Så himla frustrerande!

Hej vännen!

Hmm, det här med fnurror i förhållandet är alltid lika knepigt. Men ofta hjälper det att förklara sin situation för någon helt utomstående, och få dennas perspektiv och åsikter. Man kanske inte håller med i allt (och allt är inte alltid så trevligt att höra), men man öppnar ögonen för nya vinklar! På sätt och vis finns det inte så många regler för hur man ska få ett förhållande att funka, men det finns vissa grundregler. Om vi får tolka dig och er situation enligt egna erfarenheter (och lite kunskap ur en massa psykologikurser + det vi samlade till Månadens teman om Parförhållanden och Göra slut som nu finns in under Information), så har ni problem med förtroendet och tilliten i ert förhållande.

Det finns ett gammalt ordspråk som säger att tillit tar länge att bygga upp, en sekund att rasera och evigheter att reparera. Han svek dig en gång och nu har du svårt att lita på honom igen. Dels kanske den händelsen, när han svek dig, färgar alla dina känslor och tankar, så att du nästan liksom lite förväntar dig att han inte ska gå att lita på? Dels så "småsviker" han dig dagligen - hans ord är inte att lita på. Men i grunden kanske det handlar mer om att han inte respekterar dig tillräckligt för att ta hänsyn till det du behöver av honom. Att gång på gång lova en sak och inte riktigt hålla den visar på sviktande respekt. Eventuellt också på lite omognad (han följer strömmen och tänker inte i första hand på förhållandet) eller på hans personlighet (om han är spontan och en smula oansvarig)? Ibland går inte det man själv tycker att är helt okej ihop med vad den andra tycker att är helt okej - och tvärtom.

Men förhållanden är något man måste LÄRA sig, inte en kunskap vi föds med, och alla förhållanden kräver ansträngningar, kompromisser och att lära sig att sätta sig in i den andras situation och känslor. Något perfekt förhållande existerar inte. Och personliga egenskaper går inte alltid att ändra på. Man har ju inte heller rätt att ändra på någon så att den blir som man vill ;)

Du vill säkert inte att han ska vara någon annan än den person han är, så knepet är att lära sig leva med de egenskaper ni båda har som inte är fullt så kompatibla, passar ihop. Så varför är just det att han kommer/sms:ar när han lovat så viktigt för dig? Är du en puktlig och ordentlig person eller är du svartsjuk och tror han gör något du inte skulle gilla när du inte kan övervaka honom? Eller är det för att du sitter hemma och känner dig både ensam, uttråkad och värdelös? Eller är det bara det att han inte håller er överenskommelse? Eller något annat?

Inget förhållande mår bra av att kontrolleras in i minsta detalj. Vi förstår att du har svårt att lita på honom, men det blir inte bättre av att du vakar över honom som en hök. Han börjar snabbt känna sig instängd, och kan till och med börja göra revolt mot ditt kontrollerande. Tänk lite som en förälder som försöker hindra sitt barn att röras fritt, det gör inte att man gärna stannar utan tvärtom börjar man kämpa med näbbar och klor för att komma bort...

Om förhållanden handlar om att se ur varandras perspektiv också, så måste du ju också försöka sätta dig in i hans situation. Hans liv kanske ser ut just så att han inte kan förutsäga hur hans kväll kommer att se ut. Han kanske har fullt upp med att ha kul med kompisarna - och det är han ju i sin fulla rätt att göra. Ni är unga och ni ska leva livet också, inte fungera som siamesiska tvillingar eller som ett gammalt par som är beroende av varandra. Samtidigt är det aldrig lätt att få flera av sina roller i livet att funka ihop - nu är han ju både en ung man, din pojkvän och en kompis när han är ute om kvällarna. Varje roll har sina krav att uppfylla - skulle han tex dissa kompisarna för att hans "tjatiga och kvävande flickvän" vill ha hem honom, så skulle han nog få höra om vilken toffelhjälte han är tills hans öron blev röda. Det är till och med möjligt, som sagt, att han faktiskt känner sig lite bunden av dig och dina "krav" på honom och hans "jag glömde" ett sätt att passivt trotsa dig? Han kanske inte vill säga det rakt ut, för då vet han att det blir gräl, gråt och tandagnisslan igen, men han kanske inte heller är helt bekväm med er situation just nu? Bara för att han visar förståelse, ber om ursäkt och lovar bättra sig är det inte säkert att han håller med om att dina krav på honom är rimliga - men han älskar dig.

Det här var bara spekulationer och gissningar nu, men vi sa ju att vi ska försöka erbjuda dig fler tänkbara synvinklar. I grunden handlar dock ofta problemen i förhållanden om vilka förväntningar man har på varandra. Hurudan är den perfekte pojkvännen enligt just dig? Förväntningarna är sällan riktigt realistiska och alla har vi lite till mans önskemål på vår partner som inte ens är möjliga att uppfylla, partnern är helt enkelt inte kapabel till det, tex just pga de andra roller han också har i sitt liv. Alla förväntningar är inte ens hälsosamma för förhållandet, speciellt sådana som man ältar om och om igen och aldrig kan släppa fastän hur många gånger det diskuterats. Men framförallt är det svårt att få den andra att förstå vilka förväntningar - krav - man har och varför. Det är lätt att ställa krav, men svårt att besvara den andras krav. Så vilka är hans krav på dig? Vad krävs av dig för att du ska vara hans version av den perfekta flickvännen? Han kanske inte riktigt vet själv, men alla vet nog när förväntingarna och verkligheten inte stämmer överens. Summa summarum: Var kan ni kompromissa?

Vår åsikt - obs! Åsikt - är att ni två behöver jobba lite just på att kompromissa. Båda kan inte få allt vad de vill ha och behöver - så vad kan ni leva med? Snälla gå nu också och läs alla de sidor vi sammaställt om Parförhållanden och Göra slut, där finns massor av tänkvärt, "grundregler", tänkbara orsaker till problem osv som du kanske har nytta av för att få tillbaka tilliten i ert förhållande. Men framförallt, minns att ni är unga och nybörjare på det här med att ha ett förhållande. Ni är bara människor och ingen är perfekt, så ett knep för ett lyckligt förhållande är att låta varandra vara just bara människor med fel och brister, misstag och omognad.

Nu vet vi ju inte om detta stämmer, men det låter ju som att du inte är ute med kompisar, hobbies, bio mm medan han är ute och lever sitt liv? Det är ju viktigt att vi båda i ett förhållande har också annat i våra liv än samvaron med vår älskling. En människa som aldrig rörs utanför hemmet, inte har några hobbies, aldrig gör något utan den andra blir fort en ganska tråkig person att vara tillsammans med. Missförstå inte nu, men man har ju mycket mera att prata och diskutera om ifall man inte tillbringar all vaken tid tillsammans. För att kunna ha givande och intressanta diskussioner måste man ju ha upplevt olika saker.

Så ett annat råd är att du inte sitter hemma och väntar på att han ska komma hem eller ringa. Ni har väl ingen bebis som gör att du inte kan gå ut med dina kompisar en kväll, gå på bio, ett vinglas efter jobbet eller helt enkelt bara hem till nån på te och kex.

Vi behöver någon att älska men också egen tid med vänner. För vi kan inte förvänta oss att en annan människa ska göra oss fullkomliga, göra våra liv fullkomliga, göra oss lyckliga. En annan människa kan inte vara ansvarig för vår egen lycka - så du kan inte heller tillskriva din "olycka" honom. Det är inte hans "fel" om du är missbelåten, felet ligger i dina förväntningar i så fall. Visst kan vi alla förändras, mogna, bli bättre människor - men vi ska inte formas helt enligt någons annan bild av hur vi borde vara. Hela livet är en enda kompromiss! Inser man det så har man så mycket större chanser att lyckas hitta lyckan både i förhållandet men framförallt inom sig själv.


Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna.