Jag har en helt underbar flickvän på 17 år gammal (är själv 18) och vi har varit tillsammans i snart 3 år. Hon är verkligen hela min värld och älskar henne otroligt mycket. Men hon döljer något för mig. På senaste tiden så har hon inte velat ha sex (tvingar inte henne till något,respekterar alltid om hon inte vill) och hon vill inte heller komma och sova över hos mig mer utan hon vill alltid vi ska vara hos henne och hennes ursäkt till det är att det är för att hon typ inte orkar åka nån annanstans. Hon har även slutat åka till skolan och hon är bara hemma hela tiden och vill inte göra något.
Men i lördags (7.12) så ville hon ha sex. Men när hon klätt av sig allt så såg jag den beniga och smala kroppen som gömde sig under hennes stora kläder. Jag blev såklart jätte chockad och avbröt allt och frågade henne vad det är som pågår. Hon sa bara att hon har varit förkyld så det är därför hon gått ner i vikt...jag trodde såklart inte henne för man såg på henne att det var över 10 kg hon gått ner och så mycket går man inte ner för att man är förkyld. Jag sa bara okej för visste inte vad jag skulle säga men hon märkte nog på mig att jag inte trodde henne. Jag tror ju det handlar om en ätstörning för nu i veckan har jag försökt va med henne varje dag för att se hur hon äter och om hon tex försöker spy upp den efteråt och hela veckan har jag märkt hur lite hon äter (äter inte ens en näve full med mat varje dag) och jag försökte varje dag att få i henne mer mat men hon vägrade varje gång för hon hade "ont i magen" eller "för trött just nu för att äta" vilket jag vet bara är dumma ursäkter för att få mig lugn. men i tisdags gick det överstyr. Jag åt lunch med henne hemma hos henne för hon var hemma från skolan och jag är just nu på sjukledighet i 2 veckor pga att jag är nyopererad så jag kan åka hem till henne när jag vill typ för har bil. Då när vi ätit klart och hon åt väldigt lite så ser jag hur hon börjar skaka och skrik-gråter. Jag blir ju såklart jätterädd och frågar vad det är men i samma sekund så springer hon till vessan och låser dörren och spyr upp allt. Jag blir ju såklart helt chockad och försöker få upp wc dörren med en gaffel och när jag får upp den så försöker jag ta i henne och få henne att sluta men märker då att hon blivit ännu smalare och det finns knappt nått kvar av henne. Då tappar jag allt och bara börjar gråta och kan inte sluta för jag blir så himla ledsen att se henne såhär. Efter det så ringer jag hennes mamma och berättar allt även fast min flickvän ropar och skriker att jag inte får. Men jag klarar inte att se henne sådär och veta att hon inte får hjälp. Hennes mamma kom hem då och körde henne direkt till psykiatrin och hon fick bli inlagd under natten eftersom hennes vikt låg just då på 42 kg (vet att hon har vägt över 60 kg ba för kanske 3-4 månader sen) Jag är jätteledsen över detta och vet inte hur jag ska ta mig till med allt. Var vid sjukhuset idag och hälsade på henne och det ända hon säger är att hon kommer ta självmord så fort hon kommer bort från sjukhuset och hon tänker inte äta något fast dom matar henne där. Dom säger att hon måste vara inlagd i minst 1 månad så hon går upp i vikt. Jag kan inte sluta tänka på detta och hon vill bara vara sjuk. Jag vill ha tillbaka min fina underbara och friska flickvän. Men tänk om de aldrig händer mer?
Snälla hjälp mig,hur ska jag göra och hur ska jag stötta henne... "Anders"
UngInfo svarar
Hej!
Det är mycket tungt för de anhöriga då någon insjuknar i en
ätstörning. Det kan vara rätt chockerande då man förstår hur allvarlig
situationen är, och hur den insjuknade kan vara sig olik. Många
anhöriga kan också bära på tunga skuldkänslor, och anklaga sig för att
man inte insåg läget tidigare. Tyvärr är det mycket vanligt att det
går precis så, att man inser allvaret först då det har gått rätt
långt. Det är inte någons fel.
Nu låter det som att det är riktigt bra att din flickvän är intagen på
sjukhus. Hon behöver hjälpen och stödet hela tiden. Det är viktigt att
hon får hjälp med maten och ätandet eftersom hennes viktnedgång har
varit stor och hastig. Det kan vara rätt så skrämmande att lyssna på
"ätstörningspratet". Det kan låta som att den insjuknade inte alls
förstår allvaret i situationen, eller vill tillfriskna. Sanningen är
att den insjuknade också lider mycket i situationen, och kan ofta ha
svårt att lätta på sin ångest på andra sätt än att försöka reglera
ätandet. Ätstörningen fyller tankarna med självkritik och -hat. De
skrämmande uttalade tankarna beskriver hur illa man mår inuti. Din
flickvän finns ändå kvar, men just nu mår hon säkert så otroligt
dåligt att det stiger till ytan också och kan tas ut över anhörig,
trots att hon inte vill dig illa.
Under insjuknandet kan ätstörningen börja kännas som en trygghet för
den som har insjuknat. Därför kan det kännas mycket otryggt att man
förväntas avstå sina ätstörningssymptom. Det är skrämmande och
ångesten är stark. Läget påverkas också av dåligt näringstillstånd.
Ofta kan det redan hjälpa lite då man har ätit bättre en tid och
arbetet inom tankarna fortsätter en lång tid efter det.
Din flickvän är mycket lyckligt lottad som har en pojkvän som du, som
har kunnat uttrycka sin oro och föra ärendet vidare på ett
ansvarsfullt sätt. Det är bra att hon nu har vården, då får du stanna
i din roll som pojkvän. Du kan lyssna och stötta, och försöka hjälpa
henne med att stundvis få annat att tänka på. Du kan berätta att du
förstår att hon har det svårt. Du kan hjälpa henne känna igen
ätstörningen genom att berätta när det känns som att hennes tanke
härstammar från ätstörningen. Det är också extremt viktigt att du tar
hand om dig själv, för att orka i situationen. Det är bra att träffa
kompisar och syssla med vardagssysslor som stöder ditt välmående, och
att du själv också får tala ut.
De allra flesta tillfrisknar från sin ätstörning. Att din flickvän har
vård och stöttande nära och kära är mycket bra. Tillfrisknandet kräver
tid och mycket tålamod, men är både möjligt och sannolikt. Jag önskar
dig krafter!
/Ira, Ätstörningscentrum
1 Kommentarer
Maja 13/12/2019 8:01pm (5 år sen)
Jag vill bara säga att du är en så fin människa för att du verkligen bryr dig om din flickvän. Jag blev rörd när jag läste din fråga eftersom jag själv gått igenom en ätstörning. Jag hoppas verkligen att din flickvän lyckas ta sig ur den hemska ätstörningen.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar