När är det min tur?!

Hej på dig!

Jag vill börja med att säga att jag förstår helt hur du känner dig. Det är helt 'normalt' att längta efter kärlek och närhet med en annan person. De flesta människor har det grundbehovet och känner så någon gång i livet, så du behöver absolut inte känna dig som att du är en "hopeless romantic" för det (fast det är det heller inget fel på att vara).

Speciellt när man är lesbisk eller någon annan form av hbtqia+ person kan det kännas extra ensamt, speciellt om man bor på en mindre ort. Man kanske helt enkelt inte har så stort utbud av personer man ens skulle kunna hoppas på att är kära i en tillbaka. Jag har själv också växt upp på ett mindre ställe som lesbisk och vet hur hopplöst det kan kännas.

Mitt bästa tips till dig är att helt enkelt försöka söka dig till ställen där du skulle kunna träffa andra lesbiska tjejer, kanske du inte hittar någon du direkt blir kär i, men åtminstone kanske du hittar vänner som är i samma situation och kan relatera till hur du känner. Kolla in till exempel Regnbågsallians på Instagram, de brukar ordna after-school träffar för unga regnbågspersoner, eller så kan de säkert tipsa dig vidare om annan liknande verksamhet. Eller om du inte vill söka dig till en direkt grupp för hbtiqa+ personer så kan du ju också försöka träffa nya personer genom att börja med en ny hobby.

Jag vet att det kanske inte är så kul att höra men ibland måste man tyvärr vara tålmodig och vänta tills man träffar någon. Och det är jag också HELT säker på att du kommer att göra. Tills dess får du helt enkelt försöka prata med dina kompisar, eller någon trygg vuxen. Jag tror nog att de flesta kan känna igen sig i det du skriver om, att vilja hitta någon man tycker om som tycker om en tillbaka.

Jag hoppas det löser sig och att du har fina och förstående personer i din närhet som du kan känna kärlek från och jag önskar dig ett jättestort lycka till!

Kram,
Lina
Finlandssvenska Queerpodden