Sårad, kär å förvirra

Hej!

Ah, vi gillar din fråga, för den är så full med detaljer att det är lättare att försöka analysera och ge ett vettigt svar då. Skriv långt ni bara! :D Vi kanske inte alltid hittar precis med huvudet på spiken, för vi är ju inte NI (det är bara ni som vet vad som försiggår i era skallar - och hjärtan), men lite nytta har vi nog av alla de killar som passerat genom våra liv. Något måste man ju lära sig med ären ;D

Vi tar det här med den här Daniel först. Okej, ni är ganska unga och det är klart att man är - i jämförelse - rätt omogen då. Tex det att han hånglade med en brud framför ögonen på dig på den där dansen var rätt omoget gjort. Troligen försökte han dels göra dig svartsjuk, dels visa vad du "missat" (för vi tror att han fick för sig att du inte vill ha honom längre, kanske beroende på hur du regareade på hans puss), dels försökte visa åt allt och alla vilken karlakarl han är som fått napp.. Visst, den stilen kan även vissa vuxna män köra med - mognad har inget med ålder att göra, tyvärr. Överlag lite tveksamt att grovhångla med någon mitt framför alla andra. Det brukar nämligen inte vara för att man verkligen är så dödligt kär eller kåt i just den man hånglar upp som är poängen då, utan att andra ska se det. Show off, alltså. Eller re-bound, som du gissade, knappast något lyckat försök att gå vidare, nä. Och det var synd att du var ledsen hela kvällen efter det, för det där var nog ganska löjligt gjort av honom. Det var inte värt dina tårar! Svårt att fatta när man är mitt i det, men kanske du kan se det nu i efterhand och lära dig något av det?

Det är inte längre ditt problem ifall han inte verkar mogna, den här Daniel. Skulle ni vara ihop eller iaf ha allvarligt på g, så skulle det vara lite annorlunda. För då har man underligt nog samtidigt ett ansvar för att uppfostra varandra. Då borde man säga till när den andra gör något fel. Samma gäller kompisar - vi uppfostrar varandra hela tiden (det är inte alls bara föräldrars eller skolas ansvar, vi människor uppfostrar varandra hela livet ut). Men vi skulle nog säga att er story är över. Ni prövade, det sket sig, dags att gå vidare. Nej, det finns ingen tidsgräns för när det är okej att älska igen, btw, det känner man nog på sig. Ibland tar det länge att komma över ngn, ibland minuter.

Ja, klart vi fattar att det inte är så enkelt som att bara strunta i huruvida han har problem eller inte. Gamla pojkvänner kommer man alltid att ha en speciell relation till. Man känner sig ansvarig för hur det går för dem, fastän man logiskt vet att det inte är så. Men ibland är det bara så att vad man än gör, så misstolkar han det till att storyn fortsätter (eller som kritik, för han är extra känslig för allt från ex-flickvänner), hur väl du än menar. Så förhållanden ÄR kinkiga och man ska gå varsamt fram med ex-pojkvänner. Men han är bara ditt EX. I förfluten form. Vi förstår att du vill hjäpa, men vi är inte säkra på att det är någon vits. Inte för att han inte skulle KUNNA mogna, alla kan det. Men det är hans eget ansvar och du har ett nytt liv nu. Dels håller du på att gå vidare och dels har du någon som kanske skulle ta lite illa upp ifall du lade ner alltför mycket tid på att "rädda" ditt ex. Skulle du försöka hjälpa Daniel, så var VÄLIGT noga att poängtera att du gör det som en vän, inte som en ex-flickvän och ännu mindre som en som det kunde blå något med på nytt.

Så till den nya killen. Han låter underbar! På riktigt, allt du skriver låter som tecken på en mer mogen kille! Men ni snubblar lite på det här med att träffas. Och det förstår vi, vi tror till och med att förklaringen är ganska enkel. För hur mogen han än är, så är han samtidigt rädd för allt det här stora med dig, han har så stora känslor men inga erfarenheter av det. Han känner sig bekant och därför trygg när ni chattar/talar, men i verkliga livet så blir han blyg och nervös igen, för han är ute på okänd mark. Och det är en helt okej känsla, vi förstår den. Men samtidigt så pressar du ju honom när du vill träffas. Vi förstår dig också, klart att du vill träffa honom. Men han är nervös att träffas mer irl och tvekar därför och risken är nu att han inte vågar ta nästa steg i ert förhållande och åka hela vägen för att träffa dig. För du är ju på bekväm mark om ni träffas på "ditt territorium", medan FÖR mycket troligen känns nytt för honom. Inte heller visar du tecken på att vilja komma till honom, eller möta honom halvvägs, så det blir han ännu mer osäker av.

Lösningen är då enkel: ni träffas på ett tredje ställe. På stan, tex, gå på mäckis och se en film ihop, tex med ett annat par på dubbeldejt. Eller träffas på en dans (Solf?), eller på en ungdomsgård, eller vid en grill för att äta en smakbit tillsammans, eller hos någon kompis som har filmkväll, dit han kan ta med någon kompis han också. Nu krävs det nog att ni tillbringar tid irl tillsammans för att förhållandet ska ha en chans att utvecklas. Det är lätt att det bara trampar på stället om ni bara chattar/talar, och då är det lätt att bli besviken. Ha bara inte så gigantiska förväntningar på er träff. Planera inte för mycket, dröm inte för mycket om hur underbar han kommer att vara mot dig osv. Bara låt honom vara en helt vanlig kille som har all rätt i världen att vara nervös och få tunghäfta och inte veta hur han ska bete sig. Låt honom bli lite varm i kläderna med dig, tex genom att ha kompisar med när ni träffas. Tids nog så glider ni in i nästa steg av förhållandet, skynda inte på vare sig kyssar eller träffar, låt det ta tid.

Vi håller tummarna för dig och har en magkänsla av att det nog kommer att bli riktigt bra!

Hälsar ungdomsinformatörena Liselott och Sanna