Va e fel?

Hej!

Tack för din fråga. Jag förstår att det här är jätte jobbigt och frustrerande men tro mig, du är inte ensam om det här. Det är inte ovanligt att man bygger upp en viss bild av den perfekta partnern och det perfekta förhållandet och projicerar sina förväntningar på personen man är intresserad av. Men sen när det väl kommer till kritan får man kalla fötter. Men oroa dig inte, baserat på det du skriver ser jag absolut inga tecken på att något skulle vara psykiskt fel med dig. 

Det här kan bero på många olika saker. Det kan t.ex. hända att det är en sorts försvarsmekanism som du har utan att du är medveten om det. Du vill skydda dig själv och bilden du byggt upp i ditt huvud under flera månader och därför reagerar du väldigt starkt när du inser att det faktiskt finns en chans för ett romantiskt förhållande mellan dig och en kille. Det är väldigt tryggt och trevligt att vara kär men det betyder inte automatiskt att man kommer passa ihop med personen och att man i verkligheten är redo för en relation. Därför är det inte ovanligt att tappa känslor direkt dom blir besvarade. Det är absolut inget ovanligt fenomen. Speciellt inte när man är ung.

Det kan också vara väldigt skrämmande att bli sedd av personen man gillar. Man kan lätt börja övertänka och ifrågasätta sina känslor. Man kan vara undermedvetet osäker på sig själv och vara rädd för att våga visa vem man är och vara sårbar med personen. När fantasin plötsligt blir verklighet kan man känna sig väldigt blottad och osäker. Det är inte lätt när något så oskyldigt och spännande som en förälskelse som man tidigare hållit för sig själv plötsligt blir allvar och man måste göra valet ifall man vill utforska en relation eller inte. Är jag redo för det här? vågar jag ta chansen? Gillar jag verkligen den här personen? Gillar han verkligen mig? Är jag tillräckligt bra? Tänk om det inte blir som jag föreställt mig? Tänk om jag blir sårad eller om jag sårar honom? Osv. Allt det här kan bli så överväldigande, stressigt och ångestframkallande att man utvecklar obehagskänslor för personen som triggat alla dessa jobbiga frågor, tankar och känslor så plötsligt vill man inte ha något med personen att göra längre.

Det är bra om man aktivt jobbar på att hitta metoder för att hantera övertänkandet i såna här situationer. Jag tror också att det är bra att stanna upp och ta några djupa andetag i situationer när kärleken blir besvarad och man plötsligt får panik. Man får gärna berätta ärligt hur man känner och tillsammans försöka diskutera hur man ska gå vidare i relationen. Om man bestämmer sig för att trots allt ge det en chans är det väldigt viktigt att man inte går för fort fram och tar allting stegvis i en lugn takt som båda är bekväma med. Det är viktigt att man är ärlig med sina känslor både med sig själv och med sin partner. Man måste också diskutera gränser och vad man är bekväm med samt vad man känner att man behöver och vill ha i en romantisk relation. Det är också viktigt att komma ihåg att ingen relation är perfekt och att det inte alltid är en dans på rosor. Man måste göra valet att satsa på en relation eller inte. 

Ibland är det lättare att leva i fantasin man har byggt upp om personen man gillar än att vara i ett riktigt förhållande med hen. Ingen människa och inget förhållande är någonsin så perfekt som man skulle önska och ibland lever människor inte upp till våra förväntningar. Därför kan ett verkligt förhållande kännas både skrämmande och hotfullt. Speciellt om man spenderat flera månader med att bygga upp det perfekta förhållandet i sitt huvud. Då har man ju på ett sett investerat väldigt mycket emotionellt i den här perfekta pojkvännen man drömt om. Tyvärr är han ju inte samma person som den här riktiga killen. Även om dom är varandra väldigt lika. 

Det är såklart okej att fantisera och drömma om ett liv tillsammans med en person men försök att inte gå händelserna för mycket i förväg och inte ha allt för höga förväntningar på en person som du inte är tillsammans med. Försök att inte heller basera din attraktion till det som du tror att en annan person kan vara eller bli i framtiden. Utan basera hellre din attraktion på det som personen är just nu. Eftersom det kommer vara extremt svårt för personen att leva upp till dina förväntningar och det är mer troligt att du kommer att bli väldigt besviken. När du fantiserar om en person du gillar är det kanske hälsosammare för din del att försöka hålla dig till nuet. Såklart får man fundera på framtiden och hur ett liv kan se ut tillsammans med personen. Men det är kanske bättre för dig att tänka på det mer ur en praktisk synvinkel hellre än att romantisera framtiden och leva ut ert liv tillsammans i ditt huvud före ni ens har hunnit bli tillsammans. Då är du ju redan känslomässigt på nivå 10 i ert förhållande när ni i själva verket bara är på nivå 1. 

Det kan också hända att du fått lite panik när du inte kände det som du tyckte att du borde känna när han förklarade sina känslor för dig. Försök att inte heller sätta för höga krav och förväntningar på dig själv och på dina känslor. Alla människor utvecklar känslor på olika sätt och under olika lång tid. Det är sällan man blir helt dödskär direkt utan många människor måste steg för steg bygga upp en hälsosam relation där dom känner sig trygga och litar på sin partner före dom börjar känna dessa känslor. Oberoende om man varit kär i sin fantasi eller inte. Det kan också hända att det faktum att ni varit vänner gör att det är lite svårt för dig att ställa om och anpassa dina känslor. Även om du fantiserat om ett romantiskt förhållande med den här killen kan det hända att du i verkligheten fortfarande ser honom som en vän och därför behöver du lite tid innan du kan börja se honom som något annat. Det kan även hända att du i verkligheten inte har mer än vänskapliga känslor för honom och att du bara byggt upp en fantasi runt honom eftersom du ser så många goda egenskaper i honom som du vet att du skulle vilja ha i en partner. Du kan ställa dig själv den här frågan: Var du verkligen kär i honom eller var du kär i fantasin om honom och det du önskade att han kunde vara för dig? Ibland är det som man tror att man vill ha och det man tror att man behöver inte alltid det samma som det man verkligen attraheras av. 

Det är också möjligt att du inte känner dig redo för ett förhållande och därför får du så starka obehagskänslor när möjligheten till ett romantiskt förhållande finns framför dig. Det är helt okej och naturligt. De flesta har inte seriösa relationer före sena tonåren eller i vuxen ålder. Så du behöver inte stressa över att det skulle vara något fel på dig. 

Som sagt utvecklar vi alla känslor på olika sätt och i olika takt. Vissa kan endast få romantiska känslor för människor som dom redan varit i ett förhållande med under en längre tid. För en del krävs det att man känner sin partner fullständigt och har byggt upp ett väldigt tryggt förhållande med god kommunikation innan man kan känna att man verkligen är kär eller över huvudtaget redo för fysisk närhet eller sex. En del kan bli kära snabbt men endast i en väldigt specifik sorts person som inte är så värst lätt att hitta. Andra kan inte utveckla romantiska känslor för en person som dom varit vänskapliga med under en längre tid. Osv osv.

Jag tror att du med tiden kommer att få bättre insikt i hur just du fungerar och vad just du behöver för att utveckla  romantiska känslor i verkligheten. Det är alltså inget fel på dig utan du har helt enkelt ett unikt och personligt känsloliv (precis som alla andra människor). Jag tror som sagt att det här kommer klarna med tiden och med lite mer erfarenhet så försök att inte tvinga fram känslor som du inte har. Det kommer antagligen att göra mer skada än nytta.

Försök istället att analysera hur just du känner. När du umgås med en person som du är intresserad av eller gillar så försök lyssna till din magkänsla och tänk på vad du känner och i vilka ögonblick du känner specifika saker. Vad var det personen sa eller gjorde som fick det att pirra till i kroppen och vad berättar det om ditt sätt att börja känna attraktion? Om du inte upplever pirrande känslor är det absolut ingen fara men då kan du istället fundera på vad det är med en person som får dig att vilja komma personen närmare och börja fantisera om hen.

Det är som sagt inte alls ovanligt att känna som du gör och det är inte ovanligt att tappa känslor när dom plötsligt blir besvarade. Det är inte något du behöver oroa dig för eller stressa över. Om det här följer med dig även upp i en mogen vuxen ålder så pass att det på riktigt börjar bli ett problem för dig och din psykiska hälsa kan det absolut vara värt att diskutera med en utomstående person. Någon som kan hjälpa dig att analysera ditt liv och dina känslor och ge tips och metoder som passar just dig. Men det är inte något du behöver fundera på alls i nuläget. Du är verkligen helt normal. Jag vill ju såklart uppmuntra dig att ta kontakt med någon som kan vara ett stöd för dig eftersom du ju tydligt stressar över det här. Men du behöver inte känna att det är något du måste göra för att det är något fel på dig utan bara för att du ska få ha någon att avlasta dina tankar och känslor på. Jag hoppas att du i alla fall har någon trygg person i din närhet som du kan prata med om dessa saker. Det är viktigt att inte lämna ensam med tunga tankar och känslor. 

Jag hoppas att det här var till någon hjälp och att du känner att du fick något att fundera på. Jag kan såklart inte veta exakt hur du fungerar eller ifall det jag skriver stämmer in på dig alls men jag hoppas ändå att du känner att du fick ut något av mitt svar. Jag försökte se på din situation ur lite olika synvinklar och ge tips på lite olika orsaker till det som du upplever. Allt behöver som sagt inte stämma in på dig men jag hoppas att något av det jag skrev kan vara till hjälp för dig eller åtminstone lugna ner dig lite.

Om du har fler funderingar får du alltid skriva till oss! 

Kram, 

Rosanna