Min bästavän är deprimerad p.g.a en förälskelse

11.01.2013
Hej! Det här är inte om mig, utan om min bästa kompis. Hon är förälskad i en kille, hon har varit det sen skolan började igen i augusti. Men nu har hon börjat bli ledsen, deprimerad och osäker för hon vet inte om han känner lika. Hon har t.o.m börjat få självmords tankar och jag vill inte att hon tar livet av sig för hon betyder allt för mig, utan henne är mitt liv inte ett liv. Det känns sm om det är mitt fel att hon är osäker om han känner samma som hon för jag tyckte om en person för inte så länge sedan och sen så tyckte han inte samma, så nu tror jag att hon är rädd att samma sak händer henne. Hon undrar hur hon ska ta kontakt med honom (jag och en annan bästa kompis är kompis med honom, men hon vill inte komma med och prata med honom för hon är rädd att göra bort sig för oftast då vi pratar med honom så är han med sina vänner), så hur ska hon ta kontakt med honom och hur vad ska hon prata med honom utan att det blir pinsamma tystnader? Skulle snälla ni vilja ha svar så snabbt som möjligt så hon inte gör något dumt!
08.02.2013

Hej vännen!

Oj, en enorm guldstjärna till dig först, för att du bekymrar dig för din kompis! Alla borde få ha vänner som dig! Alla borde vi få ha människor som oroar sig för oss och bryr sig om oss, det är nog en av de allra viktigaste sakerna i världen!!!
Det låter oroväckande att din kompis välmående hänger så på en annan människa. Det är inte hälsosamt - men tyvärr rätt så vanligt när man är ung. Det är lätt att "haka upp sig" på en annan människa och på sätt och vis låta den människan styra om man är lycklig eller inte. Kanske sker det för att känslorna man har för den här personen är så överväldigande och starka och bara tanken på att han kanske inte besvarar dem blir då en så stor sorg och besvikelse? En sorg och besvikelse som man inte vet hur man ska hantera, så man skulle vilja ta till de allra värsa knepen (tex självmord) för att slippa känna så där. Eller kanske är det på sätt och vis som om man skulle flytta över ansvaret för sitt eget liv på en annan människa - olyckan blir hans "fel" iställe för ens eget fel? Eller kanske inbillar man sig att hela livet skulle bli så mycket bättre OM han bara älskade en tillbaka, som om det skulle vara den magiska lösningen på alla problem? Eller kanske man egentligen mår dåligt på grund av något heeelt annat, men liksom låter honom bli symbolen för allt? Eller kanske det bara är så att man överreagerar och överdriver - kanske för att man är sådan som person (motsatsen till lugn och sansad och försiktig) eller kanske man överreagerar för att få andras uppmärksamhet och medlidande. Vissa kan säkert verka mer upprörda och olyckliga för att verka speciella eller få tex kompisarna att tycka synd om dem eller bry sig extra mycket om dem. Eller så kanske de helt enkelt blir så frustrerade av att vara både kära OCH fega att de skulle kunna spricka? För när något verkar extra svårt och jobbigt är det ju många av oss som skulle vilja ge upp istället för att kämpa...

Men det är åtminstone klart att en människa inte kan råda över någon annan människas lycka/olycka. Ingen annan kan egentligen göra en lycklig, eftersom lycka måste komma inifrån. Du kan vara hur älskad och omtyckt som helst, men om du inte kan ta emot det och vara lycklig i dig själv, så kan du helt enkelt inte bli lycklig. Det din kompis borde fås att förstå är att det är hon själv som bestämmer över sitt eget liv. Och hennes liv är värdefullt och fullkomligt redan utan honom! Han skulle bara kunna vara ett stort plus i hennes liv, men hon är inte ofullkomlig utan honom. Du vet hur folk brukar påstå att de känner sig "halva" utan personen de älskar. Men vi har förstått med tiden att det är helt fel sätt att tänka på sig själv. Man borde alltid vara hel i sig själv, men man kan bli "dubbel" av att älskas av och älska en annan människa! Det är helt okej att känna sig ensam och helt okej att önska sig kärlek och romantik - men det liv man redan lever blir inte mindre värt bara för att just den där vissa personen inte besvarar ens känslor.

Hur du ska få din kompis att förstå det här är svårt att säga. Det kan vara att hon inte klarar av att ta det här till sig, att hon helt enkelt inte kan förstå våra tankegångar. För hela omvärlden verkar ju gå så mycket ut på att meningen med livet är att hitta Den Stora Kärleken, åtminstone någon att älska - läs vilken Veckorevyn eller se vilken kärleksfilm som helst så förstår du kanske vad vi menar. Hon kanske har så höga krav på kärleken att det blir lite prestationsångest över det och så stora förväntningar att de inte kan uppfyllas? Hon kanske gått på myten om att vi är misslyckade och värdelösa om vi inte älskar och älskas? Det kan också vara så att hon inte VILL bli lyckig. Det finns de som njuter av olyckan, som om den skulle vara ett skydd mot omvärlden, mot alla besvikelser... Som typ "Det är ingen mening med att jag anstränger mig, det är ändå hopplöst". De behöver inte kämpa för att må bättre då, de behöver inte anstränga sig för att bli lyckligare då. Att kravla sig upp är mycket tyngre än att ligga i botten på lergropen och vältra sig i olyckan.

Men försök åtminstone att få henne att tänka på annat! Först och främst kunde hon ju tänka på DIG! Jo, alla får ha tunga perioder och alla har "rätt" till stöd av kompisarna då, men det finns någon måtta på hur olycklig hon får göra DIG också! Naturligtvis skulle hennes självmord vara förödande för dig - men också att hon går omkring och är olycklig för saker som hon faktiskt kunde försöka göra något åt är ju orättvist. Hon kunde ju ta kontakt med honom, hon kunde ju faktiskt pröva se om hon HAR en chans på honom. Du ska absolut inte tro att något i hennes sätt och tankar skulle vara ditt fel. Vi har alla ansvar för våra egna liv och nu kanske hon bara gömmer sig bakom det att dina känslor inte var besvarade den där gången. Hon är rädd för kärleken, rädd att få sitt hjärta krossat - men det är vi ALLA när vi är kära! Det hör till lika mycket som fjärilarna i magen. Kanske en del av fjärilarna i magen beror just på det att vi är rädda för vad alla chanserna och riskerna kan innebära.

Försök alltså få henne att tänka på annat också, försök få henne att börja uppskatta sitt eget liv. Gör roliga saker, men försök också se det roliga i vardagen. Och om hon efter en rolig sak deppar ihop igen och inte kan njuta av det roliga bara för Hans skull, så säg till henne på skarpen att sluta. Det skulle vi göra i alla fall. Jodå, hon blir säkert ledsen på dig då, men det är för hennes eget bästa. Om hon inte vill stå rak på sina egna ben och leva sitt liv, så kanske du måste dra upp henne på benen med milt våld. Att du bara visar medlidande och tycker synd om henne kanske bara förstärker hennes olycka. Få henne att tänka på annat istället, alltså. Och tvinga henne gärna att gå och tala med tex skolkuratorn. Att få henne att tala om sina problem med en utomstående kan få henne att se allt i ett klarare ljus, få perspektiv på sig själv - plus att en kurator kan ge konkreta tips på hur hon ska börja må bättre!

En maaaaassa tips på hur hon kan ta kontakt med honom och vad hon kan prata om utan pinsamma tystnader så finns i en massa frågor i kategorin Förälskad på Våga fråga här på Decibel och dessutom finns en del under Information här till höger och under Kärlek & sex -> L.O.V.E. Kika igenom de sidorna, så får du/hon säkert idéer. men minns att det ju är HON som ska ta kontakt med honom om hon vill något med honom, inte du! Det är inte du som är kär i honom!

Lycka till vännen! Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Min pojkvän säger jätte elaka saker till mig då han är arg och det sårar mig jätte mycket. Där emellan är han snäll och visar att han vill vara me mig men så fort vi bråkar eller han är arg så börjar ...
Läs mera

Hej! Hur ska man berätta till sina klasskompisar att man är lesbisk? Då de mobbar alla som inte är straight
Läs mera

Jag vet att detta kanske låter töntigt men jag stressar väldigt mycket över min och min sambos relation och förlovning.
Och jag vill absolut inte tjata för en ring men jag börjar få stress över att f...
Läs mera

Hej! Jag har börjat träffa en helt fantastisk kille och han känner samma!! Dock har jag "anxious attachment" och vet inte hur jag ska ta mig ur det, blir lessen bara för att han inte skickar något på ...
Läs mera