Problemen!!

Hej!

Skönt att höra att du varit nöjd med svaren du fått - då kan vi också vara nöjda! :)

Har han frågat ännu? Nå, oavsett är det inte så farligt. Kärlek är inte sååå farlig, den bits inte. Ne, skämt åsido, vi ska förklara vad vi menar.

Se, även om han nu frågat om ni ska bli tillsammans och du sagt ja, men ändå inte vet vad du känner, så är det ändå okej. Man vet inte alltid direkt på momangen att just precis så här känner jag och just precis det här vill jag. Ibland tar det lite tid. Är man redan ihop, så kan man försöka lära känna människan ordentligt först, ge honom en ärlig chans. Så småningom vet man nog bu eller bä, om man vill fortsätta vara ihop eller inte. För oftast så rör sig känslorna nog åt endera hållet. Kanske han i förhållandet är så gullig och uppmärksam att man långsamt men säkert förälskar sig i honom. Kanske det visar sig vilken härlig personlighet han har. Eller så känner man mer och mer att nä, det här känns inte rätt. Och då har man rätt att göra slut. Man har alltid rätt att göra slut. Och det är ofta bättre att ha försökt och konstatera att det inte gick än att inte försöka alls.

Okej att han kan bli sårad av att man genom att ha varit ihop liksom "lovat" att försöka, kanske han till och med trodde att man kände detsamma och känner sig sviken. Men man kan ju inte låtsas känna något man inte känner heller. Man kan inte vara ihop med någon bara för att den personen tycker om en själv. Men man ska inte heller förvänta sig himlastormande rosaskimrande förälskelse och tro att inget annat än den sortens känslor är "rätt". Man måste inte vara upp över öronen för att det ska vara okej att vara ihop med någon, men man ska nog helst åtminstone ha varma känslor för personen ifråga.

Om han inte frågat än, men gör det innan du vet vad du tycker, så be om att få betänketid. Säg att du inte riktigt vet vad du känner, men att du inte vill säga nej direkt heller. Att du behöver tid på dig att lära känna honom lite mera först, så att du skulle veta vem det i så fall är du blir ihop med. Jo, det är lite ovanligt, men det är rätt logiskt att göra så här eller hur? Antagligen så förstår han nog och går med på att vänta lite med de stora besluten och hänga med dig under tiden, för han hoppas säkert på att du ska falla för honom du också. Så gör lite olika saker tillsammans före - far och bowla, spela dataspel tillsammans (gärna sådana där ni kan prata och skratta tillsammans medans), far ut och cykla...

Att säga nej direkt är inget bra alternativ ändå, för det kan.. nå inte krossa hans hjärta, men göra att han helt tappar hoppet och ger upp och så sätter det punkt för alla era framtida möjligheter. Och det kanske inte var det du ville? Har han frågat och du har sagt nej, så kan du ju nog ändå fortsätta hålla kontakten med honom ifall du forrfarande är osäker. Det ÄR inte för sent att ångra sig - så länge han nu inte får känslor för någon annan. Som sagt, det lönar sig att lära känna honom ordentligt först och ge honom en ärlig chans. Men känner du ändå innerst inne att du inte vill bli ihop, så lönar det sig att vara ärlig för honom om det också. Du måste inte förklara dig inför honom och tex försöka förklara varför du inte känner för honom som han hoppas. Du måste inte försöka släta över det med typ "vi kan väl vara kompisar istället" eller liknande. Man kan nog till en viss del styra över sina egna känslor - men man kan nog INTE tvinga sig själv att bli kär i någon, det går nog bara inte.

Oavsett vad du väljer: Man har rätt att ändra sig! Man kan pröva på och se hur det utvecklar sig - för man får faktiskt göra slut om det känns så. Klart, inte så där bara i en handvändning utan att ha ansträngt sig det minsta alls för att få förhållandet att funka. Men ändå. Annars skulle inte hela det här samhället fungera, tänk om alla skulle måsta vara ihop för evigt med den man en gång blir ihop med - speciellt när man är tonåring.

Tänk att det på något vis är så att det bara finns två alternativ på frågan "vill du bli tillsammans med mig?", ja eller nej. Men kärleken är aldrig så där svartvit - så man kanske borde ta hänsyn till det?

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna