Nykära känslan

Hej Mon!

Intressant fråga, och du är knappast ensam om att fundera på just det här, utan delar det med många "där ute" i detta nu. Som vanligt med den här typen av frågor, så finns det inte så klara svar eller så mycket odiskutabla regler och principer, så jag svarar utifrån vad jag upplevt, lärt mig, läst, sett och hört. Fast jag kan tipsa om två bra ställen att läsa mera om den här sortens tankar. Det första stället är våra egna sidor om Parförhållandet, som är baserade på ett parterapeutiskt material som kyrkan använder. Där finns redan en hel del om hur man behåller gnistan i ett förhållande. Sedan kan du läsa olika artiklar på Psychology today (om du hanterar engelska) - kolla tex deras Facebook-sida, där lägger de ofta upp enkelt förklarade forskningsresultat om tex "5 saker som lyckliga par gör för varandra" och liknande.

Tja, efter 16 år med samma kille måste jag säga att jag absolut förstår saknaden efter den nykära känslan. Den är speciell, det går det inte att komma ifrån. Jag gissar att jag aldrig mera kommer att vara just NYkär, men jag kan åtminstone trösta dig med att jag fortsättningsvis är kär. Och ibland till och med lite pirrigt och tindrande :) Jo, det går, det är nog bara helt upp till vilken inställning man väljer att ha - tror jag. Jag tror personligen att vi kan påverka våra känslor väldigt långt. Även kärlekskänslor! Kärlek är inget eget väsen med egen vilja som antingen träffar oss eller inte, den har ingen on/off-knapp och är inget opåverkbart. Utan vi väljer nog ganska långt vilka känslor vi släpper fram och låter förstärkas och vilka vi lägger band på. Så man kan nog VILJA vara mer kär i sin partner igen. Vilja tänka gott och känna gott om honom. Åtminstone är det säkert att man kan välja att inte tänka negativt om honom, inte störa sig på honom. Vi vet nog alla hur negativa tankar liksom växer om man matar dem, att negativa tankar lätt blir en nedåtgående spiral som man dras ned i - så naturligtvis funkar positiva känslor och tankar på samma sätt! Låter du tråkighets- och besvikelsekänslorna växa nu, så kommer de såklart att riskera hela ditt förhållande, eller hur?

Så mata de positiva sakerna - och ta gärna med lite knep för hur man förstärker sitt förhållande från Parförhållande-sidorna sedan. Sådana "småsaker" som att dela förtroenden, ha egna inside jokes och kramas gör mycket mer gott för förhållandet än vad man skulle kunna tro. På de sidorna kan du också läsa om den vanliga "krisen" som brukar inträffa förr eller senare i ett förhållande (allt mellan 2 veckor och 2 år enligt statistiken), då NYförälskelsen svalnar och vardagen kommer emot. Då när man ser ifall det finns mera att bygga på än bara rosa skimmer, eller om det inte fanns något djupare och stadigare under. Men den djupa kärleken är inte heller gratis, på samma sätt som det inte är gratis att bibehålla förälskelsekänslorna. Det kräver jobb och ansträngningar och vilja och kompromisser.

Inget förhållande är perfekt, och när de nyförälskade rosafärgade glasögonen är avtagna (de som gör vilket förhållande och person som helst perfekt), så måste man hitta viljan att jobba på det som verkligen finns. Man kanske måste ta sig tid att kramas i soffan framför tv:n, boka in en date eller till och med sex, sätta i rutin att pussas mitt i diskandet, öva sig på att flirta med varandra igen och skoja om era egna juttun (saker, tex inside jokes), kittlas, ha djupa diskussioner... Men ju mer man gör av de här sakerna, desto mindre krystade och inplanerade känns de. Allt hänger på vilken inställning man väljer, vilka förväntningar och krav man har och på viljan. Tror jag.

Försök också att se ditt förhållande som en vänskap. Om han var en tjejkompis istället, vad borde du göra för att "rädda" eller vårda vänskapen? Vilka egenskaper, intressen, livsinställningar osv skulle ni då ha gemensamt - är det kanske humorn som är viktigare än sexet, plötsligt? Om han var en kämppis (rumskompis), vad borde ni då göra för att må bra tillsammans i lägenheten? Förminska inte de saker som ni har gemensamt eller som funkar just för er, fastän de kanske inte är så romantiska eller heta. Njuter ni båda av att skratta tillsammans åt Big Bang Theory, så förgyll just det istället för att dissa det.

Hoppas det här var till någon hjälp. Och jag kan som sagt trösta med att jag nog fortfarande blir varm i hjärtat när min karl kommer in i rummet - för att jag vårdar den känslan. Och för att jag bestämt mig för att tycka att han är underbar, trots att han är en alldeles vanlig, alldaglig karl ;)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott