Jag har ett problem. Så det är så att jag, en tjej, 20, och en 30 årig kvinna (känner varandra från en sport) har nu i ett års tid hängt med varandra och det har som varit ett förhållande fastän vi båda pratat om att vi inte kan vara i ett riktigt förhållande så vi har som gjort allt som man gör i ett förhållande men utan stämpeln, kanske det i slutändan heter situationship. Det är min första "förhållande" med en person av samma kön så allt har varit nytt men desto längre tid det gott desto bättre har det känt. Hon har lärt mig massor av livet och under året har jag utvecklats som person i en positiv riktning, som många personer jag känner har påpekat.
Vi har trivts jätte bra med varandra och det har varit riktigt fantastiskt. Problemet är nu att vi har börjat prata med varandra om vi båda vill ha något mera än vad det som varit, alltså att vi skulle bli tillsammans och vi båda har sagt att ja att vi vill och pratat om lite saker som vi kanske är osäkra på ännu osv osv. Det har gått några dagar nu sedan vi pratat och jag har planerat att fråga henne snart om hon vill bli min flickvän. Men jag har börjat fundera på en sak.
Det är att jag vet att min pappa inte tycker om de som är ilag och är samma kön men jag vet att min mamma inte har något emot det. Och så är problemet med båda att jag vet att de kommer vara väldigt sura pga åldersskillnaden, vilket är 11 år. Och såklart om vi blir tillsammans så vill jag inte gömma förhållandet men det känns som att de kommer vara helt förbannade när de får veta och jag tror inte att det skulle kännas bra för min "flickvän" att jag gömmer förhållandet.
De vet vem hon är och har träffat hon lite pga sporten men inte pratat med henne så mycket. De vet att jag brukar vara med henne mycket eftersom när jag far någonstans så frågar de vart jag ska. Så det har på så sätt inte varit i hemlighet att vi varit med varandra under ett års tid, men att eftersom vi är med varandra väldigt mycket så har jag många gånger sagt att jag är hos en kompis, vad tycker ni om att jag gjort så ibland?. Men jag tror inte att de tror något pga att vi är båda av samma kön och jag har bara varit med pojkar och inte kommit ut eller något. Den bild de fått av henne är att hon är snäll och trevlig.
Jag och hon har även pratat om åldersskillnaden och båda kommit fram till att ja det är mycket och att det kommer finnas de som inte tycker om det men att kanske det viktigaste är att vi trivs med varandra.
Pga sporten så vet de i laget om oss och vi har varit öppen med det och ingen har problem med det och säger att det är bra att vi hittat varandra.
Så det jag försöker säga är att jag inte vet om jag ska säga till föräldrarna för jag är rädd hur de kommer att ta det. Vad skulle ni göra om ni var i samma situation? Jag har inte pratat om det här med henne.
Räddtjej
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din fråga.
Så roligt att höra att ni hittat varandra och trivts i varandras sällskap! <3 Också jättefint att både du och till och med andra kan se att det har bidragit till en positiv karaktärsutveckling för dig.
Åldersskillnad behöver inte alls vara något negativt, ibland kan det också vara en lärorik sak, att man lär sig av varandra och varandras ”tid”. Men det är säkert också därför en helt bra idé att ni tagit det lite lugnt i hur ni framskridit med saker, och sett hur det funkar. Också för att det är första gången som du är med någon av samma kön, så du har säkert behövt lite tid att reflektera över din egen sexualitet, även om ett förhållande sist och slutligen alltid är med en INDIVID först och främst, mera än av vilket kön den är :)
Vad spännande att du planerat fråga om hon vill bli din flickvän! Det känns säkert tryggare att fråga också när ni har diskuterat det här på förhand.
Jag tycket det är helt okej att du hittills inte har sagt åt dina föräldrar på vilket sätt som du umgåtts med henne. Det där är ju helt ens egna privata grej, och hur mycket man vill dela med sig av bestämmer man själv. Ifall det hittills har känts lättare att säga att du är med en kompis, så tycker jag inte det är fel. Tiden har bara inte känts mogen för dig att berätta mer än så, vilket är helt okej. Och du har ju i princip inte ljugit heller – nog är hon ju din kompis OCKSÅ, även om hon samtidigt är mera än så :)
Men du har ju också rätt i att ifall hon blir din flickvän officiellt så vill man ju kanske inte behöva gå runt och ”gömma” det heller. Det kan bli tungt både för henne och dig att behöva smussla med saker, och man vill ju ändå att ens föräldrar ska få träffa ens partner - någon som man tycker väldigt mycket om och som är viktig för en. Likadant som ens partner ofta gärna vill träffa ens föräldrar, för att de också är en stor del av ens liv. Det liv som man väljer att dela med en annan när man ingår ett förhållande.
Det är fint att höra att din mamma känns som en trygg punkt att berätta åt, även om jag också kan förstå den där smärtan att höra ens pappa säga nedvärderande saker om samkönade par när man själv hör till kategorin. Skulle jag vara du så skulle jag börja med att berätta bara till mamma först, eftersom hennes reaktion känns tryggare. Då kan du också berätta till henne om att du har oro att berätta till din pappa, så du får diskutera detta med någon som känner honom väl. Ifall du vill så kanske hon kan vara med när du gör det, eller så kan du be henne att göra det.
Ofta är det så att de som har emot samkönade par har det för att de helt enkelt inte vet så mycket om ämnet, eller inte har kommit i kontakt med det. Det som är främmande kan kännas skrämmande, helt enkelt. Ifall det visar sig att ens eget barn då plötsligt är i ett samkönat förhållande så är det naturligt att man först blir lite chockerad eller till och med lite emot det, men med tiden så brukar de här känslorna oftast sätta sig, när de får vänja sig vid tanken en aning och märker vad det handlar om. Ofta kan då en sån förälder med tiden till och med börja skämmas lite över sånt de sagt innan. Försök ge din pappa en chans med det här, det kan ibland ta lite tid, men jag tror nog att han också vill veta vad som pågår i hans dotters liv och få vara delaktig, oavsett. Men som sagt, det kan kännas bra om du tar din mamma till stöd, och pratar med bara henne först.
Angående åldersskillnaden så visst kanske de kan ha en reaktion om saken – men du är ändå över 18, så du är helt myndig och inget barn. Att hon är 30 är dessutom inte heller jättegammalt ur dina föräldrars perspektiv (vill jag ju säga som är 31 hahah). Jag tror också det kan vara till er fördel när du berättar att ni tagit det lugnt och ”känt efter” i ett år, så att de vet att det här är övervägt från bådas sida och inget förhastat. Precis som du säger så är ju det viktigaste att man trivs tillsammans. Och det är ju bra att dina föräldrar redan sett henne några gånger och fått en positiv bild av hur hon är, det hjälper säkert.
Och vet du – nu spekulerar jag bara – men det kaaaaan faktiskt vara att de tar det här med åldersskillnaden lite lättare när det är med en tjej du är. För det finns nån sorts förutfattad mening i folks huvuden när det kommer till åldersskillnader att det handlar om ”äldre killar som utnyttjar yngre tjejer” (även om det inte alls behöva vara att de gör det), men man har inte lika mycket sådana förutfattade meningar när det är samkönade par. (Delvis kanske också för att någon av samma kön inte i misstag kan göra en gravid.)
Jag önskar dig all lycka till med det här! Och kom ihåg att ta stöd hos dina vänner och din potentiellt-blivande-flickvän så du har någon utanför familjen att ventilera dina känslor hos både före och efter du har berättat. Du får förstås alltid skriva in hit också :)
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar