Ung och dum

Hej Ung!

Det är den eviga frågan när det kommer till kärlek: kommer det här att funka? Kommer det att hålla i längden? Är det rätt, äkta, passar vi ihop? Alla önskar vi att vi skulle ha en kristallkula att skåda framtiden i, för att se om det är värt att satsa på det här förhållandet eller om det kommer att sluta i hjärtesorg. Det är alltid en risk vi tar när vi blir kära och ihop med någon, ett stort kliv in i det okända - och en stor investering av våra känslor, vår tid, vår intimitet (att våga släppa någon in på livet både psykiskt och fysiskt) och våra prioriteringar. Och ingen facit har vi att lunta i på förhand alltså, inga garantier, inget pengarna tillbaka om det misslyckas. Klart att det är skrämmande, och klart att människor i alla tider därför, på de ibland mest huvudlösa sätt, försökt luska ut sina chanser på förhand, tex genom att jämföra astrologitecken, "räkna procent" på basen av bokstäverna, göra dealar med högre makter (allt från önska vid stjärnfall till be Gud "om jag slutar röka kan jag väl få leva lycklig med honom i alla mina dagar?")

Så bara tiden kan utvisa om just ni kommer att få det att funka. Och sedan är det ju förstås också frågan om vad just ni anser att vara ett fungerande och lyckat förhållande? Där finns ju massor av möjligheter till tolkning: att leva lyckliga i alla sina dagar med villa, vovve och Volvo, eller en tillfredsställande flirt för att sedan gå vidare till nya erövringar, eller något där mittemellan? Dels har vi ju ibland olika förväntingar på varandra - oftast får vi förväntningar/förhoppningar genast från första stund det börjar se lovande ut - och dels kan förväntingarna förändras vartefter förhållandet förändras.

Kanske det vore läge nu att prata högt tillsammans om vad ni önskar av varandra, hur ni vill ha det, vad ni vill med förhållandet? Alltså inte stora saker som vad barnen ska heta, men åtminstone kunde ni nog kanske ta upp till diskussion ifall ni är ihop, är ni ett par officiellt eller inte eller är det här bara något ytterst tillfälligt? Klart att man kanske inte vet helt säkert vad man vill, men säkert kan man säga huruvida man är intresserad av att utforska det här mera, eller om man "inte vill binda sig just nu". Jo, det känns ofta pinsamt och pirrigt att ta det här till tals, men samtidigt kan det finnas många små fällor att falla i så här i början, som skulle kullkasta eller försvåra en fortsättning. Tex huruvida båda är överens om att det är okej att berätta för andra om att man träffas och att man haft sex (exempelvis vill ju inte alla att man berättar för kompisarna om hurudan man var i sängen) osv, eller om man får flirta med andra för att man inte är exclusive än, eller om man ska planera helgen tillsammans eller om man ska hålla hand offentligt eller... Ja, hur vill ni ha det? Jag rekommenderar nog att man tar snacket ganska tidigt, även när man är rädd att han kanske inte alls är på samma linje som man själv och att man kanske blir besviken då eller för att man ska uppfattas som "för på". För när man vet spelreglerna kan man slappna av lite och vara mer sig själv, och då brukar det ofta blir mer äkta och pålitligt.

Sedan är det det här med åldersskillnaden. Även där kan just förväntningarna ställa till det. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att han skulle ha helt annorlunda förväntingar än dig bara för att han är 6 år äldre, tex att han skulle vilja börja flytta ihop och skaffa familj direkt - även om det också är fullt möjligt. Utan förväntningar kan handla tex om vad man väljer att göra en lördagskväll: vill han på krogen medan du inte slipper med, eller vill han stanna i soffan medan du vill ut och festa? 6 är är ordentligt mycket ännu i er ålder, så på djupare plan kan det i värsta fall vara så att ni inte riktigt förstår varandra sedan när det där nyförälskade rosafärgade skimret skingras lite. Men då är kommunikation a och o, att prataprataprata, förklara hur man tänker och känner och resonerar och varför. Jobba på att förstå den andra och göra sig förstådd, och kompromissa och ta hänsyn, istället för att ta illa upp av outtalat eller misstolka minsta lilla. Man är så himla känslig när man är kär att man lätt just missförstår, tolkar in egna grejer, växlar i humör osv och det enda som hjälper mot det är att prata med varandra. Det vore bra att redan nu sätta igång en sådan "stämning" mellan er att ni kan prata om allt, för då har ni större chans att lyckas även senare.

Lycka till - och fråga mera bara ifall du behöver sedan <3

Hälsar Liselott