Svartsjuk tjej

Hejsan!

Tack för din fråga, hoppas mitt svar inte kommer ”för sent” (vet inte om det var samma kväll som du ställde frågan som han skulle ut, eller om det är denna helg).

Svartsjuka kan vara en väldigt svår känsla att navigera, den är som du säkert vet väldigt ”uppslukande” till sin sort och det kan bli svårt att tänka rationellt när man befinner sig inuti den känslan. Men det är också en väldigt energikrävande känsla, som det är bra att försöka jobba med att kontrollera bättre, både för sin egens skull och andras.

Risken med när man är mycket svartsjuk är att man kan börja försöka kontrollera sin partner allt för mycket, vilket kan leda till att partnern känner sig ”inlåst” och inte fri. Det blir problem i längden. Man kan aldrig ”äga” en annan människa, utan vi är alla fria varelser oavsett om vi är i ett förhållande eller inte. Men när någon inte känner sig fri så kan det leda till frustration, och det blir en dålig spiral där ena parten kan börja hemlighålla också helt vanliga saker från den andra för att den är rädd att partnern ska bli svartsjuk och arg, exempelvis att någon av motsatt kön pratat med dem på krogen. Det i sin tur leder till att den svartsjuka partnern får sin svartsjuka så att säga ”bekräftad” och börjar läsa in saker i situationen så att det bara håller ännu mera liv i svartsjukan, så det blir en ond cirkel.

Det bästa är att kunna hålla en öppen dialog från båda sidorna. Den som är svartsjuk kan berätta om sina rädslor och känslor, men samtidigt lära sig att inte vara anklagande och begränsande för den andra utan lära sig att sitta med sin känsla. När man agerar på en känsla som svartsjuka och börjar försöka kontrollera den andra så blir känslan ofta värre i längden, inte bättre. Genom att ”utsätta sig” för små doser i taget av känslan så kan det bli bättre, när man märker att inget dåligt hände. Men!! Till det hör också att inte vara anklagande till partner efteråt, utan endast berätta om sina egna känslor – som sitter i en själv, inte i den andra. Man kan fråga om deras kväll, jo, men försök att inte ”söka fel”.

Försök tänk det ur det här perspektivet – du skriver att du själv är ute och festar och på krog ibland utan honom, inte skulle ju du ändå ett tu tre göra något utanför ert förhållandes regler fast en kille skulle komma fram och flörta med dig? Du skulle kanske bli smickrad över att någon visat intresse för dig, men inte mera än så. För du har VALT din pojkvän. Likadant som han har VALT dig. DU är den han vill ha, annars skulle han ju inte vara med dig? Att han skulle helt plötsligt göra ”nåt dumt” med någon är lika osannolikt som att du skulle göra det när du är ute. Så om du kan lita på dig själv, så borde du kunna lita på honom lika mycket? Det här är ett tankeexperiment som i alla fall jag brukar tycka att hjälper :)

Ni kan diskutera tillsammans sätt som du skulle känna dig tryggare på nu i början när ni ska ”öva” att han är någonstans utan dig. Exempelvis att ni kommer överens om att ni ska skicka meddelanden under kvällen och uppdatera varandra om vad ni gör. Observera här dock att han INTE kommer kunna sitta klistrad vid telefonen när han är ute med vänner, så chattande hela tiden går inte, men nåt litet ibland som en bekräftelse kanske? Sen så skulle jag absolut rekommendera att du själv är kring vänner eller familj när du befinner dig i en sån situation att du vet du kommer bli svartsjuk, ångestfylld och orolig. Att du sysselsätter dig med nåt helt enkelt som tar bort tankarna från det. Att skriva om sin egen svartsjuka medan man känner den har också hjälpt mig mycket. Då får man ut tankarna nånstans, och man kan bättre analysera dem varifrån de kommer och om de faktiskt är logiska eller inte. Gärna att man skriver för hand.

Det låter som att du trots dina rädslor är beredd att jobba på det här – eftersom du säger själv att du inte vill leva på det här viset utan kunna låta honom leva sitt liv likadant som han låter dig leva ditt. Det är sådan tillit som ett förhållande växer genom, och jag tror du kommer också växa jättemycket som människa bara du övar på det här, men jag förstår också att det kommer vara jättesvårt och jobbigt i början.

Jag önskar dig all lycka till, ta det ett steg i taget!

Kram, Kix