Själv

Hej!

Vad tråkigt att höra att du känner dig ensam. Det är verkligen ingen lätt känsla att gå och bära på. Förstår att det kan kännas väldigt tungt när ens syskon flyttar ut och man kan få känslan av att man blir lämnad kvar. Det är tyvärr oundvikligt att förhållandena inom familjen och hemmet förändras med tiden och det kan vara en stor sorg och något som kan behöva bearbetas. Kan du prata med någon i din familj om de här känslorna? Känner du att du skulle kunna berätta för dina syskon hur du känner så att dom vet att du kanske behöver lite extra uppmärksamhet och stöd från dom. Även om situationen har förändrats behöver inte det betyda att din relation till dina syskon kommer försämras. Ni kan istället försöka hitta på nya sätt att hålla kontakten och kanske planera något speciellt för de gånger när ni ses.  

Det finns ingen snabb och enkel lösning för att bli av med känslan av ensamhet utan det är något som du kommer att behöva jobba med. Du är långt ifrån ensam om att bära på de här känslorna och det är något som dom flesta kommer att uppleva någon gång i livet. Det är bara mänskligt.

De flesta människor kommer i något skede av livet att inte vara någons nummer 1 och det är ingen fara med det. Det betyder inte att man inte skulle vara en viktig och älskad person eller att man inte har något värde utan det råkar sig bara att omständigheterna är såna för tillfället. När såna perioder kommer är det viktigt att man istället är sin egen nummer 1. Du är den viktigaste personen i ditt liv och du kan se den här perioden som en chans för dig att jobba på din relation till dig själv. Eftersom du inte heller har någon nummer 1 för tillfället betyder det att du är helt fri att spendera tid på dig själv.

Jag förstår att det kan kännas lite mörkt och hopplöst för tillfället men jag kan försäkra dig om att den här känslan kommer att gå över. Du är fortfarande väldigt ung och du har verkligen hela livet framför dig. Du kommer att hamna i så många olika, nya sammanhang genom hela ditt liv där du kommer att träffa nya människor och knyta nya vänskapsband och plötsligt en dag kommer du att hitta dig själv i en situation där du är någons nummer 1 och någon är din. Då kommer känslan av ensamhet att vara långt borta.

Åldersnoja är något som kan uppstå i nästan vilken ålder som helst och är inte endast bundet till äldre vuxna. Det kan bero på olika saker, t.ex. kan det finnas oro för att missa sånt som man blivit lärd att man borde ha gjort eller uppnått i en viss ålder. Eller en känsla av att man inte har kontroll över sitt liv och att saker rinner ur ens händer som sand. Jag kan dock inte veta om så är fallet för dig men jag hoppas att du vet att det inte finns någon "livsmodell" som varenda människa måste följa. Vi är alla olika både fysiskt, psykiskt och socialt. Vi har olika bakgrund, uppväxt, utmaningar, tankar, värderingar och egenskaper. Man behöver inte gå samma väg eller i samma takt som någon annan utan det viktigaste är att man försöker göra det som känns bäst för en själv och lära sig att jobba med dom verktyg man har. 

Jag tror att det skulle vara bra för dig om du fick prata med någon om dina känslor och tankar. Jag tror att just nu är ett perfekt tillfälle att ha dig själv som projekt och jobba på att stärka din självsäkerhet så att du känner att du har en kontroll över ditt liv även om du går igenom en tuff period just nu. Du kan t.ex. vända dig till en skolkurator, skolcoach, hälsovårdare, lärare, psykolog eller någon annan trygg vuxen som kan hjälpa dig att hitta det stöd som skulle vara bäst för just dig. Kom ihåg att du inte är ensam med dina känslor och du förtjänar att få hjälp och stöd när det känns tungt och dystert.

Varma kramar,

Rosanna