tillsammans än?

Hej du som vill vara ihop med honom!

Vet du, vi får en instinktiv känsla av att det var bra att du skrev till oss. För det betyder att du tagit tag i den här saken. Och det är vad vi tror att du måste göra - med honom alltså. Varför vänta på att HAN ska bestämma om ni är ihop eller inte? Varför kan inte DU fråga rakt ut att hördudu, är vi ihop eller inte? Jooo, vi fattar att du troligen är rädd för att han ska säga att nä, han vill inte vara officellt ihop med dig. Och nu kommer vi säkert att säga saker och ställa en massa frågor du inte vill höra (pliis, don´t kill the messanger?). Du är rädd att bli dissad, eller hur? Eller åtminstone rädd att han ska tycka att du är för pushig och krävande. Eller att han ska säga att han inte vill vara tillsammans med dig för att han skäms för att bli sedd med dig... eller han egentligen bara leker med dig... eller för att han helt enkelt inte gillar dig tillräckligt mycket... Vi förstår att du fasar för att få reda på något sådant här och vi förstår att det är lättare att bara vänta på att han ska besluta något, flyta på och vara tacksam för den uppmärksamhet han ger dig. För tänk om det tar slut!? Tänk om det är slut på gulliga mess i telefonen och ljuva hångelstunder? Och slut på alla drömmar om hur ert förhållande skulle kunna utvecklas?

Men vännen, du mår inte bra av att gå omkring i den här osäkerheten. Har han VALT dig eller inte? Tycker han verkligen om dig eller inte? För på sätt och vis är ju också det här att han inte velat "gå ut offentligt" med att han är tillsammans med dig en skymf. Duger du inte till att vara hans flickvän, va?!? Varför kan han inte vara stolt över att ha något på g med dig? För se, tyvärr tror vi nog att om man verkligen gillar någon, så vill man att hela världen ska veta att man lyckats nappa just den fantastiska människan... Men du skriver det själv: "det är som om han vill hålla det hemligt, som om han inte vill ha ett förhållande med mig som andra kan se..." Varför känns det så? Du har rätt att veta om det är så och i så fall varför han vill hålla dig hemlig.

Det kan ju ha någon romantisk förklaring, som att han vill ha dig för sig själv. Eller så något mer egoistiskt... Gillar han att ha det så här "halvvägs", alltså att han får fördelarna med en flickvän men slipper kraven? Du har ju inte direkt rätt att ställa några krav på honom - ni är ju inte riktigt ihop så då kan du ju inte tex bli sur om han far och festar med kompisarna i helgen. Eller gillar han att vara "fri" i omgivningens ögon, tex att ha "singel" som status på fb eller under ungdomsdansen? Kanske han gillar hemlighetsmakeriet, typ som en hemlig älskarinna? Eller är han lite nervös för allt det som ett "seriöst" förhållande innebär, allt från att hålla handen på stan till att kompromissa om sin egen fritid? En del kan faktiskt känna sig lite osäkra inför att bli tillsammans med någon på allvar - men inte alltid ens vara medvetna om det själva.

Eller kan det vara så enkelt att han inte får ändan ur vagnen och säger det rakt ut att han vill vara ihop med dig? Att det nu gått så lång tid att han inte vet hur han ska få det sagt? Eller att han på något vis ändå tror att ni nog är ett par, men kommer sig inte längre än så här av någon anledning? Vet liksom inte hur man tar det där nästa steget, typ att presentera dig för kompisarna? Eller har han inte fattat hur man ska bete sig när man har flickvän, alltså typ att han borde presentera dig för sina kompisar? Eller kanske han inte fattar att du tar illa upp av att inte vara hans officiella flickvän, tycker bara att det är bekvämt och bra som det är? Vissa förstår inte bättre innan någon berättar hur det borde vara.

Eller vill han helt enkelt inte vara tillsammans med dig i andras ögon? Kanske tycker han att ni är för olika? Att du är en sådan där superduktig och perfekt typ som inte passar ihop med hans image? Eller att han egentligen inte är värd en sådan toppenbrud som du? Eller är du mycket yngre än honom och han är rädd för vad folk skulle säga om ert förhållande blev känt? Vill han bara strula lite på sidan av, i hemlighet? Vill han egentligen bryta, men är för snäll för att vilja såra dig? ...

Du har säkert tänkt många av de här frågorna själv redan - och säkert blev din osäkerhet inte bättre av att vi drog upp dem och fler därtill så här svart på vitt. Men vi gissar att osäkerheten fanns där som en törn i hjärtat hela tiden - och det är ingen värd! Klart att du har rätt att veta var ni står. Du ska inte bara hållas så här på kroken men ändå inte! Stå på dig, tjejen! Gräv fram all självkänsla du har! Du bestämmer över ditt liv, så låt inte honom gå och dra fötterna efter sig så här. Fråga hur ni ska ha det. Visst, det kanske inte går som du hoppas, kanske får du reda på något du misstänkte men helst hade velat blunda för. Kanske blir du sårad. Men är det inte bättre att få veta sanningen och sedan kunna hantera det? Kanske ge honom en åthutning och uppsträckning om att så behandlar man inte flickor. Kanske han ändrar sig, ber om ursäkt och blir en perfekt pojkvän? Eller så tar det slut, men du går ändå starkare ur det än om du skulle gå ännu månad ut och månad in och vara osäker, undra och misstänka. Det tar din självkänsla mycket mera stryk av än om du får alla kort på bordet nu och åtminstone inte känner dig utnyttjad eller vilseledd.

Så ställ honom mot väggen. Eller du behöver ju inte vara så burdus. Bara fråga så där nästan lite i förbifarten med neutral röst. Beroende på svaret kan ni diskutera vidare, ifall det inte är klart positivt. Ställ frågor, men placera inte färdiga svar i hans mun. Var villig att ändra en del på dig själv om du kan (ingen är ju perfekt) men utan att pruta på dig själv som människa. Gränsen är hårfin mellan att utveckla sig och lära och att glömma sig själv för en annan människas skull. Beroende på svaret: fundera på om du faktiskt vill vara tillsammans med honom. Han kan ha hur gulliga sidor som helst, men det betyder inte att han inte kan ha dåliga sidor också. Ingen är perfekt. Men alla kan bli bättre. Hursomhelst tycker vi att du är värd ett svar!

(Och samtidigt växer små djävulshorn upp i pannorna på oss: Visst ska du ställa honom mot väggen. Trycka honom mot den och hångla upp honom riktigt ordentligt där alla kan se det! Vad skulle han säga då, va?!)

Och om du vill: skriv in och berätta hur det gick sedan? Vi håller tummarna!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena