Olika religionsåsikter

Hej flikka!

Oj sötis, vi förstår absolut att det här kan kännas problematiskt. Och det är inte första eller sista gången som kärlek får kämpa emot "yttre" motstånd som det här. Men folk har fått sina förhållanden att funka förr, trots kulturkrockar, olika livsåskådningar, religion, avstånd osv osv osv - så inget är omöjligt och inget är för sent att rädda. Men det kommer att bero väldigt mycket på vilken inställning ni har till varandra. Och på hur stark er kärlek är och hur starka ni är som människor. Och hur mycket ni PRATAR med varandra. Det är vår gissning i alla fall.

I grund och botten handlar det kanske om att respektera och acceptera varandra som ni är. Utan att vilja förändra och påverka varandra. Kan man göra det när man är kär och i ett förhållande tillsammans? Kan man älska någon precis som den människan är och acceptera den människan med hull och hår? Det är svårt - och kanske är det mest bara i teorin som det går utan fnurror på tråden och olika hinder som man måste ta sig över. Förr var det betydligt vanligare att just sådana saker som religion och föräldrarnas åsikter spelade roll för ett förhållande. Nu i den "moderna och högutvecklade" världen, där ord som jämlikhet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, acceptans, tolerans osv är ledord, så tycker man ju att det skulle gå lättare att vara tillsammans trots sådana här olikheter.

Men ibland är det så att det är en sak vad vi tycker i hjärnan och en helt annan sak vad vi tycker i hjärtat. Bara för att man vet att man borde tycka och tänka på ett visst sätt, så är det inte så lätt att göra det i praktiken. Speciellt om det går stick i stäv mot andra "regler" man har i livet, eller undermedvetna "traditioner" som att en laestadian-flickvän kanske skulle vara en smula lättare att acceptera i familjen. Din pojkvän skulle säkert inte alls gilla att höra att han nu faktiskt inte är så tolerant och accpeterande mot dig som han borde, när han tjatar om bönehus och bordsböner. Borde du inte få tycka och tänka som du vill? Borde han inte tycka om dig för den du är ändå?

Lätt att säga och svårare att göra något åt i vardagen. Men kanske ni skulle må bra av att tala om det här med varandra? Utan att måsta försvara er, utan att bli känslosam och utan att kräva saker av varandra. Du är nu inte helt bekväm med att göra saker för en tro som du själv inte delar. Om du fortsätter hålla tyst om det och "spela med" för att han inte ska bli ledsen, så kommer det troligen bara att bli en större, men osynlig klyfta mellan er. Ne, du KAN INTE fejka något som du inte själv tror på. Vi tror att ju mer ni vågar prata om vad ni känner, tycker och tänker om det här, desto större chans har ni att förstå varandra. Och förståelse är grunden till att kunna acceptera något eller någon som den människan är. Visst kan det bli upprört ett tag, visst kan det vara att trycka på ömma punkter. Men vill ni vara tillsammans så kan ni vara tillsammans, det gäller bara att hitta en mitt-emellan-väg, en kompromiss så att ni båda kan vara er själva tillsammans.

Hoppas det här var till någon som helst hjälp, vännen! :/ Det är inte lätt, men vi håller tummarna att ni ska kunna fortsätta vara lyckliga tillsammans Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna