Det började med att jag skrev ett meddelande på Facebook som han inte svarade på, detta var på en måndag. Jag blev lite fundersam, men på onsdagen sa jag, med glimten i ögat: "du svarade aldrig på meddelandet!"
"Jag vet", svarade han, gaaanska spänt, "men internet fuckade upp sig". Pfft. Knappast. Detta var iallafall medan vi gick in i en sal där vi skulle ha prov. Jag satte mig långt bak i klassrummet och han längre fram, så att jag såg honom snett bakifrån.
Medan vår lärarinna delade ut provpapprena märkte jag att han tittade åt mitt håll, över axeln. Just när jag tittade tillbaka kollade han undan med en handdragning (kan man säga så?) genom håret.
Jag blev klar först av alla och lämnade salen efter bara en halvtimme. Så ställde jag mig utanför i hopp om att få ett tillfälle att prata med honom när han kom ut. Men istället dök min kompis upp, innan honom, och jag tänkte att f*n, nu kommer jag aldrig att kunna göra det när HON är här.
Till sist öppnades dörren ändå och han kom ut. Jag var helt beredd på att han skulle ge mig det där vanliga, artiga stela leendet och försvinna iväg, men istället fick jag mig världens överraskning. Han kom FRAM till mig och frågade hur det gick på provet! Försökte studera hans kroppsspråk medan vi pratade, och det såg ut som så att han log hela tiden och stod vänd rakt mot mig, och då en tystnad uppstod gick han inte iväg utan stod kvar på samma sätt. Det var inte förrän en tjej i hans klass dök upp som han övervägde att gå därifrån, trots att han inte är superförtjust i henne.
Han sa inte ett ord när han gick.
På fredagen träffade vi på varandra i matsalen och sa hej till varandra. Han sa först men han log inte, utan det kändes mera som att han var, typ, formell? :s
Iallafall, han satt vid ett bord med några från sin klass. Just dem vet jag att han inte brukar umgås så mycket med, men nåja. När jag och mina tre kompisar skulle lämna matsalen hände det märkliga. Han reste sig från sitt bord för att gå även han! Och lämnade sina bordskamrater kvar! Men han liksom väntade ut oss för att vara säker på att han hamnade på betryggande avstånd.
En annan gång lämnade han klassrummet strax efter att jag gjort det, trots att inte lektionen var slut. Jag märkte när jag kom tillbaka att han inte var där, utan han kom först en stund senare. Var båda de här incidenterna på grund av mig, eller inbillar jag mig bara? Jag vet inte.
En sak som jag tycker är lite konstig är att varje gång han går förbi mina kompisar, så tittar han antingen på dem eller också tittar han demonstativt undan från dem. Tror jag åtminstone, för han har gjort det förut.
Nu har iallafall den här killen börjat bete sig ännu underligare. Jag skickade en youtubelänk till honom på Facebook, han svarade "Haha". När jag pratade med honom den måndagen och sa "erkänn det klippet var kul?", då var det nästan så att han blev lite röd i ansiktet och inte fann orden riktigt. Men log, det gjorde han inte, bara drog handen genom håret och såg allmänt skygg ut. Nästa gång jag tilltalade honom under samma lektion (han satt alltså precis bakom mig i klassrummet) klarade han inte ens av att se mig i ögonen medan han pratade. Och det var inte nån sån där förströdd ointresserad blick, utan blicken var riktad än mot taket, än långt åt höger, än ner i bordet... Generad var vad han var, inget tvivel om saken.
En vecka senare skickade jag ännu ett klipp till honom, men det meddelandet tittade han inte ens på!? (Det är fortfarande markerat som oläst.) Efter detta har han undvikit mig totalt. Varför gör han så??
Okej, han brukar faktiskt inte titta på mig jätteofta, inte så att jag märker det, för han är alltid omringad av sina kompisar och är upptagen med dem.
En gång när jag satt i ett fönster gick han förbi med sin klass. Då tittade han på mig liksom i förbifarten, och log det där artiga stela leendet. "Fine", tänkte jag, "vi 'känner' ju ändå varandra". Men när de kom tillbaka från andra hållet tittade han igen!! Det finns väl något mått på hur "artig" man får vara, eller? Faktum är att han nästan alltid gör så där när vi stöter på varandra, men när vi väl hänger på samma ställe och han är med sina kompisar, ignorerar han mig. Alltid. Alltså, han tittar typ aldrig på mig?
Varför tittade han inte på meddelandet? Varför pratade han med mig efter provet? Det ska tilläggas att han inte gav min kompis så mycket som en blick, trots att hon stod alldeles bredvid mig (men hon är ganska tyst av sig). Var det med mening han följde efter mig de där två gångerna? Varför beter han sig så konstigt mot mina kompisar? Och varför tittar han nästan aldrig åt mitt håll?
Frågorna är många och den här redogörelsen lång. Men jag är så trött på att inte veta någonting längre. Borde inte han fatta att jag gillar honom vid det här laget? Vad tror ni nu om det här? Tacksam för svar!!
Kram
Hej!
Jaaa-a du, nu tycker vi frågetecknen flyger runt i våra skallar också. Men summa summarum så känns det inte speciellt positivt, måste vi tyvärr säga. Vi VET ju inte vad som försiggår i hans skalle - och hjärta - men vi tycker nu att han kunde ha varit lite mer "svarande" om han verkligen var intresserad. Du har gett honom så många chanser och öppningar nu att han nog borde ha "nappat" mera på dina krokar om han ville. Så kanske vill han inte riktigt. Det är nu bara så att det inte "klickar" från båda hållen alla gånger när man är kär. Ibland är bara inte känslorna besvarade.
Å andra sidan, så kanske det nog finns en smula intresse för dig hos honom, men inte tillräckligt? Kanske är det nu bara så det är, men kanske kan det också bero på att han inte vill att någon ska se eller förstå att du kanske eventuellt är intresserad av honom? Tyvärr är det så att många killar är liksom lite skrämda överlag för hela tanken om kärlek och förhållanden och allt vad det kan innebära. Vissa reagerar på osäkerhet och okunskap med att helt enkelt undvika det som de är lite skraja för. Det hjälper inte då att vinga dem till något, det får bara motsatt effekt, tror vi, så att de lägger benen på ryggen. Man kan inte tvinga någon till att känna något eller göra något åt det.
Det enda man kan bestämma över är vad man själv ska känna och göra åt det. Jo, man kan faktiskt bestämma vad man själv ska känna. Gnistan till något kanske uppstår av naturkrafter eller ödet eller slumpen, men vi kan väldigt långt styra hur mycket de här känslorna ska få växa till sig i våra hjärtan och hjärnor. Det är inte helt lätt och smärtfritt att ge upp och sluta tänka på och drömma om någon, och inte rä det sagt att det går snabbt heller, men det går. För ibland är det bara dumt, ja nästan självplågeri, att fortsätta hoppas på en viss killes kärlek. För varje timme du fortsätter sukta efter honom och tänka på honom, så har du på sätt och vis kastat bort en timme av ditt liv på någon som inte verkar lovande alls. Du är värd mer än så! Grejen är också den att om man är kär i någon så kanske man medvetet utstrålar det åt andra, liksom lite som en osynlig "upptagen"-skylt i pannan. Det kan både stöta bort andra killar som kanske skulle kunna tänkas vara eller bli intresserade av dig och så gör det att du själv inte är helt öppen för andras intresse. Tänk om det sitter en kille i skolans korridor och följer DIG med längtande blick och du har inte ens märkt honom, för att du är fullt upptagen med att hålla koll på var den där andra killen håller hus och om han ser dig.
Så fundera på om du vill göra ett sista ordentligt försök med den här killen eller om du ska förklara det här kapitlet slut i ditt liv och vända sida i boken? Vem vet vad som väntar på nästa sida ;)
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
P.S. Du hade fått ett svar av en anna tjej! :)
"Det låter faktiskt ganska ordentligt som om han gillar dig. Anledningen till att han beter sig sådär konstigt kan bero på att han antingen är osäker på om du verkligen gillar honom som något mer än en kompis eller så kanske han bara inte är redo för att dejta/ha en flickvän. De signalerna du gett honom kan även tolkas som vänskapliga så han kanske bara tror att du vill vara vän. Eller så kanske han misstänker att du gillar honom men inte är säker och är rädd att du ska få reda på att han gillar dig varav de konstiga signalerna. Finns ju även en risk att han inte vill att sina kompisar ska veta att han gillar en tjej, han kanske vill hålla det hemligt.
Fortsätt prata med honom och fråga om han vill hitta på något någon dag. Lycka till! :)
Katarina"
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar