svalnar

Hej!

Vet du, vi känner igen hur du tänker och funkar - du är inte alls ovanlig och inte fel heller. Vi ska försöka oss på ett svar åt dig, på basen av våra erfarenheter och tankar, men det är bara du själv sedan som kan säga om vi hade rätt och som kan bestämma hur du ska göra.

Ja, det är vanligt att bli lätt förälskad och lika lätt svalna på nytt. Ibland är det ofta så för vissa personer, ibland händer det någon gång för någon. Det är inte alltid som man långsamt går från intresserad till förälskad till kär och sedan långsamt igen blir allt mindre kär tills man inte känner något längre. Det är bara så här livet funkar ibland. Men det kan finnas flera orsaker till det.

För det första så kanske man, som sagt, är en sådan person som känner snabbt och starkt och kastar mellan ytterligheter lättare än andra. Men då gäller det ofta även andra saker i livet också, som fritidsintressen, favoritmat eller livsåskådning. Om man är så där nyckfull och "vild" i känslorna, så ska man såklart försöka lära sig att leva med det. Försöka lära sig lite tålamod, att inte ge upp så lätt och att hålla fast även när nyhetens behag är över och den tråkiga vardagen kommer emellan.

Det kan vara en annan tänkbar orsak, att man njuter så av att vara nyförälskad, men när den värsta rosaskimrande himlastormande nyförälskelsen börjar lägga sig, så tycker man att det är tråkigt. Då kanske man ger upp innan förhållandet har en chans att bli mer stadigt och "vardagligt". Det här är speciellt vanligt i tonåren då man är som mest nyfiken på kärlek och killar och att flirta och vara ihop osv osv. Att vara kär är kul och spännande och pirrande skönt. Så man jagar den känslan. Vissa kan till och med vara mer kära i kärleken än i de verkliga killarna - nästan som beroende av att bli "höga" på förälskelser.

Andra igen älskar själva "jakten" och tröttnar när de väl fått napp. Skulle det vara en kille så skulle kanske gamla fördomar få oss att kalla honom player eller hjärtekrossare eller casanova. Vi tjejer har svårare med att som en fjäril flyga så där bara från blomma till blomma och oroar oss ofta för att folk/killen ska tro att vi utnyttjar dem, att vi är slampiga eller känslokalla som vill dumpa dem så snart. Jobbigt, vi vet. Vi tjejer är så inställda på att vi verkigen måste tycka om någon för att vara ihop med honom, gärna ska vi vara störtförälskade eller djupt kära - det är nästan tydligare när det kommer till sex, att vi ofta tänker att vi inte kan ha sex om vi inte är åtminstone lite kära i personen vi vill ha sex med.

Å andra sidan så ÄR det hela ju en jakt på kärlek. Vi är alla på jakt efter denna Någon, som ska passa oss och som vi ska bli lyckliga med. Så vi "klickar" för en person (blir förälskad), prövar om man passar ihop eller om det inte var mer än bara dragning och så går man vidare ifall det inte kändes rätt. De flesta av oss kommer att hinna ha flera förhållanden av olika allvarlighetsgrad innan vi hittar den som vi kan tänka oss att dela resten av livet med. Ibland så blir det ändå inte hela livet utan det håller i månader eller år och så tar det slut sedan - det kanske var "rätt" för ett tag, men alla förändras vi med tiden och så kanske man inte passar ihop längre. Och då kanske man går på jakt igen, eller hittas av någon "bättre".

Ytterligare en förklaring är att man kanske är rädd. Rädd för att låta det mogna till något allvarligare, seriösare och stadigare än bara förälskelse. Rädd för att ta nästa steg, alltså. Om man inte riktigt binder sig, så kan man inte blir så sårad heller. Ju längre ett förhållande är desto mer har man investerat i känsloväg och knytit ihop sitt liv med hans. Så för vissa är det ett skydd att snabbt bli o-kära så fort de vet att de har killen på kroken. Vissa kanske bara är för unga i sinnet för att ens kunna ha något på allvar med någon, de kanske är för omogna (allt är bara på lek), för äventyrslystna (njuter av upplevelser) eller för egoistiska (tänker bara på vad de själva vill eller känner) eller för ytliga (faller för tex snygga kläder och inte för killen i kläderna). Kanske de bara inte VILL binda sig - för de kanske betyder saker de inte är redo för, som att bertaktas som ett par, träffa hans föräldrar osv? Eller kanske de blir kär i helt fel typ av killar för dem, så att förhållandet faktiskt inte har en chans att bli något på riktigt? Eller så blir de ihop med folk av fel orsaker och på "fel sätt"?

Andra igen kan vara rädda för verkligheten, hurudan han är PÅ RIKTIGT. När man är nykär så skapar man sig ofta en bild i sitt eget huvud av hurudan den här människan är, men sedan när man verkligen lär känna personen på djupet, så kanske man blir besviken. Han var ju inte sådan som man föreställt sig. Ibland är kanske de här förväntningarna på den andre jättehöga, man vill att han ska vara tex superromantisk som i kärleksfilmerna och när ens kärlekshistoria bara är "vanlig" så blir man irriterad och vill söka någon ny.

Så, kanske du kände igen dig i något av de här förslagen? Kanske insåg du något nu som kan hjälpa dig att få ordning på dina känslor? Hur som helst; att du är intreserad av en annan nu kan vara ett tydligt tecken på att ja, det är dags att göra slut med pojkvännen som du är irriterad på och o-kär i. Visst blir man i de flesta fall irriterad då när nyförälskelsen har svalnat innan det kan förändras och utvecklas till ett "riktigt" förhållande. Men att se sig om efter andra killar är ett tecken på att kanske pojkvännen inte längre kan behålla ens intresse? Kanske skulle det vara ärligast och "snällast" mot pojkvännen om du gjorde slut - för han mår inte bra av att känna av att du ogillar honom nu. Du kanske håller hans hopp om att det ska bli bra igen vid liv och det är lite elakt. Men det är bara våra åsikter, valet är desvärre helt ditt. Oavsett hur du gör så kan vi nästan lova att du nog kommer att hitta lyckan så småningom, kanske nästa vecka, kanske när du är 27 år. Kom ihåg att leva ditt liv tills dess också ;)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny