Det som stämde in är att han ser rädd ut när vi träffas på, drar sin hand geno håret ofta i min närhet o en gång vände bort huvet, en annan rodnade han smått och så mötte han min blick fö länge en gång :) dessutom är han alltid välvilligt inställd, ler mycket när vi pratar och så.
DESSUTOM: han känner igen mina två kompisar (notera att han bara pratat med dem en gång). Det är som att han går vanligt, får plötsligt syn på dem och kanske hajar till lite, sa mina kompisar iallafall. Vid ett tillfälle hade han gått förbi i en korridor som korsar en annan, varit helt chill men fått syn på min kompis, fått ögonkontakt och därefter börjat gå mycket fortare.
Förra måndagen träffade jag på honom när vi var på väg hem från skolan. Vi pratade hela vägen, och han sa att han tyckte att jag var mycket bättre på italienska än han (vi läser det tillsammans). Efter det frågade jag vad han hade fått för poäng i slutbetyget, och det visade sig att han hade fem mindre. Då flinade han och sa "fuck you" på ett skämtsamt vis. Sedan, då vi egentligen skulle skiljas åt, sa han "ska du över här?", vilket jag skulle. Då sa han "jag kan gå med lite", kommer inte ihåg exakt men något liknande var det. Men han följde bara med över gatan, aldrig längre.
En annan sak: den onsdagen då jag gick med mina två kompisar förbi en trappa var han just på väg upp för den med sina kompisar, och min kompis hade sagt att han hade fått uttrycket i ansiktet av att han tänkte säga någonting, men jag hade inte kollat dit just då...
Han ignorerar mig typ heeela tiden. Han brukar inte se mig i ögonen om vi träffas på, utan det är mina vänners blickar han möter istället.
Och en sak till: om vi gör en italienskauppgift tillsammans är han typ jääättenervös och fumlar runt med fingrarna medan han
läser. Uppfattar jag det som.
Hur solklart tycker ni att detta verkar? Själv tycker jag att det är ganska säkert, men emellanåt har jag tänkt att näe, jag inbillade mig allt.
Men det jag främst vill veta nu är exakt hur starkt JUST NI tror att han känner? Om det är fråga om bara något litet eller om det kan vara stormande förälskelse? ;)
Tack på förhand - ni är mina favoriter!! :))))
Kanelbullen :)
Hej Kanelbullen!
Ursäkta att du fått vänta lite på svar - vi skriver svar åt er alla här så fort här att fingrarna nästan flimrar för ögonen som i en Disney-film ;)
Hmm... Våg magkänsla säger nog att vi inte är riktigt, riktigt säkra. Jo, överlag låter det positivt, NÅGOT känner han nog för dig. Men hur starkt - det kanske han inte ens själv vet. Att vara förälskad i någon är som att röra sig fram och tillbaka på en gråskala där vitt är nästan inte intresserad alls och svart är dödligt upp-över-öronen kär. Det kan variera från dag till dag, ja sekund till sekund, vad man känner. Och oftast hänger det väldigt mycket på vad som HÄNDER med den människan som man är intresserad av. Om hon ler mot en kanske man plötsligt börjar sväva på rosa moln. Men kanske man nästa sekund tror att nä, hon log säkert mot någon bakom min rygg, och så sjunker man ner i djupaste förtvivlan igen och tror att hon aaaaldrig kommer att märka en att man existerar.
Så det du ska göra nu är helt enkelt att le mot honom. Se till att han förstår att du vet att han existerar - och gärna mer än så. Uppmuntra honom, så är det mycket troligt att han blir bara gråare och gråare, alltså mer och mer förtjust i dig! Du kan inte bara sitta och vänta på att han ska bekänna sin odödliga kärlek för dig innan du själv vågar göra något. Kärlek handlar om att våga, det tjatar vi varje dag om här på Decibel. Det är mycket möjligt att han är minst lika blyg som du, om inte mer, så om ingen av er vågar något så kommer det troligen att rinna ut i sanden. Då kommer du att ångra att du fegade ur. Så enkelt är det!
Så upp med hakan, klistra på ett leende och så säger du Hej nästa gång du ser honom! Fråga om han gjort italienskaläxan!
Vi håller tummarna för dig! Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar