade honom att tala med, men det skulle hjälpa dig ännu mera att ha någon att tala med som du inte samtidigt är ledsen på för att han inte besvarar dina känslor. Se, allt det du får av honom som vän färgas nog av att du gillar honom men inte han dig tillbaka (just nu iaf), så därför skulle vi önska att du också berättade för någon annan hur du mår. Någon annan som kan trösta dig, hjälpa dig och diskutera igenom saker med dig utan att du behöver vara besviken på personen samtidigt.

Och någon måste du ju också ha att diskutera om HONOM med! Inte ens när man är kär är det riktigt nyttigt att vara det alldeles ensam utan någon som lyssnar, uppmuntrar, tröstar och försöker ge råd. Helt bombsäkert finns det någon i din närhet just nu som du skulle kunna prata med, så se dig runt! En moster, en kompis mamma, en ungdomsledare, en favoritlärare, en idrottstränare...? Och snälla försök att inte ha fördomar mot tex skolkuratorn - hon är nog den som har bäst kunskap, erfarenhet och utbildning för att hjälpa med just precis sådana här grejer! Och hej, är det säkert att dina föräldrar inte skulle gå att prata med? På sätt och vis har de ju det allra bästa utgångsläget: de älskar ju dig så mycket att de nog skulle göra vadsomhelst för att du ska må bra!

En annan sak som andra människor är bra att ha till är att se till att man inte hackar ner på sig själv så väldans. Som nu när du kallade dig själv missfoster och ful - då kunde någon ha "talat dig ur det" och påminnt dig om hur fantastisk du är och hur värdefull du är. Och kanske hjälpt dig att träna på att få bättre självkänsla (och självförtroende). För den är ju lite skakig ifall en killes ointresse kan få den på fall på det där viset. Och om du själv kan lyckas klanka ner på dig så till den milda grad att du börjar fundera på att avsluta det hela. Nå, som tur är så går självförtroendet och självkänslan också att träna upp. Kolla tex vad vi skrivit om det här på Decibel under Information! Här igen får man alltså gärna be om hjälp - för visst kan man också lära sig att spela gitarr helt på egen hand, men nog går det snabbare och lättare om man har en gitarrlärare som visar. Och just skolkuratorn är som självförtroendets gitarrlärare!

När det gäller den här killen, så ja, naturligtvis förstår vi hur ledsen du är för att han inte gillar dig på DET viset. Och klart att det är svårt att umgås (chatta) med honom utan att ha de egna romantiska känslorna i bakhuvudet hela tiden - och besvikelsen för att han inte verkar besvara dina känslor. Men försök att uppskatta honom som kompis. Vet du, även de bästaste av vänner kan en gång ha börjat med att den ena var kär i den andra men att det inte blev något av den romantiska biten. Det där förälskade kan gå över med tiden och ut ur det hela kan en riktigt fantastisk vänskap växa fram. Men det kan också gå tvärtom, så att det som började som vänskap sedan utvecklas till mer och mer romantiska känslor. Så hoppet är inte ute att han plötsligt en vacker dag ska upptäcka att du är mer än bara en vän. Men nu är han din kompis, så försök att uppskatta honom för det. Inte låta besvikelsen för att du inte får det du vill ha av honom förstöra hela er vänskap.

Så må dina vågdalar bli grunda och dina toppar skyhöga! Stooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena