Relationer??

Heej!

Tack för din fråga. Ursäkta att du fått vänta en liten stund på svar.

Ojj så fint att du och din bästa vän båda märkt att ni tycker om varandra som mera än vänner, och jag tycker det är helt fantastiskt att det kommit fram också mellan er så båda vet om det <3 Redan det att ni vågat ta upp ämnet med varandra så ni fått på G tycker jag tyder på att ni har bra kommunikation. Det är nämligen så att i många liknande situationer så kommer det aldrig fram till den andra att man har känslor, det förblir en hemlis för att man är rädd att ”göra bort sig” eller nåt. Därför tycker jag det låter som att ni är rätt trygga med varandra, eftersom ni vågar utforska det här. Bra!

Det bästa rådet jag egentligen kan ge dig i situationen är att inte gå händelserna i förväg i ditt huvud.
Jo, det KAN vara att ni någon gång gör slut i så fall, och jo, det kommer antagligen inte vara lätt i så fall, men det finns ingenting som säger att det kommer bli likadant som med ditt ex, eller att du kommer känna likadant som då. Var sak har sin tid. Vi människor skulle inte kunna uppleva något underbart om vi inte var villiga att ta riskerna som kommer med det underbara. För det finns alltid en baksida med allt, även kärlek. Men de potentiellt fina stunderna och minnena man kan skapa (plus lärdomarna) är sååå värt det! Tänk så tråkigt livet vore om man inte tog lite risker nu som då. Inget skulle ju hända.

Försök att inte tänka redan nu på om ni kommer göra slut i framtiden. Det är onödigt att grubbla på den saken när det inte finns några tecken som pekar på det just nu.
Ta en dag i taget, och känn efter vad du känner NU. Vad känns rätt? Det är det du ska gå efter!

Sen vill jag också säga att det är helt okej att vara rädd. Det är normalt i din situation. Men kanske du kan försöka kommunicera om dina känslor tillsammans med henne, också rädslorna? Kanske kan du, under samma tidpunkt som du frågar chans, också passa på att säga att du varit lite rädd att fråga eftersom du varit rädd att förlora henne som vän, men samtidigt inte kan ge upp tanken om henne som flickvän (ifall det är så du känner förstås, jag vill ju inte ”sätta ord i mun på dej”)  :)  Det kan vara bra att diskutera detta för hon kanske känner nåt liknande.

Sen sist och slutligen vill jag dela med mig av en personlig liten grej här på slutet: jag kan relatera till din fråga för att jag blev tillsammans med min rumskompis i kollektivet jag bodde i, haha. Det var också ett svårt beslut som vi båda gick runt jättelänge för att vi inte ville riskera vänskapen, plus att det var lite nolot när vi var rumskompisar. Men det blev jättebra och vi är ännu tillsammans nu 3 år senare :D Och jag kan ärligt talat säga att även om vi av nån anledning skulle göra slut nu och det skulle göra jätteont, så skulle det ändå ha varit sååå värt det för allt det fina vi haft och allt jag lärt mig.

Jag önskar dig lycka till!

Kram, Kix