Vad ska jag gö??

Hej!

Voj ja, hela livet handlar om att göra olika val. Även vem vi ska vara tillsammans med. För den som vi är ihop med, så investerar vi ofta ganska mycket i: våra känslor, vår tid, våra prioriteringar (tex egna vänner, fritidsintressen kan få mindre tid eller så får man gemensamma sådana), vem andra anser oss vara (tex "Det där är xx:s nya flickvän") och vem vi själva anser oss vara (tex "Jag skulle aldrig kunna vara ihop med en idrottstyp"). Det är liksom inte så där bara vem man är ihop med, pojkvännen/flickvännen/partnern kan påverka väldigt mycket hur vårt dagliga liv ser ut.

Problemen brukar börja uppstå när den bild man har av hurudan relationen till pojkvännen borde vara inte stämmer överens med hurudan den är i verkligheten för tillfället. Se, vi har alla nog en massa förväntningar på både hur kärlek överlag borde se ut och på vad vi själva skulle vilja ha ut av kärleken. Vi kan tycka exempelvis sådär allmänt att om man är ihop, så borde man nog träffas si och så ofta eller också träffas under kvällarna, annars verkar det inte som om man riktigt sku tycka om att umgås med varandra. Men vi har också våra egna behov och krav och förhoppningar, tex att just jag behöver se min pojkvän si och så ofta för att känna mig lycklig, tillfredsställd, älskad, trygg osv. Och vad just jag har för behov och åsikter behöver inte alls stämma överens med min pojkväns...

Just nu känner du dig missnöjd med din pojkvän för att han inte vill eller kan tillbringa så mycket tid med dig som du skulle önska. Den känslan är det i sig inget fel på, du vill ju bara försöka sträva efter att bli nöjd och få dina behov tillgodosedda i er relation. Men han verkar ha en annan prioritetsordning och kanske andra behov. Är han en normal österbottnisk ungdom kanske han har det rätt stressigt i vardagen och hamnar att välja vad han ska eller måste prioritera: kompisar, plikterna hemma, sin flickvän, andra hobbyer osv. Och det är i situationer som den här som det ofta visar sig om ett förhållande kommer att hålla och vara lyckligt eller inte. Om en eller båda är missnöjda, klarar de då av att hitta en kompromiss, så att båda blir någorlunda nöjda? För det är ytterst sällan som båda är helt nöjda, eftersom två likadana personer inte finns och några perfekta förhållanden inte existerar. Det knepiga här är att vi sällan med lätthet tar upp missnöjet med våra partners, säger rakt ut hur vi känner det, utan förväntar oss på något underligt vis nog att han ska vara tankeläsare, att han ska se allt ur vår egen synvinkel, förstå hur vi vill ha det utan att vi behöver säga det högt. Ofta klagar vi till och med mera åt våra kompisar än vi berättar åt den det berör vad som är fel. Så då kanske han inte ens märkt att vi varit missnöjda - eller tycker istället att vi är för krävande, för klängiga som vill tillbringa så mycket tid tillsammans. Förstår vi inte att han har det jättestressigt och gör sitt bästa för att räcka till åt allt och alla?

Så det är klart att ni två skulle må bäst av att sätta er ner och prata om hur ni har det tillsammans och hur ni skulle vilja ha det. Se, ingen av oss föds som någon förhållande-expert. Det är dock oftast mindre smärtsamt att lära sig om hur man ska vara i ett förhållande för att må bra tillsammans MEDAN man ännu är i förhållandet, än att lära av misstagen först sedan när det tagit slut. Att berätta hur det känns gör ju också att han inte sedan känner "Men varför sa hon inget, jag visste inte att hon var missnöjd, vad gjorde jag för fel?". Ge honom och er en chans att hitta en lösning som funkar för er båda innan du ger upp, det är mitt råd.

Samtidigt förstår jag att den här nya killen känns lockande, och ibland händer det ju att folk överger gamla relationer för en ny utan att reda ut några problem. Men då tenderar det nog att lämna "en dålig smak i munnen" för både exet och en själv. En massa obesvarade frågor, en massa smärta. Sedan är det ju det här med att man nu och då under hela livet nog kommer att träffa andra killar som det klickar med, som man kan bli attraherade av eller smickrade av eller smått förälskade i. Är man lycklig i sin nuvarande relation brukar inte mycket hända, men det är oftast då man redan har problem med sin pojkvän som man kanske väljer att vara otrogen eller att man gör slut för att man hittat en ny. Det löser ju inga problem med exet, och efter sådana situationer så brukar man höra den som var otrogen/gjorde slut ha en massa ursäkter om hur det ändå nog var exets fel på alla vis. De glömmer att det krävs två för att ha ett förhållande, att man själv hade 50% av ansvaret för att båda skulle vara lyckliga tillsammans.

Bara du kan välja hur du ska göra i ditt kärleksliv nu. Ska du försöka förbättra relationen med din nuvarande pojkvän eller ska du satsa på den nya? Vad säger din egen moral om hur du i så fall borde göra när du väljer något av de här alternativen? Vad vore det schyssta sättet, oavsett vad du väljer? Oavsett så hoppas jag du blir lycklig <3

Hälsar Liselott