Muslim....

Hej!

Oj vad vi funderat på din fråga. För både Lenas och min intuition och första reaktion är nog att neeeej, träffa honom absolut INTE. Vi försöker att tänka igenom det ur alla perspektiv, både de hotfulla och de välvilligt inställda, men farorna överväger nog. Kanske har vi hört alltför många skräckhistorier om människor som träffats via nätet, men även det vanliga bondförnuftet talar nog tyvärr emot hela idéen om att träffa honom. Säkert drar vi lite alla nät-kärlekar över en kam och är kanske okunniga och fördomsfulla, men vi ska försöka förklara lite hur just vi två tänker, i helt random viktighetsordning. Men det är ändå sist och slutligen ditt beslut.

- Hur kan man på riktigt älska någon man inte känner? För nej, man känner inte en person som man bara haft kontakt med via nätet. Ingen är någonsin helt och hållet sig själv på nätet. Via nätet visar man bara en liten, liten del av allt som är en själv och man väljer också precis vilka delar man visar. Med andra ord, så - troligen - överdriver han sina känslor för dig, eller så är han kär i bilden av dig som han skapat i sitt eget huvud. Vissa människor är ju kanske också lite kärlekskranka överlag och mera kär i kärleken än i en verklig människa. Som folk som är kära i sin idol. Andra igen kan kasta ur sig ett "I love you" utan att egentligen mena det eller utan att rikgit förstå vad kärlek egentligen är. Det är så vanligt att bli kär i någon via nätet - säkert för att vi alla så väldigt gärna vill vara kära för att det är en ljuvlig känsla - men det är oftast att vara kär i drömmarna om en människa. Räcker hans känslor till för att väga upp all nervositet och alla ansträngningar?

- Han låter ju nästan lite överdrivet romantisk om han är villig att resa så långt för din skull. Och ja, hur kan han ha råd med det om han bara är 16? Får han ens för sina föräldrar? med tanke på att han är muslim så är det inte ens särskilt troligt att hans föräldrar skulle acceptera att han har en finländsk flickvän (den genomsnittlige muslimen är väldigt konservativ på ett sätt som vi här har svårt att förstå). Inte om det skulle bli allvar i alla fall - och det skulle det väl ändå aldrig bli? Eller skulle du konvertera till islam och flytta till Saudiarabien? Och rent praktiskt med träffen: vad ska han göra med alla de timmar han är här som han inte kan vara med dig? För kan du vara med honom hela tiden? Troligen inte, eftersom din mamma inte litar på honom och du inte kan ha en kompis med hela tiden och inte kan ljuga för att smita iväg för att träffa honom hurmycket som helst heller. Det praktiska sätter troligen för många käppar i hjulet för den här träffen. Eller är det här med att resa hit bara drömmar från hans sida? Som ändå inte kunde bli sanna?

- DU är inte så kär i honom ändå. Kanske du är mera smickrad av hans uppmärksamhet - vem skulle inte vilja att en spännande främling skulle falla pladask för dem? Men du skriver att du undviker att svara när han säger att han gillar dig, så någonstans inom dig kan du inte ljuga. Okej, nu "kostar" det inte dig speciellt mycket att träffa honom, varken ekonomiskt eller mentalt. Det är ju han som reser genom okända land och betalar. Men ändå är det en känslomässig investering om någon går så långt för att få träffa en, det kan ge en pliktkänslor och dåligt samvete - man kanske tycker att man BORDE känna något för honom och kanske börjar inbilla sig att man gör det. Anstränger sig onödigt mycket för att uppmana förälskelse inom sig själv. Då blir det nog ändå bara lögn och fejk av alltihopa.

- Jo, man kan gilla någon på avstånd, men i verkligheten blir det ofta en helt annan sak. När man sedan träffas irl, så är det väldigt vanligt att den andra inte alls är som man föreställde sig, inte alls går att prata med (för blyg, språkproblem, kulturkrock, allmänna nerver och blyghet osv) och att inget blir som man hade tänkt sig. Sedan är det kulturskillnaderna. Redan bara att komma för att träffa någon från en helt annan kultur för ofta med sig en massa praktiska komlikationer, men här är det också så stora skillnader i kulturerna att det bäddar för många svåra missförstånd och missförväntningar tex på dig som kvinna. Sådana här träffar för också oftast med sig en massa förväntingar på vad det egentligen är meningen att ska hända under träffen. Han kanske drömmer om att kyssa dig - är det säkert att du vill det där och då när ni träffas? Kanske han har ännu fler förväntningar på dig, tex fördomar om att skandinaviska tjejer har sex till höger och vänster med vemsomhelst? Vad vill han egentligen av dig?

- Sedan då? Han har knappast råd att komma resande fler gånger och du kanske inte kan resa till honom. Var det då bra att skapa ett förhållande som inte kan hålla i längden, trissa upp förväntningarna på varandra och ge löften som man inte kan hålla? No future. Annat än att du "låser" dig till någon istället för att vara fri i hjärtat att börja gilla en kille som du har större chanser med att det verkligen ska bli till något konkret mellan er. I varje förhållande finns det en inneboende strävan att utveckla förhållandet, ta olika steg uppåt på "relationstrappan", börja lägga grunden för en framtid tillsammans osv. Därför är det också svårt att acceptera att ett nät-förhållande aldrig kan komma förbi en viss nivå om man inte kan få en vardag tillsammans (tex att den ena flyttar till den andras land). Ändå vill man utveckla förhållandet, så då är det lätt att ta till de stora kanonerna, som att säga att man älskar varandra. Förhållandet blir lätt överdrivet och intensivt men utan grund att stå på. Båda känner oftast av det och vet att det är dömt att rinna ut i sanden, men istället brukar de börja gräla och säga upp kontakten med varandra. Att bara vara vännen efter ett nät-förhållande brukar vara svårt.

Förlåt att vi skjuter hål på alla dina rosa moln och låter så här negativa och cyniska. Men det är vad vi tror om saken. Vi tycker inte att han ska komma hit. Men hur du ska få det sagt åt honom... Du kan säga som det är, att du inte har tillräckligt med känslor för honom. Då blir han säkert sårad och avslutar er kontakt. Du kan säga att du inte får träffa honom. Han kanske tjatar, men då kan ni ändå hålla liv i förälskelsen och drömmarna och så går det som det går med förhållandet - det finns mera luft i förhållandet men det kan nog ändå hända att det rinner ut i sanden. Du kan säga att du är bortrest - kanske genomskådar han lögnen och fattar vinken och blir sur eller så fortsätter han tjata om att träffas. Du kan säga att det är för tidigt att träffas - och det ÄR det ju faktiskt. Eller så kan du använda något eller alla av ovanstående argument till varför ni inte ska träffas. Eller så skiter du i våra åsikter och så träffar du honom ändå. Men snälla, ta åtminstone med en kompis då - hela tiden han är här. Inte bara för alla skräckhistorier utan också för att ifall han är en konservativ muslim, så är det mycket syndigt av dig att träffa en man ensam utan "förkläde".

Lycka till oavsett! Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena