Telefonberoende

25.05.2019
Hej! Jag har en förälder som verkligen är helt beroende av sin smarttelefon. Det tog ganska länge tills mina föräldrar skaffade smarttelefoner och de var länge emot att alls göra det. Men efter att allt fler av deras jämnåriga vänner gjorde det så "föll de ju också i fällan".

Men nu till problemet. Min ena förälder är helt beroende av sin smarttelefon. Det finns bara en zon kvar där smarttelefonen inte förstör våra samtal i familjen och det är vid middagsbordet. När vi ser på tv tillsammans så sitter hen jätteofta och skrollar på sin telefon istället. Men det som tar allra ondast är något som hänt flera gånger: när jag varit borta en hel vecka pga studier och verkligen längtat jättemycket hem till mina föräldrar så möts jag av att den ena av dem knappt ser mig och knappt möter min blick. Ingen välkommen hem kram.

Jag försöker visa att det här inte är okej genom att själv så gott som alltid ha min telefon på mitt rum och gå dit och kolla då jag vill kolla telefonen. För mig är t.ex. den gemensamma stunden framför teveprogram eller nyheter viktig och jag vill gärna kunna diskutera programmen utan att en telefon stör där. Trots att hen så gott som alltid skrollar då, så tar jag inte med telefonen även om jag känner en viss abstinens.

Det som jag har märkt att stör mig är också att den föräldern som är telefonberoende inte diskuterar alls när hen skrollar utan är tyst. Den andra föräldern diskuterar däremot öppet allt hen läser på sin enhet de få gånger hen skrollar.

Jag vill inte vara den där i gänget som är telefonberoende och lämnar därför alltid telefonen i jackan när jag umgås med vänner. Särskilt om det är vänner jag inte träffar så ofta. Men jo jag har varit med om stunder då jag plötsligt insett att alla 10 andra i gänget stirrar ner i sina mobiler.

Jag är ingen perfekt människa själv. Men jag upplever faktiskt att det här med mobilberoende är ett riktigt problem idag. Och jag vill också lyfta upp hur det kan vara när det är i omvänd ordning, ungdomen har insett problemet medan den vuxne är helt beroende.

Jag försöker påpeka telefonanvändningen men det har inte hjälpt. Det är väl så lätt att bara skrolla vidare och inte möta konsekvenserna.

Så har ni några tips på hur man på allvar kan bemöta problemet? Orolig
Ida klippt

Ungdomsinformatör Ida svarar

29.05.2019

Hej!

Jag kan verkligen förstå att det känns jobbigt att en av dina föräldrar inte är närvarande. Du nämner att du har försökt säga till eller påpeka telefonanvändningen, har du också då sagt hur det får dig att känna dig när dom är på telefonen hela tiden?

Det finns appar som kollar upp ens användning av telefonen, som t.ex. hur många gånger man öppnar en app och hur många minuter man totalt under en dag har varit på en viss app. Så kan man också se hur många minuter eller timmar man har varit totalt under en dag på telefonen. Kanske det vore en idé att dina föräldrar installerar en sån app så kanske dom får en klarare bild av faktiskt hur mycket dom är på telefonen?

Jag håller helt med dig att det är många som är mobilberoende och att det blir till ett problem i vissa lägen. Det man kan göra är att påminna och säga att detta sårar dig, att det inte är okej att man ”väljer” telefonen före kompisar/barn.

Sällskapet för mediefostran har bra material om du vill läsa mer på om ämnet. Länkar till deras hemsida här. Även något som du kunde göra med dina föräldrar är skärmtidsveckan, det är en övning där man får reflektera över sin medieanvändning.

Hoppas verkligen det blir bättre och att du får dina föräldrar att använda telefonen mindre när ni är tillsammans! :)

Kram, Ida

1 Kommentarer

  • Empatisk 26/05/2019 1:03am (6 år sen)

    Hej, jag har en liknande upplevelse. Det är dock värre för ett syskon, än för en förälder i mitt fall. Fast en av mina föräldrar är nog också beroende skulle ja säga.
    Men mitt syskon använder telefonen väldigt mycket, och det kan ofta vara svårt att hålla en konversation p.g.a. att hen kolla på telefonen. Jag har sagt "kan du lyssna" om jag har velat berätta något, och hen har påstått att hen lyssnar, medan hen kollar telefonen. Men enligt mig så är det inte riktigt sant. Många gånger har jag berättat något, och sen tagit upp samma ämne nån gång senare, som typ "bla bla bla, alltså dedär jag berätta om tidigare", men då kommer personen inte alls ihåg att jag har nämnt det ens. Det är jobbigt.

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Min pojkvän säger jätte elaka saker till mig då han är arg och det sårar mig jätte mycket. Där emellan är han snäll och visar att han vill vara me mig men så fort vi bråkar eller han är arg så börjar ...
Läs mera

Hej! Hur ska man berätta till sina klasskompisar att man är lesbisk? Då de mobbar alla som inte är straight
Läs mera

Jag vet att detta kanske låter töntigt men jag stressar väldigt mycket över min och min sambos relation och förlovning.
Och jag vill absolut inte tjata för en ring men jag börjar få stress över att f...
Läs mera

Hej! Jag har börjat träffa en helt fantastisk kille och han känner samma!! Dock har jag "anxious attachment" och vet inte hur jag ska ta mig ur det, blir lessen bara för att han inte skickar något på ...
Läs mera