För tillfället håller jag på att behandla min nedstämdhet som jag har haft nu i ca. 1 1/2 månad. Just nu mår jag bra, men det kommer i perioder så det försöker jag förbättra med att gå och prata med skolsköterskan ca. varannan vecka.
Så killen jag har varit med nu flera gånger, var hos mig en kväll och uppmuntrade mig när jag var ledsen. Vi kollade även på film då och på nått sätt blev de så att jag berättade att jag tycker om honom... Goda nyheter! Vi är tillsammans nu :) Kunde inte vara mer glad. Har även berättat om min nedstämdhet för honom och det är härligt när han är där för mig när det behövs.
Tack för er hjälp! Kram. Blyger

Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej Blyger!
Underbart att höra (läsa)!!! Voj vad glad jag blir! :D :D
Skönt att höra att du får hjälp med nedstämdheten. Fortsätt gå till hälsovårdaren, det verkar ju hjälpa! Härligt! Och även om det känns bättre nu så kan det ändå löna sig att ha kvar kontakten och stödet av henne ett tag, så att förbättringen får hjälp att hålla i sig, bli stadig. Och tveka absolut inte att ta mer kontakt med henne ifall det känns tyngre igen. Ju snabbare man får hjälp, desto större är chansen att man klarar sig lindrigt undan.
Förutom att det låter underbart att du fått pojkvän sedan senast du skrev, så låter det ännu bättre att han verkar förstå och kunna hjälpa lite med din nedstämdhet. Minns bara att han inte är professionell hjälp, tex utbildad psykolog, utan bara en helt vanlig kille, så akta att inte lägga hela din lycka och ditt välmående på hans axlar. Men redan kramar är som stark medicin för det mentala måendet, och jag föreställer mig att ur närheten kan något mer skapas, födas, växa fram - alltså i motsats till att man tar något av den andra människan. Som att 1+1 skulle bli mycket mer än bara 2. Hoppas att ni fortsätter må bra tillsammans!
Och hoppas framförallt att du fortsätter må bra i dig själv. Ibland kanske vågdalarna i livet kan hjälpa oss att njuta av och uppskatta topparna. Och om man en gång varit lågt nere, så kan man använda den erfarenheten till att kämpa för att inte trilla dit igen. Samtidigt är ju dalar och toppar, lägre och högre, en naturlig del av livet, men har man kommit sig upp ur en djup dal, så vet man förhoppningsvis att dalarna inte behöver vara för evigt, att de kan gå om och att det visst är möjligt att klättra upp igen.
Stooooor kraaaam, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar