Tankar

Hej Majjan!

Tack för din fråga! Hmmm... det är aldrig lätt att veta vad som är det rätta att göra i en sådan här situation. Vi ska försöka oss på ett svar, men som alltid när vi får den här typen av frågor till Decibel, så önskar vi att vi hade den där magiska kristallkulan att skåda i. Det är jobbigt att inte kunna veta på förhand vad som händer ifall man väljer att göra si eller så, att inte få tjuvkika på facit. Men det är nu bara så här som livet funkar; man måste ta beslut och hålla tummarna att det går bra.

Vi förstår absolut att det är en faktor att räkna med att ni ska gå i samma klass i tre år. Vad som än händer mellan er, så ska ni fortsätta se varandra dag ut och dag in. Och inte bara i korridorerna utan i klassen, timme ut och timme in. Klart att det kan göra en extra tveksam - som om det inte var stort och osäkert och skrämmande nog redan det att vara kär. Alla förälskade personer åker berg-och-dalbana mellan himlastormande lycka och bråddjup osäkerhet, mellan hopp och tvivlan och mellan "JA, jag vågar!" och "Neej, tänk om han inte gillar mig tillbaka?!?". Så vi förstår att du är rädd. Nu när den där första pirrande tiden är över - ni har ju sett varandra några veckor nu och då är det naturligt att det lite lugnar ner sig - så kanske också de rätta känslorna börjar synas tydligare. Det kan också vara därför han verkar ha backat lite, för du visade inte intresse längre då det började lugna ner sig och då kanske han tappat hoppet lite.

Men du har inte slutat gilla honom, även om du slutat "visa" det. I våra öron låter det ändå som att du ångrar det. Hjärtat kan man inte alltid bestämma över - eller så kan man det, men det kräver en massa jobb. Det finns dock inte några genvägar till kärlek. Det finns inga lätta sätt, ingen garanti för att inte få sitt hjärta krossat - men inte heller någon garanti att man inte ska bli himlastormande lycklig. Och det finns ingen knapp att trycka på för att få känslorna att försvinna. Så du måste välja ifall du ska jobba på att glömma honom som potentiellt kärleksobjekt - för du kan ju inte distraheras av honom i tre år till - eller om du ska pröva lyckan. Ska du satsa? Du skriver att du hellre vill ha arbetsro, men att du ändå skulle bli svartsjuk ifall någon annan "tog" honom. Man skulle kunna tolka det som att det där med att du har dragit dig undan och vill studera ifred är lite av en ursäkt. En undanflykt eftersom du är lite rädd. Men vännen, ALLA är rädda när de är kära. Inte bara rädda för att bli dissade, utan även rädda för allt stort och underbart som kan hända - OCH för att få sitt hjärta krossat.

Kärlek handlar ändå om mod och mod är att göra det man är rädd för. Skulle han inte ha gått på din klass så skulle vi absolut ha uppmanat dig att satsa direkt, att inte fundera mera utan bara göra det. Eftersom vi anser att all kärlek är värd att uppleva, hur kort eller stormande den än är. Men eftersom ni ska ses i tre år till, så vill vi ändå råda dig att försöka behålla vänskapen vad som än händer. Blir det till pannkaka, så försök ändå hålla det på en sådan nivå att ni klarar av att vara i samma rum utan att gå sönder inombords eller slita huvudet av varandra. Men personligen - och det här är bara våra egna tankar - så skulle vi nog kanske ändå satsa. Våga göra något. För annars kanske du ångrar dig de närmaste tre åren. Eller får se på när han är himlastormande lycklig med någon annan. Prövade du och det sket sig, så prövade du i alla fall och behöver inte ångra något, inte undra vad som kunde ha hänt. Och om det INTE skiter sig... ;D

Vi håller tummarna för dig! Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna