Uppdatering

13.02.2017
Hejsan! Har inte skrivit till er på länge, mycket har hänt nu och ville bara ge er en uppdatering :)

För tillfället håller jag på att behandla min nedstämdhet som jag har haft nu i ca. 1 1/2 månad. Just nu mår jag bra, men det kommer i perioder så det försöker jag förbättra med att gå och prata med skolsköterskan ca. varannan vecka.

Så killen jag har varit med nu flera gånger, var hos mig en kväll och uppmuntrade mig när jag var ledsen. Vi kollade även på film då och på nått sätt blev de så att jag berättade att jag tycker om honom... Goda nyheter! Vi är tillsammans nu :) Kunde inte vara mer glad. Har även berättat om min nedstämdhet för honom och det är härligt när han är där för mig när det behövs.

Tack för er hjälp! Kram. Blyger
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

14.02.2017

Hej Blyger!

Underbart att höra (läsa)!!! Voj vad glad jag blir! :D :D

Skönt att höra att du får hjälp med nedstämdheten. Fortsätt gå till hälsovårdaren, det verkar ju hjälpa! Härligt! Och även om det känns bättre nu så kan det ändå löna sig att ha kvar kontakten och stödet av henne ett tag, så att förbättringen får hjälp att hålla i sig, bli stadig. Och tveka absolut inte att ta mer kontakt med henne ifall det känns tyngre igen. Ju snabbare man får hjälp, desto större är chansen att man klarar sig lindrigt undan.

Förutom att det låter underbart att du fått pojkvän sedan senast du skrev, så låter det ännu bättre att han verkar förstå och kunna hjälpa lite med din nedstämdhet. Minns bara att han inte är professionell hjälp, tex utbildad psykolog, utan bara en helt vanlig kille, så akta att inte lägga hela din lycka och ditt välmående på hans axlar. Men redan kramar är som stark medicin för det mentala måendet, och jag föreställer mig att ur närheten kan något mer skapas, födas, växa fram - alltså i motsats till att man tar något av den andra människan. Som att 1+1 skulle bli mycket mer än bara 2. Hoppas att ni fortsätter må bra tillsammans!

Och hoppas framförallt att du fortsätter må bra i dig själv. Ibland kanske vågdalarna i livet kan hjälpa oss att njuta av och uppskatta topparna. Och om man en gång varit lågt nere, så kan man använda den erfarenheten till att kämpa för att inte trilla dit igen. Samtidigt är ju dalar och toppar, lägre och högre, en naturlig del av livet, men har man kommit sig upp ur en djup dal, så vet man förhoppningsvis att dalarna inte behöver vara för evigt, att de kan gå om och att det visst är möjligt att klättra upp igen.

Stooooor kraaaam, Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Min pojkvän säger jätte elaka saker till mig då han är arg och det sårar mig jätte mycket. Där emellan är han snäll och visar att han vill vara me mig men så fort vi bråkar eller han är arg så börjar ...
Läs mera

Hej! Hur ska man berätta till sina klasskompisar att man är lesbisk? Då de mobbar alla som inte är straight
Läs mera

Jag vet att detta kanske låter töntigt men jag stressar väldigt mycket över min och min sambos relation och förlovning.
Och jag vill absolut inte tjata för en ring men jag börjar få stress över att f...
Läs mera

Hej! Jag har börjat träffa en helt fantastisk kille och han känner samma!! Dock har jag "anxious attachment" och vet inte hur jag ska ta mig ur det, blir lessen bara för att han inte skickar något på ...
Läs mera