pojkvän.

Hej!

En riktigt jobbig situation du befinner dig i just nu och så här skall du förstås inte behöva ha det. En relation med en annan människa så skall ju bygga på kärlek och omtanke, inte rädsla och hotelser av olika slag, aldrig någonsin.

Att din pojkvän blev jättejätteledsen så är förstås helt normalt men det är inte ok av honom att hota med självmord och på det sättet spela på din medkänsla och på dina rädslor. Det händer förstås att människor hotar på det här sättet när den andra vill lämna och man själv fasar för detta. Oftast är dessa hot ett tecken på att man inte mår bra, har en låg självkänsla eller det kan vara ett sorts maktmedel för att kunna styra den andra. Det är sällan som man gör allvar av dessa hot men det händer dock att hot leder till självmordsförsök.

Jag har full förståelse för att du är jätterädd och tänker på vad som eventuellt kan hända nu och om risken blir att han försöker begå självmord. Men, även om det låter ”hårt” så är det orimligt att vara ihop med någon för att kanske förhindra att den andra försöker ta sitt liv. Det ansvaret har ingen. Du kan definitivt INTE tänka att du ska bära ett sådant ansvar med tanke på hur ung du är! Risken är att du själv börjar må jättedåligt av detta och det bör du undvika på alla sätt. Din pojkvän har ett eget ansvar för sitt liv och han måste lära sig att hantera livets motgångar. Han kan inte lägga över ansvaret för sitt mående på någon annan.

Jag tycker för det första att du absolut ska berätta om detta för någon vuxen som står dig nära. Någon som kan stöda dig och som du kan vända dig till. Du kan prata med kuratorn på din skola men berätta också om din situation för mamma/pappa så att dom kan hjälpa och stöda dig. Du kan visa det här som jag svarat dig om det hjälper. Jag tror att det är bäst om du får hjälp (av någon vuxen) med att få ett slut på det här förhållandet. Visst kan du försöka själv om du känner att det är bäst men om du tvekar och är rädd så ha någon med dig! Ta hjälp av en vuxen som du har förtroende för (mamma/pappa, moster, farmor?) med detta. Denna vuxna stödperson så kan också då kolla upp med pojkvännen (och gärna också med hans föräldrar) att han faktiskt för stöd och hjälp med sitt mående. Snälla Du, lova mig att du berättar åt en vuxen som kan hjälpa dig ur den här situationen, så du får ett slut på det. Gå inte och bär detta ensam längre!

Kramar, Camilla R-N