Psykopat?

Hejsan!

Tack för din fråga. Innan jag börjar ”analysera” det du skrivit allt för mycket så vill jag först bara säga att du ska våga lyssna på din egen intuition – om du själv känner att förhållandet känns destruktivt och att du håller på att förlora dig själv i det – lyssna på den känslan och ta den på allvar!
Ibland kan visserligen vår egen anknytnings-ångest också sätta spöken i huvudet på en i stil med ”är det här förhållandet nu riktigt rätt”, men i så fall reder känslan ofta ”ut sig själv” om den inte egentligen är förankrad i nåt riktigt. Men i ditt fall så låter det som att det här är nåt du gått och tänkt på ett längre tag redan och känslan blir bara starkare och inte mindre, så jag tror absolut det är skäl att ta det på allvar.

Jag har själv varit i en liknande situation med liknande saker som du skriver i hemliga rutan så jag är kanske lite partisk därför och inte så neutral till frågan - men jag tycker inte det här låter som en speciellt hälsosam relation att vara i. Du väljer förstås själv vad du vill göra, men jag har svårt att se att din pojkvän skulle ändra sig i första taget om han inte aktivt visar att han jobbar på sig själv för att bli mindre kontrollerande. För jag hoppas du har pratat med honom om detta, så han vet om att du upplever honom som för kontrollerande?

Grejen är att om man befinner sig i ett kontrollerande förhållande en längre tid så börjar man som du säger tappa sig själv. Det går inte fort, men bit för bit, och det är just det som är så himla skrämmande för man märker det nödvändigtvis inte själv. I början kämpar man emot – man går ändå ut med sina kompisar fast han blir sur, och så vidare. Men sen med tiden så orkar man inte ta det där tjafset varje gång så man slutar göra som man själv EGENTLIGEN vill och börjar istället göra bara som den andra vill. Och utan att man riktigt märker det så ändrar man, istället för att blomma upp som den person man är blir man ett skal av sig själv. I mitt eget fall så hittade jag mig själv igen och fick blomma upp, men det tog ganska länge att plocka ihop mig själv igen såsom jag egentligen var innan någon började förminska min plats, eftersom jag lät förhållandet pågå i för många år.

Jag tycker inte om hur det låter som att han fjärmar dig från dina vänner och din familj, utan vill ha dig ”för sig själv”. Det är ett klassiskt drag av någon som vill ha kontroll över en annan människa – att man försöker dra undan människans sociala kontakter, så att den ska bli lättare att styra. Speciellt gamla vänner och familj är ett ”hot” för en sån person, för det är de som känner en bäst och kommer märka om man ändras = börja oroa sig och ”lägga sig i”.

Jag säger dock inte att din pojkvän på nåt vis vore en psykopat, antagligen är han inte det (statistiskt så är väldigt få personer det). Mer troligt är att han har sina egna osäkerheter som gör att han försöker ”greppa för hårt” om dig. Det är ju fint att han vill spendera mycket tid med dig och sådär, men det ska ju inte vara så att du känner dig kvävd. Och om familj är viktigt för dig men han inte vill vara med dem så har ni ju också rätt olika värderingar. Det är också en sak som kan vara svår att komma runt i ett förhållande, såvida inte man är bra på att kommunicera om saken och se varandras behov.

Ta dig en funderare på vad du riktigt vill göra nu. Vill du ge honom en chans till att bättra sig så tar du upp det du nyss skrivit till diskussion och berättar vad du behöver för att inte känna dig kvävd. Men om du tycker att det räcker så här nu och du inte har tålamod till att vänta på nåt som kanske inte ens ändrar, så gör du slut. Jag anar lite i tonen på din fråga att du redan vet vad du vill göra.

Lycka till <3

Kram, Kix