Olika syn på framtiden

Hej.

Jag förstår dilemmat. Så länge man är ung och kanske går i skooan eller studerar så kan "framtiden" kännas ganska avlägsen, och då behöver man kanske inte definiera sina framtidsplaner så tydligt. Men förr eller senare brukar det komma upp, och då kan det bli ganska tydligt att man vill lite olika saker.

Ni har båda två rätt att genomföra de liv ni vill leva. Han har rätt att välja att bli bonde och bo på landet, och du har rätt att välja ett "vanligt" jobb och bo i stan. Den egentliga frågan blir om nån av er är villig att ge avkall på er dröm för att den andra skall bli nöjd, och om det är värt det.

Du skriver att du inte vill bo mitt i ingenstans med hans familj, och att du får panik av tanken. Då tycker jag att det är ganska tydligt att du inte skall göra det. Men det kan ju hända att det ger honom precis lika mycket ångest att tänka sig att han skall bo i stan - och då är det inte rätt att han gör det. I bästa fall hittar men en kompromiss, t.ex. att man bor på olika håll i veckorna som han har föreslagit, eller att den ena får ge upp sin dröm - men det värsta som kan hända är då att personen vantrivs och i något skede blir bitter över att hen inte har fått förverkliga sin dröm.

Ni har båda två rätt att få allt det ni drömmer om, men det är bara ni själva som kan avgöra om det är värt kompromissen, eller om ni skall leva vidare på olika håll. Jag förstår att det låter brutalt, men jag tror inte att man kan begränsa varandra utan att det förr eller senare leder till problem. Det betyder inte att ni behöver fatta ett beslut om det just nu. Ofta är det tankar som behöver mogna lite i huvudet och man måste få tid att tänka igenom det och begrunda de olika alternativen. Bara du själv kan veta hur viktig han är för dig och om du är villig att ge upp din dröm, och om ditt svar blir att du inte kan det, så är det då rättvist att förvänta sig att han skall göra det?

Jag förstår hur det känns. Men det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt.

Kram

Tessi