Ja har viri ilaag me en pojk i ett halvår, och de första månaderna känndes he heilt rätt och allt möjligt men nu har jag i säkert tre månaders tid funderat på om jag ska göra slut med honom. Men det som gör det så svårt är att jag kan tänka typ på morgonen att jag verkligen måste göra slut och att jag själv inte klarar att vara ihop med honom längre, och senare på dagen så kan jag undra varför jag ens är så oroad över att göra slut med honom och att jag inte vill det. Han har inte skadat mig på något som helst sätt och han är säkert seriöst den snällaste personen som finns, han retas och bråkar ju nog med sina kompisar men han bryr sig ändå om alla. Det är bara det att han håller på och gullar så mycket (förr var det mycket mycket mer men det har sjunkit en aning hur mycket han gör det), och han håller alltid på med det där UwU och så talar han också ganska ofta med en gnällig röst åt mig, tex om han och hans kompis bråkar så kommer han till mig och säger med en gnällig röst att " * mobbar mig kan du säg till han att han ska slut????" Osv. Jag sitter också nästan varje dag med honom i bussen, det är inget fel med det men det skulle vara roligt att sitta lite oftare med andra personer också. Jag undrar också vad som skulle hända om jag skulle göra slut med honom eftersom alla hans kompisar är mina kompisar ( jag har nog tjejkompisar som han inte är lika bra kompis med, och de vet om hela den här situationen) men egentligen så tror jag inte att de skulle bry sig så mycket om vi gör slut. Men mitt största problem at the moment är att han har börjat göra mig obekväm på sistone. Det är inte hans fel, men tex tidigare idag när han och en av våra kompisar fightades så kom han och ställde sig bakom mig och tog i mig i axlarna och använde mig som en sköld. Men som sagt så är det inte hans fel, eftersom han inte kan veta att jag blir obekväm för att för några månader sedan så skulle jag bara ha skrattat åt det och spelat med. Jag var till och med nästan obekväm när han satt bredvid mig när vi spelade UNO med några andra. Och det känns också som om jag inte kan vara med mina kompisar (tjejkompisar) ifred i skolan eftersom han alltid måste följa efter mig vart jag än går. Och vi brukar alltid kramas och pussas när vi har lektion (vi går inte i samma klass) och jag brukar alltid bli lite sådär obekväm när vi gör det men inte så jättemycket. Och så tycker jag att det är pinsamt när vi gör det bland en massa folk, men han verkar inte bry sig om att det är mycket folk runt omkring oss.
Jag har ett annat problem också, nämligen att jag gillar två personer. Han som jag är ihop med, och min bästa kaveri. Min bästa kaveri vejt att ja tycker om hennar, å hon tycker om me å. Vi hallder ganska ofta på me "sus" Grejona, å di har ba escalerat på senaste tiden. He är så jävla svårt ti tyck om två på sama gang men ja vejt int va ja ska gö åt e å he e int nan annans problem än mitt eget.
Han som jag är ihop med har också köpt så jätte mycket åt mig (som tex godis och mellanmål från skolan) men alltid när jag försöker köpa eller ge honom något så säger han bara att det är mitt och att jag ska spara pengarna och att han inte behöver något osv, å det har börjat bli ganska irriterande, speciellt om det handlar om en 2€ limsaburk som han vägrar att ta emot, och om han tar emot den så ber han mig ändå att dricka i alla fall nån klunk ur den. Det känns som om jag står i skuld till honom men jag vet int va ja ska gö när han int låter mig köoa eller ge nåt till honom.
Nu låter det säkert som om han är en hemsk person, men det är han inte, utan han är faktiskt jättesnäll och omtänksam och tacksam och jag har nog ofta roligt med honom. Det är bara det att jag tycker att det skulle vara bättre att vara bara vänner 69/100% av tiden. Hjälp pls ????
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din fråga. Så som jag förstår situationen så känner du dig väldigt kluven just nu, och det är jättemånga olika faktorer som spelar in till varför du känner så. Det gör det säkert också jobbigare för dig att bestämma vad du ska göra, eftersom det blir svårt att liksom ”ta in” hela situationen i huvudet på en gång och överväga vad som är bäst att göra, när det är så mycket som spelar in.
Förhoppningsvist så lättade det lite av att du skrev in hit, när du fick sätta ord på det som du känner och tänker och få det utanför eget huvud en stund.
En annan liknande grej som du kunde göra är att skapa plus och minus-listor för att reda ut vad du riktigt känner. Alltså exempelvis en lista där var du skriver varför du skulle vilja göra slut, och en lista där du skriver varför du skulle vilja fortsätta förhållandet. Kanske kan du medan du gör en sån känna vartåt det ”lutar” mest.
Men sist och slutligen är det DINA KÄNSLOR som det handlar om. Oavsett allt runtom. Ifall du inte vill vara tillsammans med honom, så ska du inte vara det, trots att han är en bra kille. Fast någon är en bra person så är de inte alltid rätt för en, eller rätt i stunden. Men, du skriver också att ibland så känner du ändå att du vill vara med honom, vilket säkert blir förvirrande. Men - det här beslutet är ju inte något som du behöver stressa, utan tänk igenom det, så kanske det klarnar med tiden vad du vill göra. Försök att inte tänka så mycket på vad andra kommer tycka och inte, det är DITT beslut. Och om din pojkväns kompisar på riktigt också är dina kompisar, så kommer de fortsätta att vara det även efteråt. Din och din pojkväns relation är mellan er två endast. Och det låter ju som att ni överlag har en bra relation vänskapligt, så det låter som att chanserna är goda att ni kan lämna på ”god fot” med varandra även ifall relationen tar slut (men då är det rätt vanligt att den som blir lämnad behöver lite tid att återhämta sig, en tid när man inte syns lika mycket).
Något som jag lite börja fundera på när du skriver, är att det låter som att du upplever att du ”kvävs” lite i relationen just nu? Att han är lite för ”på”, och att du skulle vilja känna dig lite friare och självständigare? Det här kan också komma av att ni varit tillsammans såpass länge, att nu börjar nyförälskelsefasen att ”gå ur”. När man är nyförälskad så känns allt med den andra personen heeeeelt underbart och man vill typ sitta fast i den andra haha :D Men sen efter ett tag så slutar nyförälskelsen (det gör det för alla, ingen är nyförälskad livet ut), och det kan göra det på olika gånger för partnerna, vilket kan ge lite obalans i hur mycket man vill vara nära exempelvis.
När förälskelsen går ut så börjar man också hitta saker som man stör sig på med den andra, till och med saker som man kanske till en början tyckte var charmiga. I den här fasen kan två saker hända. Antingen så djupnar ens kärlek till den andra, och man övergår till relationens nästa fas, där båda är mera självständiga men med annan sorts kärlek som är lite mera ”mogen”, avslappnad och realistisk än förälskelsen. Eller så rinner saker ut, man märker att man kanske ändå inte vara så lämpliga för varandra som man först trodde.
När man befinner sig mitt i det här stadiet av när de nyförälskade känslorna börjar avta (vilket du kanske gör just nu?) så kan saker kännas förvirrande innan man märker vart saker är på väg. Det är därför också som det är okej om det tar en liten stund innan man vet vad man vill, man måste liksom orientera sig på nytt i relationen. Men om du säger att det mestadels av tiden känns som att det vore bättre att ni bara var vänner, så verkar det nog som att det är åt det hållet det lutar.
Det som däremot vore bra så skulle vara om du kunde prata med din pojkvän om att du skulle vilja ha lite mera egen plats/tid. Det vore ett bra första steg i det här hela (och vem vet, mitt i allt räcker det).
Ifall du känner att du kan, så vore det också bra att du tog upp att du börjat tvivla en del på dina känslor, att det ibland känns bra men ibland mindre bra att vara ihop, och att du inte riktigt vet vad du vill just nu. Det är bättre att man pratar ärligt om såna här saker i ett förhållande redan när man börjar känna det, oavsett hur det sen går. För ifall den andra inte alls vet om att man går och funderar på sånt, så kan man bli extra sårad sen om förhållandet tar slut och man själv inte hade någon aaaning om att den andra gick i såna tankar.
Det är ingen vits att dra ut på tiden tills den diskussionen, ni kommer behöva ha den i nåt skede i alla fall. Jag vet det är jobbigt, men i längden så brukar det löna sig att vara ärlig och att våga ta saker till tals redan i ett tidigt skede.
Det kan vara besvärligt när man tycker om två personer samtidigt. Man kan ju ingenting åt sina känslor! Och när din kompis dessutom besvarar dina känslor så förstår jag att det känns lockande, att man undrar ”what if...”.
Men om du känner att du och din kompis har svårt att hålla tassarna borta från varandra trots att du är i en relation just nu så är det nog bättre då att du gör slut med din pojkvän först, så att det inte blir nå ”gå bakom ryggen”-grej av det hela. Sånt vill man ju helst undvika om man vill att alla relationer ska hållas goda även om det tar slut :)
Det här blev ett lite flummigt och långt svar kanske, men jag hoppas det hjälper. Kom ihåg att också ta hand om dig själv i det hela!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar