Osäker

Hejsan! :)

Fint att du hittat nån som behandlar dig bra (det är du värd), och som kanske lär dig nya saker om hur du förtjänar att bli behandlad, jämfört med hur det varit förr. 

Våra tidigare förhållanden och upplevelser med andra människor påverkar absolut hur vi beter oss och tänker kring relationer i ett senare skede. Man har liksom skapat sig ett sorts mönster i hjärnan för hur vi tolkar olika situationer, utgående från vad som hänt tidigare. Till exempel om någon har blivit skriken åt mycket i sitt förra förhållande så kan den bli väldigt rädd och i försvar i ett senare förhållande om partnern börjar tala med hög röst, fastän denne inte alls tänker börja skrika. Det blir lite som en instinkt som man fått för att skydda sig själv. Så det är med andra ord helt normalt det du känner, utgående från vad du beskriver.

MEN som tur är så går det här nog att ändra på, även om det kan ta lite tid och tålamod! :) Människans hjärna är helt fantastisk på det sättet, den är väldigt formbar och även om vi varit med om jobbiga saker förut så går det att rätta till sånt som behöver läras om (eftersom det inte stämmer med den nuvarande situationen).

Jag tycker det är bra att du är så medveten om situationen som du är. Då är det lättare att göra något åt det. Jag tycker det är bra att du förstår sådär logiskt att din partner inte hatar dig eller nåt sånt, utan att han tycker om dig och VILL verkligen vara med dig. Sen det dina känslor och instinkter säger så är annorlunda, på grund av de rädslor och sorger du fått från tidigare upplevelser.

Jag tror det skulle vara jättebra om du kunde tala om det här med din pojkvän. Det skulle göra att han kunde förstå dig bättre, och förstå varför du reagerar som du gör ibland. Så att han inte börjar tolka det fel. Du behöver ju inte nödvändigtvis gå in på detaljer att ”jaa det var den där killen och den där killen som var så”, utan bara säga ungefär som du sa åt oss – Att du tycker om honom mycket och tycker att han behandlar dig bra, men att du har blivit behandlad dåligt förut och blivit väldigt åsidosatt, och det gör ibland att du tvivlar på dig själv, tolkar situationer fel, och känner dig för klängig. Det kan vara bra att tydligt lyfta fram att du inte tvivlar på ERT förhållande (så att det inte blir några missförstånd), utan just säga att på grund av tidigare erfarenheter så börjar du lätt känna att du kanske ”är för mycket” och sånt, men att du jobbar på att det ska bli bättre. :)

Att läka från tidigare upplevelser som har varit jobbiga ska få ta tid, och det är viktigt att man låter sig själv känna alla känslor man har, även de besvärliga känslorna. Då rinner de fortare av en. Samtidigt som du inte förbjuder dig själv att ha de känslor du har så tror jag också det är bra att stanna upp litegrann när du får en sån känsla, och fråga dig själv varifrån den kommer? Är den förankrad i något verkligt, eller kan du se att den baserar sig på någon annan osäkerhet? Kanske märker du så småningom att det är speciellt i vissa specifika situationer som de här känslorna kommer, så att säga ”triggers”, som du sen kan börja jobba med väl du är medveten om dem.

Om du vill kunde du kanske skriva dagbok om det som hänt innan, för att få det ur dig?
Det är viktigt att du förstår att det inte var ditt fel, du var inte för mycket, det var de som inte var tillräckligt mogna för den typen av relation som du ville ha! Du är inte jobbig för att du vill ha ett förhållande med varma känslor och kommunikation, tvärtom är det en bra sak <3

Lycka till, skriv gärna in igen om du kommer på nåt mera!
Kram, Kix