Min killes föräldrar

Hej!

Ursäkta att du fått vänta en vecka på svar, du har kanske redan varit ute med hans föräldrar nu, men jag ska ge ett svar på din fråga här iaf, kanske det hjälper till en annan gång.

Det du beskriver är faktiskt ganska vanligt, särskilt i din ålder. Att bli väldigt medveten om hur man äter när man är med andra, och extra mycket när det är personer man vill göra gott intryck på.

Det låter som att hans föräldrar verkligen tycker om dig, vad glad jag blir av att höra det. Att de vill bjuda med dig på en shoppingresa är ett tecken på att de trivs med dig.

Det du upplever är troligen mer din inre oro än något som faktiskt händer runt dig. När man börjar tänka “tänk om de tycker jag äter konstigt”, så börjar hjärnan leta bevis, och då känns allt större än det är. Men i verkligheten brukar vuxna inte analysera hur en tonåring äter. De är oftast bara glada att man är med.

Samtidigt vill jag öppna upp mera kring dina tankar och känslor, eftersom detta uppenbart är jobbigt och begränsar livet för dig. Att undvika att äta hos dem och tänka mycket på hur och vad du äter kan vara ett tecken på att du är självkritisk kring mat, eller att mat är ett lite komplicerat ämne för dig. Det betyder inte att du har en ätstörning, men det är bra att vara uppmärksam på om tankarna kring mat börjar ta mycket plats. Ifall du känner att detta är något du vill ha hjälp med, så kan du med låg tröskel kontakta exempelvis Ira och Julia på Livslust-projektet, det är gratis upp till 5 gånger och de är jättesnälla där :) Man kan fylla i formuläret på DEN HÄR länken.

Några saker som kan hjälpa att tänka på om du behöver äta med andra:

• Påminn dig själv: “De vill ha med mig för att de tycker om mig, inte för att bedöma mig.”
• Försök fokusera på samtalet runt bordet istället för på hur du äter.
• Ät i din egen takt – du behöver inte matcha någon annans tempo.
• Ingen äter “perfekt” hela tiden. Små “misstag” vid bordet är heeelt normala, alla gör dem, och ingen bryr sig så mycket som man själv tror.

Om du känner att ångesten är väldigt stark kan du också prata med din pojkvän om det. Du behöver inte göra en stor grej, men du kan säga något i stil med:
“Jag blir lite nervös över att äta framför folk, vet inte varför.”
Ibland räcker det att någon vet, så känns det lättare. :)

Kom ihåg att vi alla äter, och vi gör det alla ungefär likadant, det är väldigt mänskligt och naturligt, alla av oss tappar nåt bestick ibland, och den stora majoriteten av människor bryr sig inte så mycket i hur andra äter.

Jag hoppas det här obehaget lättar för dig snart och att du får det lättare att slappna av i matsituationer så du kan njuta av smakerna och umgänget.

Kram, Kix