Jag skrev "sumpat allt" och "knepig kille". Nu är det så att vi träffades igår(jag som fråga och så). Jag har aldrig träffat en sån blyg kille men ändå kan jag inte förstå hur jag har kunnat bli kär. När jag kolla han i ögonen så bara kände jag lycka. Jag kan inte hjälpa det! Jag vet inte vad jag ska göra!! Det gick inte så bra när vi träffades och jag är nästan 100 på att han inte vill ses igen. Eftersom han var så blyg så visste jag inte hur jag skulle bete mig, jag sa fel saker men ändå så kände jag mig bekväm med honom. Men sen börja han berätta om sina problem och jag fick först panik för att han var på väg att börja gråta och jag märker att han inte mår så bra psykiskt, jag ville bara krama honom men "klappade" han bara på ryggen och det stör mig!! Sen när vi kolla film så var jag osäker på om jag skulle göra något. Det är konstigt för vissa stunder när vi var helt tysta så kändes det bra och jag var aldrig nervös hade bara problem att komma på saker att prata om. Men jag vet inte om jag kanske hade varit mer på så hade han kanske varit annorlunda. Han är som mig att han inte visar sitt rätta jag förrän han lärt känna personen. Jag skulle kunna ge han 100 chanser men det känns bara som om jag försöker. Jag vill det här så mycket men jag tänker inte skriva mer nu till hnm, jag vill att han ska göra det... Och om inte så får jag få vidare men det är jobbigt, jag har redan börjat försöka för jag vet hur det slutar, alltid likadant. Jovisst det har gått en dag men man känner sånt. Jag är förvånad att jag fått så här starka känslor så fort, men han är så perfekt men ändå så är det så mycket som inte skulle funka.. Ja jag låter säkert helt knasig nu men jag känner mig ganska lost också... Det var aldrig meningen att jag skulle få så starka känslor för honom ju.. Vad tycker ni att jag ska göra nu?? Hon..
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej!
Hmmm... Hm... Den tanke som kommer först till oss är att kanske han behöver dig nu? Kanske han vågade öppna sig så pass långt för dig nu att han började berätta hur han egentligen mådde, och kanske är det en stor komplimang åt dig? Han vågade anförtro sig åt dig och det är redan det gigantiskt stort av honom! Wow, tänk att han vågade det! Om han är som du och inte visar sitt rätta jag innan han lärt känna personen, så var det ju ett stort steg för honom. Det kan hända att han skäms nu och känner sig FÖR öppen och därför inte hör av sig - och kanske därför också kände sig konstig till mods resten av kvällen. Men det kan också hända att det går åt pipan nu ifall DU inte visar att du fortfarande finns kvar, att han inte skrämde iväg dig, gissar vi.
Eller blev du ivägskrämd? Blev du rädd av att han mår dåligt? Eller blev du besviken för att kvällen inte gick som du hade drömt om? Eller är du mer fokuserad på dina egna känslor och behov? Jo, det är lätt hänt när man liksom sveps med av förälskelsestormen. Men varför börjar du dra dig undan nu? Varför dödförklarar du alla chanserna till något mer? Och varför ge upp bara för att det gått dåligt andra gånger, tidigare gånger? Då kommer du ju aldrig att lyckas. Jo, det här låter lite hårt sagt av oss, men snälla tänk igenom varför du tänker som du tänker. Det skadar inte att ifrågasätta sina egna motiv ibland.
Kärleken är obekväm och konstig och jobbig emellanåt. Det är det som gör den värd besväret i längden, att den inte är gratis och just att den inte alls är som i sagorna och tusen gånger mer komplicerad än man hade föreställt sig.
Hoppas du får ordning på fnurrorna och att han mår bättre snart.
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar